Senaste nyheterna

En kanelbulle kan vara mer än doften av nybakade bullar, mer än smulor och pärlsocker kvar på en servett. Den kan vara gemenskap, kraft och en fungerande vardag. Den kan vara ett helt stödprogram om hur man dejtar efter cancer. Den kan vara träning på just dina villkor. Den kan vara där när det värsta händer. Ät en kanelbulle (eller fler) och swisha 42 kr (eller mer) så ser vi till att din peng blir allt det där. Länk i bio 👉 @ungcancer

Del 5/5 Fridas berättelse Efter över en veckas tid fick jag åka hem igen. Nu pratade de om strålbehandling och målinriktade mediciner för lymfkörteln som behandling. Efter ett tag påbörjade jag en sex veckor lång strålbehandling i Karlstad, samtidigt som jag började ta Sutent – en tablett jag tar varje dag. Tumören slutade faktiskt växa men då hade det istället tillkommit 2 nya små tumörer i svanskotan som inte går att operera bort så jag fick strålbehandling för dom med, då dom även har orsakat väldigt mycket smärta och strålbehandling kan funka som en smärtlindring. Tumörerna i svanskotan stannade också i växten och har fortfarande stått stilla i månader, vilket jag är så tacksam för men nu efter min senaste ct röntgen kunde man se att tumören i lymfkörtel ökat i storlek vilket såklart inte är bra men det positiva i det hela är att den växer väldigt långsamt så den är inte ett hot mot mitt liv idag. Går nu på votrientbehandling, en annan sorts målinriktad behandling som sutent men fick avbryta sutenten då jag fick kraftiga biverkningar - kunde inte prata, äta eller dricka utan att det gjorde extremt ont i munnen. Sen fick jag mycket andra biverkningar också som jag fortfarande har av votrienten, men den funkar ändå bättre. Kommer förmodligen aldrig bli behandlingsfri. Har det otroligt kämpigt psykiskt och fysiskt varje dag med smärta och ångest, men är bara att ta dag för dag och att hoppas nu på att denna medicin ska funka och bromsa/krympa tumörerna så mycket som möjligt och att det håller sig stabilt. Har inte dykt upp något nytt nu på några röntgen, förutom lymfkörteln och svanskotan så är bara att fortsätta kämpa på. Jag är så otroligt tacksam för alla fina människor jag har runt mig som får mig att fortsätta kämpa och ger mig ork, Vi människor klarar så mycket mer än vi tror. All styrka och kärlek till er alla som också kämpar med något.

Del ⅘ Fridas berättelse Efter några dagar blev jag hemskickad. Den första PET-röntgen visade inga tecken på spridning. Men smärtan i foten började komma tillbaka. Efter den andra PET-röntgen fick jag beskedet jag inte ville ha.. de såg upptag i vänster fot igen, den här gången på ovansidan, och även i en lymfkörtel mellan lungorna. Jag var väldigt ledsen och orolig. Fick konstaterat att det var klarcellssarkom på båda ställena. Efter ett bra tag fick jag äntligen tid för operationerna. Först opererades tumören i foten bort, men den här gången räckte det inte med att bara ta ut tumören. Eftersom den satt i ett viktigt ben i skelettet som behövs för att foten ska fungera, var läkarna tvungna att ta en bit av mitt bäckenben och transplantera dit istället. Operationen var smärtsam, jag vaknade upp och bara skrek av smärta. Ingen smärtlindring hjälpte, så till slut satte de in en ryggbedövning, som tur var hjälpte den. Efter ungefär 2 veckor var det dags för min andra operation. Förra lungoperationen gjordes med titthål, men den här gången behövde de istället göra ett större snitt i bröstkorgen. Dagen innan operationen fick jag beskedet att det inte var säkert att tumören gick att operera bort. Det var otroligt tungt att höra då jag hade trott att det var helt säkert, och jag visste hur avgörande det är att få bort tumörerna för att ha en chans att bli botad. Jag var väldigt orolig men hade ändå lite hopp. Jag minns hur jag efter operationen börjar vakna till, har inte fått upp ögonen än, men hör mamma gråta vid sidan av mig och fattar direkt att det inte gått bra. Jag frågade direkt om tumören blivit borttagen, men de ville inte svara först. Till slut sa de att det inte gick. Jag har aldrig haft sån ångest i hela mitt liv. Det gick inte att operera bort tumören i lymfkörteln mellan lungorna då den satt för nära stora blodkärl som kunde orsaka att jag förblödde på operationsbordet, så det var för riskfyllt. Hade väldigt väldigt ont efter och varje andetag gjorde extremt ont och på det hade jag denna extrema ångest, men jag hade både mamma, bonuspappa och pojkvän med mig som stöd under hela tiden vilket hjälpte mig otroligt mycket.

