Senaste nyheterna

Utvalda nyheter

Utvalda nyheter

  • Peter Asplund blir invald i Ung Cancers styrelse

    Peter Asplund blir invald i Ung Cancers styrelse

    Peter Asplund har valts in som ny ledamot i Ung Cancers styrelse vid årsmötet. Caroline Ensér fortsätter som ordförande. Asplund, med erfarenhet inom hälso- och sjukvård, hoppas stärka organisationens röster för unga cancerdrabbade.

  • Ung Cancer lanserar handbok för unga vuxna cancerdrabbade

    Ung Cancer lanserar handboken "Till dig som just fått veta", som riktar sig till unga vuxna med cancer. Den erbjuder stöd, praktisk information och personliga berättelser, och ska distribueras på sjukhus från hösten 2025 för att hjälpa unga vuxna, cancerdrabbade.

  • Elsa släpper medlemsarmbandet “Nära” tillsammans med Ung Cancer – en symbol för vikten av våra nära och kära

    Bara några månader efter Elsas mammas sjukdomsbesked befann sig Elsa själv på samma sjukhus, på en annan avdelning. Mitt i studier, framtidsplaner och ett aktivt liv fyllt av sport, vänner och familj, skakades familjens värld av plötsliga cancerbesked. Elsas Fuck Cancer-armband är en påminnelse om att vi inte ska behöva gå igenom svåra tider för att förstå värdet av dem vi älskar.

    Elsa Stocksén släpper höstens medlemsarmband "Nära" tillsammans med Ung Cancer

  • Ung Cancer deltar i Almedalen 2025

    Ung Cancer deltar i Almedalen 2025 för att diskutera unga vuxna cancerdrabbade och närståendes rätt till jämlik, individanpassad och hållbar cancervård och stöd - före, under och efter sjukdom. Fokus ligger på hur den uppdaterade cancerstrategin kan förverkligas för unga vuxna. Programpunkter inkluderar seminarier och panelsamtal om medbestämmande och vårdkvalitet.

  • Nya ledamöter till Ung Cancers styrelse

    Med stort engagemang och en imponerande uppslutning av medlemmar höll Ung Cancer sitt årsmöte under tisdagen. Under mötet valdes en ny styrelse, där Ung Cancers medlem Amir Abass, själv drabbad av cancer och projektledare för hälsojämlikhet på AstraZeneca, samt juristen och föreläsaren Ida Kjos, tog plats som nya ledamöter. Caroline Ensér fortsätter sitt uppdrag som styrelseordförande.

  • En kväll för livet – Ida Kjos arrangerar event till förmån för Ung Cancer

    Den 6 april arrangerar Ida Kjos eventet En kväll för livet, i S:ta Clara kyrka, i Stockholm. Med gripande livsberättelser, musik och sång är kvällen ett tillfälle att hylla livet, stötta de som drabbats av cancer, de som står bredvid och minnas de som vi saknar. Alla intäkter från eventet går oavkortat till Ung Cancer.

Sociala medier

Rebeccas berättelse - del 5/5 Behandlingen fortsatte nu som öppenvård på mottagningen. Jag hade ytterligare 8 månaders arsenikbehandling framför mig för att nå upp till de totalt cirka 60 behandlingarna som jag skulle få. Jag klickade jättebra med alla sjuksköterskor och acklimatiserade mig till min nya vardag. Men det var konstigt, jag sänkte medelåldern på mottagningen och hade svårt att känna gemenskap. Det var konstigt att prata om barnbarn när jag inte ens själv hade fått barn. Samtidigt försvann en del av den gemenskap jag tidigare hade med mina vänner. Jag kunde se hur deras liv rullade på utanför när jag var själv kände mig fast i droppställningar. Men i slutet av oktober 2024 blev jag färdigbehandlad och inga fler cancerceller kunde lyckligtvis hittas i min benmärg. Jag var i remission och tar nu kontrollprover varje/varannan månad som kommer att fasas ut över ett 5-10 års intervall. Jag började sakta jobba igen. Under våren 2026 var jag tillbaka 100% och blev jag klar med min bok och för några veckor sedan tog jag min doktorsexamen! Något jag absolut inte längre räknade med att få göra. Cancern förändrade mycket. Tiden efter var lika jobbig som behandlingen, fast annorlunda. Det var en lång process att komma tillbaka till det 'normala' när det normala inte längre finns. Jag kämpar med återfallsrädsla och dödsångest. Det finns nog inte en enda dag jag inte tänker på cancer. Men för varje dag som går blir det lite mindre. Men den har också berikat mig. Jag känner allt mycket mer. Jag försöker skapa ett liv där jag förstår vikten av att inte ta tid för givet. Jag har träffat fantastiska människor via stödgrupper. Det har förändrat min syn på cancerforskningen, som jag tror kan vara fördelaktig för det jobbet jag gör. Trots nervskador i fötterna, har jag lärt mig åka skidor, vandrat i Norge och sprungit mina första 5 km igen. Lärt känna mig själv på nytt och insett att jag är omringad av fantastiska vänner, sambo och familj.

