Senaste nyheterna

• 

  24 November 2025 08:00

  Ung Cancer lanserar handbok för unga vuxna cancerdrabbade

  Ung Cancer lanserar handboken "Till dig som just fått veta", som riktar sig till unga vuxna med cancer. Den erbjuder stöd, praktisk information och personliga berättelser, och ska distribueras på sjukhus från hösten 2025 för att hjälpa unga vuxna, cancerdrabbade.

• Medlemsträffar för unga vuxna cancerdrabbade och närstående i Karlstad - Behovet att få möta andra i en liknande situation

  25 September 2025 08:00

  Ung Cancer arrangerar medlemsträffar för unga vuxna cancerdrabbade och närstående i Karlstad. Träffarna syftar till att minska ensamhet och skapa gemenskap. Närstående och drabbade kan dela erfarenheter och stödja varandra i en trygg och kravlös miljö.

  

• Elsa släpper medlemsarmbandet “Nära” tillsammans med Ung Cancer – en symbol för vikten av våra nära och kära

  25 September 2025 00:00

  Bara några månader efter Elsas mammas sjukdomsbesked befann sig Elsa själv på samma sjukhus, på en annan avdelning. Mitt i studier, framtidsplaner och ett aktivt liv fyllt av sport, vänner och familj, skakades familjens värld av plötsliga cancerbesked. Elsas Fuck Cancer-armband är en påminnelse om att vi inte ska behöva gå igenom svåra tider för att förstå värdet av dem vi älskar.

  

• Ung Cancer deltar i Almedalen 2025

  18 Juni 2025 13:44

  Ung Cancer deltar i Almedalen 2025 för att diskutera unga vuxna cancerdrabbade och närståendes rätt till jämlik, individanpassad och hållbar cancervård och stöd - före, under och efter sjukdom. Fokus ligger på hur den uppdaterade cancerstrategin kan förverkligas för unga vuxna. Programpunkter inkluderar seminarier och panelsamtal om medbestämmande och vårdkvalitet.

  

• Nya ledamöter till Ung Cancers styrelse

  21 Maj 2025 14:22

  Med stort engagemang och en imponerande uppslutning av medlemmar höll Ung Cancer sitt årsmöte under tisdagen. Under mötet valdes en ny styrelse, där Ung Cancers medlem Amir Abass, själv drabbad av cancer och projektledare för hälsojämlikhet på AstraZeneca, samt juristen och föreläsaren Ida Kjos, tog plats som nya ledamöter. Caroline Ensér fortsätter sitt uppdrag som styrelseordförande.

  

• En kväll för livet – Ida Kjos arrangerar event till förmån för Ung Cancer

  3 April 2025 08:00

  Den 6 april arrangerar Ida Kjos eventet En kväll för livet, i S:ta Clara kyrka, i Stockholm. Med gripande livsberättelser, musik och sång är kvällen ett tillfälle att hylla livet, stötta de som drabbats av cancer, de som står bredvid och minnas de som vi saknar. Alla intäkter från eventet går oavkortat till Ung Cancer.

  

• Ung Cancer Årets raket: Prisas för sitt arbete med unga vuxna inom cancervården

  19 Mars 2025 07:36

  Under måndagen 17 mars fick Ung Cancer ta emot utmärkelsen Årets Raket av FOKUS Patients under Futures Days - utifrån arbetet med att sprida kunskap om unga vuxna cancerdrabbade och närstående, utifrån rapporten De unga bakom cancern. Arbetet har genererat såväl medial uppmärksamhet som utökat organisationens medlemsantal och framförallt synliggjort unga vuxna inom cancervården.

  

Sociala medier

Linnéas berättelse - del 5/5 LIVET EFTER Tiden efteråt och vägen tillbaka var som för många svårare än behandlingen. Hjärntrötthet. Rädsla för återfall. Söka jobb. Gå från sjukskriven på heltid till heltidsarbete. Förväntningarna från framförallt mig själv men också andra att må bra och vara glad. Från en vardag som kretsade kring sjukhusbesök, till att gå på kontroller en gång om året. “Det är viktigt att du känner igenom dina bröst en gång i månaden. Hör av dig om du får några nya och ihållande symtom.” Förutom mammografi en gång om året låg ansvaret på mig att upptäcka ett eventuellt återfall, ett ansvar jag inte ville bära. Det finns ett före och ett efter cancern. Från saker jag aldrig behövt reflektera över, till att plötsligt bli alltför medveten. Innan kände jag mig trygg och säker, efter blev jag lämnad kvar utan tillit till min egen kropp, och utan tillit till samhällets stöd. Och det kommer aldrig att bli som det en gång var. För jag är inte samma person som innan jag fick cancer. Även om jag mår bra idag. Även fast jag framförallt tänker på de ljusa stunderna när jag ser tillbaka på 2021. Jag saknar hur bekymmersfri min tillvaro var innan jag blev sjuk, men jag kan också vara tacksam för vissa insikter och erfarenheter. Jag har inte drastiskt förändrat mitt liv, vilket somliga felaktig antar att alla gör efter en cancerdiagnos, men jag har blivit bättre på att sätta mig själv först. Göra det jag mår bra av. Det jag vill. Jag tror till exempel inte att jag hade tagit steget att plugga en ny utbildning som jag gör idag. Vid trippelnegativ bröstcancer är risken för återfall som störst de första 2-3 åren. Efter 5 år anses risken vara mycket liten. I höst har det gått 5 år. Av någon okänd anledning fick jag cancer vid 26 års ålder, och jag fick bli frisk. Till dig som väntar på besked, som precis har fått din diagnos, som är under behandling eller som är färdigbehandlad - jag hoppas att min berättelse kan ge dig hopp. Tack!🤍