Del ⅗ Fridas berättelse Efter jag kommit hem fortsatte jag att gå på kontrollröntgen ganska tätt i flera år och det fanns inga tecken på spridning eller att det fanns något kvar i foten. Jag var helt cancerfri i sex år, fram till slutet av 2023. Då började det plötsligt kännas som om mina lungor fylldes med vatten. Det blev svårt att andas, jag fick hosta och började hosta upp blod i toaletten. Jag får då panik och blir väldigt rädd. Min pojkvän och mamma blir med mig till akuten där dom tar prover osv.. och gör röntgen för att kolla så det inte var en blodpropp, då jag gick på p-piller så skulle det kunna vart det, vilket jag var inställd på men mamma nämner ändå för personalen att jag haft sarkom som barn, vilket jag där och då tyckte var onödigt att ta upp då jag absolut inte tänkte att det hade med det att göra. Men blodproverna kommer tillbaka och ser bra ut. När röntgensvaret kommer visar det däremot något avvikande, läkarna misstänker att det kan röra sig om en spridning. Jag minns chocken jag kände då jag liksom räknat mig själv som friskförklarad nästan och absolut inte trodde det kunde komma tillbaka. Jag bryter ihop totalt och hade nog inte fixat det där och då om jag inte hade min pojkvän och mamma som stöd. Fick vara kvar på akuten till dagen efter för att läkare skulle diskutera vad som skulle göras osv.. dom berättade att dom pratat med onokologer och andra läkare, att detta verkligen ser ut som spridning och att dom vill få det bortopererat så snart som möjligt. Det gick några veckor innan jag fick min operationstid till Göteborg. Åker i alla fall dit och de genomför operationen. De tog bort min övre lunglob på högra sidan då det var där tumören satt. Operationen gick bra och läkarna lyckades ta bort det de behövde. Jag mådde förstås väldigt dåligt efteråt och hade mycket ont. De som togs ut skickades till patologen, och där fick vi bekräftat att det rörde sig om klarcellssarkom.

Del ⅖ Fridas berättelse Efter att de skickat röntgenbilderna till Sahlgrenska blir mamma väldigt orolig, men de säger att de nästan kan lova att det inte är något allvarligt. Men efter att de tittat på bilderna blir de lite misstänksamma och vill göra en biopsi. Jag minns klumpen i magen när jag fick hem en remiss till Sahlgrenska sjukhus, varför skulle jag åka så långt till ett sjukhus om det inte var något? Vi åkte ner till Göteborg ganska omgående och får göra en biopsi under narkos. Jag minns hur fruktansvärt ont det gjorde när jag vaknade, jag kunde inte stödja foten alls och fick därför med mig kryckor hem. Det gick inte många dagar innan vi fick ett samtal från Göteborg som egentligen skulle ta någon vecka, så förstod där och då att det kanske var något som inte var bra. Mamma bryter ut i gråt och berättar att det är cancer, en ovanlig cancer som heter klarcellssarkom. Även fast jag själv misstänkte det, var det fruktansvärt att få det bekräftat som 12-åring. Vi får en operationstid ganska snabbt då de vill få bort det så fort som möjligt. Åker ner till Göteborg och får operationen gjord, de tog bort tumören och gott om marginal för att verkligen få bort allt. Smärtan efter operationen var hemsk och minns första gången jag såg foten efter operationen, jag kände inte igen den alls. Den var så smal, det var knappt någon fot kvar och att bara gå var kämpigt men det var bara att acceptera situationen. Efter operationen fick jag strålbehandling i 6 veckor. Då denna cancer inte svarar bra på cellgifter så ger man oftast inte det, operation och strålning är det man får ta till först. Det man var rädd för nu var spridning, så jag fick göra många röntgen över lungorna och andra delar av kroppen men det såg bra ut som tur var. Under sista veckorna av strålbehandlingen började jag dock utveckla en väldigt allvarlig infektion då strålningen typ frätte upp hela foten så vart inlagd på sjukhus i flera månader med penicillin dropp och var väldigt dålig men efter några månader så fick jag åka hem igen, vilket kändes konstigt för hade varit så mycket på sjukhuset så det kändes mer som ett hem nästan.

Min cancerresa del ⅕ Hej! Mitt namn är Frida Stål, jag är en 20-årig tjej som kämpar med en ovanlig cancersort och har gjort i många år. Allt började när jag var 8 år och vaknade med plötslig, stark smärta i vänster fot och en smärtsam knöl hade dykt upp på insidan av foten. Mamma tog med mig till vårdcentralen, där de sa att det verkade vara en stukning. Så vi åkte hem och väntade i princip bara på att det skulle gå över. Men det blev aldrig bättre. Månad efter månad gick, till slut åkte vi in igen för smärtan och knölen som aldrig försvann. Denna gång sa de att det var på grund av att jag var plattfot som orsakade smärtan och knölen, så vi åkte hem igen och tänkte inte mer på det. Smärtan och knölen blev större men tänkte inte så mycket på det utan stod mer eller mindre bara ut. Åren gick och när jag var 12 år började jag följa en YouTuber som hade sarkom och bloggade mycket från sjukhus osv.. satte på en video där han berättade hur han fick sin cancerdiagnos och hur allt började för honom. Jag fick en stor klump i magen och tittade ner på min fot eftersom jag kände igen mig i det han beskrev med smärta, knöl och annat. Där och då blev jag väldigt orolig och började tänka på att jag faktiskt inte var plattfot utan hade cancer. Jag berättade för mamma och hon hjälpte mig få en till tid till vårdcentralen då hon också blev orolig. Vi åker dit och de säger ju som innan att det beror på plattfot så jag blir skickad till en klinik som gör specialsulor. Vi är väldigt skeptiska och oroliga men tänker att jag ändå ger dessa sulor en chans. Vi åker dit och jag ska göra sulorna men hon som vi träffar och som ska göra dessa sulor blir väldigt arg på vårdcentralen för att dom menar att det skulle vara plattfot som orsakar mina problem och knölen, så tillslut får jag en äntligen en tid till att göra en magnetröntgen. På magnetröntgen är jag och mamma väldigt oroliga. Det tar några dagar innan jag får svar men till slut ringer de till min mamma och säger att det inte verkar vara något allvarligt, att det inte ser ut att vara något större fel på bilderna. Men de skickar bilderna till Sahlgrenska bara för att liksom.