ungcancer

Rebeccas berättelse - del 4/5 Efter nästan en månad blev jag utskriven. Den 11 mars, exakt trettio dagar efter inläggning. På en måndag tog mitt gamla liv slut och mitt nytt började. Jag grät hela vägen när jag tog mig till bilen. Av lättnad, sorg och smärta. Jag hade överlevt de första 30 kritiska dagarna. Jag kom ut. Dagen efter vaknade jag fri hemma i min egen säng. Inga dropp, inga scheman. Bara piller. Några timmar senare fick jag feber och inom ett dygn var jag tillbaka igen, denna gången med sepsis. Det kändes som ett rejält bakslag. Men efter några veckors antibiotikabehandling återhämtade jag mig och kunde skrivas ut på nytt. Efter att ha spenderat lång tid i ett vitt sterilt rum så var världen nu ganska spännande, men också främmande. Jag blev väldigt exalterad av att trycka på en smutsig hiss-knapp igen. Att se alla människor i kafeterian. Det var första gången jag såg så mycket folk sedan jag blivit inlagd och jag kunde nästan se hur hela luften svärmade av bakterier. Handtag var smutsiga. Folk nös. Alla färger och snabba rörelser av mötande bilar på motorvägen gav överväldigande intryck. Världen var precis som jag mindes den, såg likadan ut, luktade likadant, fast ändå kändes den främmande.

ungcancer

Rebeccas berättelse - del 3/5 På vagnen låg steriliserade tänger, sprutor, provtagningsrör och glas för utstryk av mina celler. Jag låg i fosterställning med benen högt uppdragna mot ansiktet. Ett sug uppstod när de började aspirera cellerna från min benmärg, likt vad jag skulle förklara kändes som att en del av min själ åkte ut genom nålen och ersattes med ett vakuum i själen. Benmärgsbiopsin bekräftade akut promyelocytleukemi. En leukemi med god långsiktig prognos, men med högre risk för tidig död och blödningskonsekvenser. En CVK opererades in vid höger nyckelben, och 11:45 fick jag min första påse arsenik. En klar vätska, med två timmar lång infusion. Efter cirka 30 minuter kom hjärtklappningen och handsvetten. Jag visste inte om det var ångest eller en reaktion. Varför cancer? Var det något jag gjort? Även om jag själv forskat inom ämnet, lämnade allt logiskt tänkande och jag kunde inte låta bli att undra om jag fick cancer for att jag inte uppskattade livet tillräckligt mycket. Arseniken fortsatte dag efter dag. Jag kräktes, blev ljuskänslig och extremt trött. Cancercellerna mognade och strömmade ut i blodet. Jag fick något som kallas differentieringssyndrom, vilket gav hög feber, andningssvårigheter och vätskeansamlingar runt organ. Smärtan i skelettet när cancercellerna tryckte på höll mig vaken i en plågsam morfindimma och jag kunde knappt gå eller röra mig. Varje kväll var jag rädd för att somna, eftersom jag inte visste om jag skulle vakna igen.