ungcancer

Linnéas berättelse - del 4/5 BEHANDLINGEN 10 månader. 18 planerade veckor med cytostatika som blev till 30. 15 dagars strålbehandling. 6 nätter på sjukhus. 1 operation. Otaliga mängder sprutor, tabletter, blodprover och biverkningar. Innan behandlingen påbörjades fick jag möjlighet att frysa in ägg. Äggen plockades, men det resulterade i ovanliga biverkningar, inläggning och dränage i buken. Inte den bästa starten. Efter att den första cytostatikabehandlingen skjutits upp vid flera tillfällen var det dags. Jag var oerhört nervös och fick min första ångestattack någonsin på väg till sjukhuset. Som med mycket annat kändes det bättre så fort behandlingen hade påbörjats och osäkerheten minskat. Jag fick 3 behandlingar med en sorts cytostatika, sedan var det dags för piccline och 3 behandlingar av nästa sort. Därefter väntade operation. Till skillnad från den första cytokuren såg jag fram emot att bli sövd för första gången, och det var faktiskt min bästa sömn någonsin. En del av mitt bröst opererades bort. Här gjorde sig väntan påmind igen, väntan på PAD-svar som skulle avgöra den fortsatta behandlingen. Svaret visade att det fortfarande fanns levande cancerceller kvar. Ny piccline, mer cytostatika. Det tog hårt, för det kändes som att börja om. Jag tog mig igenom ytterligare 4 behandlingar och precis innan det skulle bli ett nytt år var jag klar med all cytostatika. Alla 10 behandlingar och 30 veckor med gift i kroppen för att bli frisk. Allt avslutades med strålning under 15 dagar innan jag äntligen var färdigbehandlad. Cancerfri. Jag har aldrig mått så fysiskt dåligt som under cytostatikabehandlingarna, men heller aldrig varit så tacksam över perioderna jag mådde bra. Dagarna när hjärndimman skingrades, illamåendet och magproblemen försvann, aptiten kom tillbaka och mat samt vatten började smaka bra igen. När energin återvände. Jag kände mig hög på livet dessa dagar och var så tacksam över ett mående som jag brukade ta för givet. Psykiskt förde cancern och behandlingen med sig en trygghet och ett lugn som jag aldrig upplevt tidigare. Även om det såklart var tufft och kändes skit ibland också. Det är fascinerande hur något så tungt också kan medföra ett ljus.

ungcancer

Linnéas berättelse - del 3/5 HÅRET Kommer jag att tappa håret? En av de första frågorna jag ställde i samband med cancerbeskedet. Och mycket riktigt tappade jag håret. Att veta att det skulle hända var betydligt jobbigare än när det faktiskt var borta. Jag förberedde mig genom att införskaffa sjalar, hattar och peruk. Jag har alltid gillat att fota och dokumentera, så jag och mina vänner hade en jättefin dag där vi dukade upp snacks, stylade mitt hår i olika frisyrer och tog massor med bilder. Efter den första cellgiftsbehandlingen började jag klippa av mitt hår i omgångar. Från det längsta mitt hår någonsin varit till det kortaste, på bara två veckor. Jag blev öm i hårbotten och det fastnade allt mer hår i borsten. När det gjorde ont att lägga huvudet mot kudden och när vinden blåste i håret kände jag att det var dags att raka bort allt. Jag hade förväntat mig att det skulle bli känslosamt, men istället kände jag mig stärkt i mitt rakade huvud. Jag kände mig dock osäker över att lämna hemmet utan något på huvudet. En av de bästa sakerna som hände samma kväll som vi rakade av mitt hår var att mina vänner tog med mig ut på en promenad i sommarkvällen, med kal hjässa. Det gjorde att jag dagen därpå vågade åka till sjukhuset för min andra cellgiftsbehandling utan något på huvudet, helt själv. Jag trivdes i mitt rakade huvud och jag använde därför knappt någon av alla huvudbonader jag införskaffat. Jag har fortfarande dåligt samvete över den dyra peruken som blev liggande i en låda, men försöker också påminna mig själv om hur otroligt viktigt det kändes att ha det på plats innan håret försvann. Det blev ungefär 4 månader utan hår, sedan började det växa ut igen under pågående behandling. När håret började växa försvann ögonfransarna istället. Det var trevligt att få en hårlinje tillbaka, men sedan tog det 2 år innan jag kände mig bekväm i min frisyr igen. För mig var den korta tiden utan hår betydligt bättre än den långa tid det tog för det att växa ut. Först hösten 2025 var mitt hår lika långt som när behandlingen påbörjades år 2021. 4 år, det är lång tid. Och det är aldrig bara hår.

ungcancer

Linnéas berättelse - del 2/5 ATT BERÄTTA Hur berättar man för någon att man har cancer? All den oro som jag upplevde i väntan på ett första besök, mammografi och besked byttes ut mot oro över att berätta för andra om min cancerdiagnos. Vi befann oss mitt i coronapandemin och trots att ingen anhörig fick följa med på vårdbesök, var min sambo med på mitt diagnossamtal. I den stunden var vi de enda som visste, och jag bestämde mig för att låta det fortsätta vara så resten av dagen. För det kändes omöjligt att berätta. Väldigt få visste om att jag hade sökt vård, vilket gjorde det ännu svårare. Skulle jag ringa? Skicka ett SMS? Berätta nästa gång vi ses? Säga btw “Jag har cancer” eller sätta det i en kontext först? De första jag berättade för var mina föräldrar. Jag klarade inte av att ringa själv, så jag bad dem ringa mig. Det samtalet är bland det svåraste och jobbigaste jag någonsin gjort. Att ta emot samma besked från min mamma ett år tidigare kommer inte långt därefter. Mina föräldrar hjälpte till att berätta för resten av familjen, för jag behövde få landa i min nya tillvaro utan oron över att berätta. Det dröjde ett tag innan jag började berätta för mina vänner. Jag tog det successivt och för varje gång blev det lite lättare att uttala orden. Inte gråta. Förstå innebörden. Svara på frågor. Ta emot stöd och pepp. När jag berättat för alla jag ville berätta för och kommit en bit i behandlingen, valde jag att lägga ut ett inlägg på Instagram. Det var ett läskigt men viktigt steg för mig. Det var svårt, och det tog tid för mig att berätta när allt var nytt. Jag upplevde att det var en av de jobbigaste delarna med att få cancer. Idag pratar jag gärna om vad jag gått igenom, men oron över att skapa obekväm stämning och behöva hantera reaktioner från bekanta eller folk jag möter kvarstår dock än idag. Det tror jag aldrig kommer att försvinna helt. För det går aldrig att veta hur någon annan kommer att reagera. Vad de kommer att säga. De allra flesta menar väl, men ibland faller det inte väl ut.

ungcancer

Linnéas berättelse - del 1/5 VÄNTAN I februari 2021 kände jag en knöl i mitt vänstra bröst. Det skulle dröja sju veckor innan mitt cancerbesked. Jag var 26 år och hade nyligen tagit examen. Den dåliga känslan infann sig direkt. Den lilla knölen som jag upptäckte av en slump fick mig snabbt att tänka det absolut värsta. Jag gjorde misstaget som många avråder ifrån: jag började googla. Och informationen jag hittade gjorde mig bara mer orolig. Jag som vanligtvis drar mig för att söka vård ringde till Bröstmottagningen direkt när det öppnade kl 08.00 måndag morgon. Magkänslan sa åt mig att inte vänta. Under samtalet fick jag beskriva var knölen satt någonstans, hur den kändes och uppskatta storleken. Kl 14, rund, fast, 1 cm. Jag fick en tid två veckor senare. Väntan kändes som en evighet. Jag fortsatte att googla och berättade inte för någon om min oro. När morgonen för besöket äntligen kom fick jag ett sms: “Vi måste boka om din tid”. Ytterligare en veckas väntan, som kändes ännu längre än de första två. På bröstmottagningen fick jag träffa en sjuksköterska som kände igenom brösten, och därefter startade nästa tvåveckorsperiod av väntan på mammografi. Mammografi vid 26 års ålder, något som de flesta upplever för första gången vid 40. De flesta i väntrummet betydligt äldre än så. Det började med mammografi, därefter ultraljud, och slutligen biopsi. Grovnålsbiopsi på knölen i bröstet och finnålsbiopsi på en reaktiv körtel i armhålan. Allvarliga miner. En kommentar som jag aldrig kommer att glömma: “Jag hoppas det går bra för dig”. Och därefter: väntan återigen. Den här gången på besked. Väntetiden uppskattades till två veckor. En vecka senare ringde min telefon, det var en sjuksköterska som meddelade att jag skulle komma på läkarbesök dagen efter, och det var tydligt att hon inte ville ha några frågor. Min puls har nog aldrig varit så hög som under och efter det samtalet. Min dåliga magkänsla stämde. Nu återstod endast en dag av väntan. Den 13 april 2021 fick jag mitt cancerbesked. Det dröjde dock ytterligare en vecka innan jag fick veta att jag hade trippelnegativ bröstcancer. Den sorten jag läst på google att man inte vill ha.