ungcancer

Rebeccas berättelse - del 2/5 Måndagen den 12 februari lämnade jag blodprov efter att ännu fler blåmärken dykt upp under helgen. På eftermiddagen satt jag i lunchrummet med en kollega och uppdaterade 1177. Jag hade känt mig yr och svimfärdig hela dagen och tappat en bricka med histologiglas i golvet. Till slut dök ordet “NYTT” upp i journalen. När jag scrollade igenom provsvaren sjönk magen. Nästan alla blodvärden var kraftigt avvikande. Hemoglobin, leukocyter, trombocyter och lymfocyter var låga. Neutrofilerna var i princip obefintliga. Jag tittade upp på min kollega och såg allvaret i hans blick. Inom ett par minuter ringde telefonen “Vi har fått ett larmsvar på dina prover och behöver att du åker till akuten omedelbart.” Väl där placerades jag isolerad på grund av infektionskänslighet. Jag som just hade varit på konsert och hade sjuka kollegor. Personalen bar munskydd varje gång de kom in. Jag undersöktes grundligt lymfkörtel för lymfkörtel när jag låg på den kalla britsen. Ingen i min familj visste ännu att jag var där. Några timmar senare fick jag ett rum på hematologen. Mitt liv reducerades till fyra vita väggar, en säng och en sluss mot omvärlden. Ett papper sattes upp: BLÅ-ISOLERING. Redan en timme senare påbörjades behandling och tillskott av trombocyter och medicin för att minska risken för spontana blödningar. Man misstänkte en ovanlig mycket akut och aggressiv form av leukemi, och därför fanns där inte tid att vänta.

ungcancer

Rebeccas berättelse - del 1/5 När jag var 30 år rullade livet på i full fart. De senaste åren var intensiva, men på ett sätt jag älskade. När jag var ledig gillade jag att resa, vandra i bergen eller gå på konserter. Resten av tiden spenderade jag i labbet som PhD student inom hjärntumörer på Lunds Universitet. I november 2023 var jag i Vancouver med kollegor på en internationell konferens. Där presenterade jag vår forskning, mitt förstaarbete, som jag höll på att färdigställa till manuskriptet. I början av februari, lagom till min 31-årsdag, skickade vi in manuset. Det var en enorm lättnad men också då jag insåg hur trött jag var. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna på jobbet längre, trots orimliga mängder kaffe. Jag svettades kraftigt på nätterna och spottade blod i vasken varje gång jag borstade tänderna, men trodde allt berodde på stress. Några dagar efter min födelsedag började jag få blåmärken. Först små, sedan allt större, några stora som tennisbollar. Jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen på måndagen om det dök upp fler under helgen. Jag tillbringade sista helgen av mitt vanliga liv på fullsatt konsert på Mejeriet i Lund. Jag sjöng, stod bland människor, och levde precis som vanligt.

ungcancer

Sofies berättelse - del 7 av 7 Till sist vill jag skicka med ett meddelande från min mamma: Vad kan jag säga till dig som är i en liknande situation som kan ge dig kraft? Hur kunde vi leva så gott som vi trots allt gjorde i tider av cellgiftsbehandlingar, nedbrytning och oro inför nya negativa besked? Vi försökte leva här och nu. Framförallt mellan cytostatikabehandlingar och läkarbesök, där vi inte kunde påverka något. Där levde vi. Försökte njuta av dagen, helgen, vardagen. De tre veckorna innan vi skulle få svar på röntgenbilderna förvandlade vi till en lååång möjlighet att njuta livet, stänga av katastroftankarna tillfälligt och bara vara i stunden - tänk att ha tre långa veckor att leva så gott vi bara kan! Våra älskade tjejer! De gav kraft! De gav mod och hopp om en framtid. Livet måste fortsätta oavsett. Vet att jag ibland när jag var ledsen kröp ner hos dem och somnade i deras armar. Det var ångestdämpande. Vi lät tjejerna, oavsett ålder, få vara med i beskeden och försämringar. Berättade där och då men sen levde vi så gott vi bara kunde innan nästa besked. De visste att vi inte undanhöll något för dem. Barn känner av. De kunde vara trygga i att vi lät dem veta och vara med i förloppet. Förhoppningsvis slappnade de av i vissheten att vi var ärliga. Vi berättade, men vi ältade aldrig med barnen. Våra underbara vänner som alltid bjöd oss trots att min man ibland var som en trasa och bara satt tyst på bjudningen, eller låg i säng och vilade, men han var med. Förstående nära och kära är ovärderligt! En fantastisk kurator, Anita, som stöttade oss alla 4 genom alla år. Med henne kunde jag gråta, ösa ut mej, bli lyssnad på, få stöd på bästa tänkbara sätt och få kloka råd och infallsvinklar. Jag hade en mycket stöttande chef. Fick möjlighet att jobba när jag orkade och vara hemma då jag behövdes där. En liten period var jag hemma för min egen skull. Jag lyssnade inåt och behövde tid för reflektion och återhämtning. Det är viktigt att lyssna på sina egna behov. Idag är jag stolt över våra 8 år i Cancerns skugga. Vi gjorde verkligen allt vi kunde för att få de åtta åren att bli så bra som möjligt. Vi gjorde det så bra tillsammans! Den tanken läker mig♥