ungcancer

Häng med en dag på läger med Ung Cancer 💛

ungcancer

Stöd från någon som förstår är ett av de största behoven hos unga vuxna cancerdrabbade och närstående. Därför erbjuder Ung Cancer samtalsvänner till dig som är medlem. Ni bestämmer själva om ni vill hålla kontakten via mejl, telefon, genom att träffas eller på något helt annat sätt. Ni bestämmer också hur ofta ni vill hålla kontakten. Söker du en samtalsvän? Mejla till medlem@ungcancer.se 💛

ungcancer

41 % av unga cancerdrabbade och 49 % av unga närstående upplever ett ganska eller mycket stort behov av att möta andra jämnåriga i en liknande situation. Få har fått möjligheten, bara 1 av 4. Vill du få kontakt med en samtalsvän som förstår? Mejla till medlem@ungcancer.se 💛

ungcancer

Ensamhet. Ett av de vanligaste orden när unga vuxna cancerdrabbade och närstående beskriver sina erfarenheter. Ensamheten kan vara rent fysisk, men det kan också vara en känsla. En känsla av att ingen förstår. För att minska känslan av ensamhet erbjuder vi samtalsvänner till dig som är medlem i Ung Cancer. Behöver du en samtalsvän? Mejla till medlem@ungcancer.se 💛

ungcancer

Idag är det internationella sjuksköterskedagen, en dag då vi vill hylla alla fantastiska sjuksköterskor. Oavsett om du själv har varit patient, eller stått bredvid som närstående, så vet du att en bra sjuksköterska betyder allt. Det är de som gör en mörk dag lite ljusare, som ger ett lugnande ord när det behövs som mest eller som kan locka fram ett skratt när du egentligen bara vill gråta. Idag vill vi lyfta alla sjuksköterskor som ser dig - människan bakom cancern. Vem vill du hylla idag? ❤️

ungcancer

TACK till alla 130 personer som sprang Pizza Run STHLM 26 💛🍕 Från Södermalm till Kungsholmen sprang vi tillsammans för att ingen ung vuxen ska möta cancer ensam. Så fint att se så många komma samman för gemenskap, rörelse och stöd 🫶 Och ett extra stort tack till @deglabbet för fantastiska pizzor och härlig stämning efter målgång! Vi ses nästa gång ✨

ungcancer

Almas berättelse - del 2 av 2 Det svåraste har varit rädslan och sorgen över att ha levt i 5 år med en sjukdom som påverkade mig och min kropp så pass mycket, utan att veta om det. Från att ha varit ganska hoppfull blev jag livrädd. Samtidigt föll jag djupare än jag någonsin gjort psykiskt. Jag hamnade i en krisreaktion med depressiva drag och behövde hjälp från psykiatrin. Det var en period där jag inte visste om jag skulle orka ta mig igenom det. Jag är nu färdigbehandlad, jag försöker att leva i nuet och verkligen inte slösa bort det här livet. Det känns som att jag har fått en ny chans till ett liv med en helt annan syn och förståelse för andra människor. Rädslan finns fortfarande ständigt närvarande, ”tänk om den växer tillbaka”. Jag vaknar fortfarande varje morgon och den första tanken som slår mig är hoppet om att allt skulle ha varit en dröm. Jag är fortfarande inte 100% frisk, men en bra bit på väg. Det tar tid för kroppen att gå ner all vikt och även justera hormonbalansen igen. Det jag vill att fler ska förstå är både vad Cushings sjukdom är – men också något större. Man vet aldrig vad någon annan går igenom. Bakom ett leende kan det finnas rädsla, sorg och kamp som inte syns. Så var snäll. Alltid. Det kan betyda mer än du tror 💛

ungcancer

Kontakter

• 

  Maja Jansson

  Presskontakt Kommunikatör Kommunikation & press maja.jansson@ungcancer.se 0702717993