ungcancer

Sofies berättelse - del 6 av 7 Jag har flera gånger fått frågan hur det har varit att leva med en sjuk förälder, och jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara, för jag minns inget annat. Det kanske låter ledsamt, men för mig finns det inget att jämföra med. När jag tittar tillbaka på min barndom ser jag inte en sjuk förälder, jag ser bara en vardag. Där andra såg en sjukskriven pappa som under cellgiftsbehandling spenderade majoriteten av sina dagar på soffan, såg jag en lyx i att slippa gå på fritids efter skolan för att min pappa alltid var hemma. Där andra såg en pappa som under långa perioder låg inne på sjukhus, såg jag en spännande ny miljö där jag kunde spendera mitt sportlov tillsammans med min pappa, och bli bortskämd av den mest omtänksamma personalen. Synen på cancer och livet som anhörig till en drabbad såg helt annorlunda ut genom ett barns ögon. Idag vet jag att det inte bara handlade om vad jag såg, utan om vad min pappa valde att visa. Varje fredag hämtade pappa mig från skolan, och vi åkte och handlade inför helgen så att mamma skulle slippa efter jobbet. Det var vad jag såg. Det pappa inte visade var att han hade spenderat hela dagen, fram till dess att han hämtade mig, på soffan för att orka. Under de åtta åren han var sjuk gjorde han allt för att jag, min syster och min mamma skulle ha det så bra som möjligt, och trots sin sjukdom var vårt välmående hans högsta prioritet. I åtta år kämpade pappa mot alla odds, för att få så mycket tid som möjligt med sin familj. Han älskade livet och var definitivt inte den som gav upp i första taget. Idag hedrar jag och min familj pappa genom att leva, för vi vet att hans önskan var att våra liv inte skulle stanna upp för att hans tog slut. Han finns alltid med i våra tankar, och trots att jag inte är troende så vet jag att han sitter på en strand någonstans i solen, med en kall dryck i handen, fri från sin sjukdom.

ungcancer

Kontakter

Fyll i din epostadress för att följa Ung Cancer på Mynewsdesk

När du väljer att skapa ett konto och följa ett nyhetsrum kommer dina personuppgifter behandlas av Mynewsdesk och av ägaren av nyhetsrummet för att du ska kunna motta nyheter och uppdateringar enligt dina bevakningsinställningar.

För att läsa mer om detta, var vänlig läs Mynewsdesks Integritetspolicy som berör vår behandling av dina personuppgifter, och Mynewsdesks Integritetspolicy för Contacts som berör behandlingen av dina personuppgifter från ägaren av nyhetsrummet du följer.

Vänligen notera att Mynewsdesks Användarvillkor gäller alla våra tjänster.

Du kan dra tillbaka ditt samtycke när som helst genom att avregistrera dig eller genom att ta bort ditt konto.
Kolla din inkorg

Mejl skickat till __email__. Klicka på länken i mejlet för att följa Ung Cancer.

Okej