✨Elsa släpper höstens medlemsarmband "Nära"✨ När både Elsa och hennes mamma drabbades av cancer med bara månader emellan, förändrades allt. Från ett aktivt liv fyllt av studier, sport och framtidsdrömmar – till en vardag på sjukhus. Elsas mamma fick först besked om en tumör i urinblåsan. Kort därefter blev Elsa själv svårt sjuk, och läkarna upptäckte att hon hade 100 % cancerceller i kroppen. Behandlingen började direkt. “Om det är något denna resa har lärt mig, så är det hur viktiga mina nära och kära är. De har gett mig styrka, fått mig att känna mig som mig själv, och vi har kommit varandra närmare. Jag är djupt tacksam för min familj som funnits vid min sida varje dag, och mina vänner som stöttat mig, berättar Elsa.” Nu släpper Elsa medlemsarmbandet “Nära” tillsammans med Ung Cancer – en symbol för vikten av våra nära och kära. Mitt under Elsas återhämtning har hon nu fått ett återfall med en dålig prognos, då sjukdomen har kommit tillbaka aggressivt. Nästa steg är car-t behandlig/immunterapi. Och nu är stödet från familj och vänner om än viktigare. “Jag behöver distraktion, positivitet och glädjande ord från dom för att ta mig igenom detta. De är alltid någon vid min sida och fokus är på det jag kan styra, göra var dag så bra jag kan, säger Elsa Stocksén.” Ung Cancers armband representerar de unga vuxnas röst och alla de känslor ett cancerbesked för med sig. Länk till Elsas armband "NÄRA" hittar du länkat i vår bio.

Idag släpps höstens medlemsamband “Nära” - som är designat av Elsa Stocksén och framröstat av Ung Cancers medlemmar. Bara några månader efter Elsas mammas sjukdomsbesked befann sig Elsa själv på samma sjukhus, på en annan avdelning. Mitt i studier, framtidsplaner och ett aktivt liv fyllt av sport, vänner och familj, skakades familjens värld av plötsliga cancerbesked. Elsas Fuck Cancer-armband är en påminnelse om att vi inte ska behöva gå igenom svåra tider för att förstå värdet av dem vi älskar. “Det här armbandet symboliserar vikten av våra nära och kära. Under min och mammas cancerresa stärktes banden till människor omkring oss. Färgerna representerar hopp, kärlek och liv. Våra relationer stärker oss genom svåra tider, så låt det påminna dig om att uppskatta varje stund och de människor som betyder mest. Jag hoppas att den som bär det tar vara på livet, uppskattar de små stunderna och omfamnar sin nära - innan det är för sent, säger Elsa.” Ung Cancers armband representerar de unga vuxnas röst och alla de känslor ett cancerbesked för med sig. Läs hela artikeln på ungcancer.se Du hittar länk till Elsas armband “Nära” i vår bio. 💛

Nu drar vi igång med höstens lokala medlemsträffar runt om i landet! Ung Cancers träffar för medlemmar finns till för att du ska kunna träffa andra unga vuxna i liknande situation. De samordnas av engagerade medlemmar på de lokala orterna. Träffarna hålls varje månad under vår- och höstterminen och är öppna för alla medlemmar. Det är en kravlös och trygg plats att umgås, dela erfarenheter eller bara vara – helt på dina villkor. Ung Cancer står för alla kostnader, och det går bra att ta med en vän första gången du kommer. Medlemsträffarna finns på följande orter: 📍Umeå 📍Uppsala 📍Karlstad 📍Stockholm 📍Norrköping 📍Linköping 📍Jönköping 📍Göteborg 📍Malmö

Gör som Fanny - delta i Fuck Cancer-loppet 1-30 september! Du väljer själv när, hur och vart du deltar. Loppet har 3 distanser - 5 km, 10 km och 21 km och en startplats kostar 250 kr. 👉Länk i bio till anmälan ❤Tack vare dig och alla andra som engagerar sig kan vi fortsätta arbeta för att ingen ung vuxen ska möta cancern ensam.

Det är med stor sorg vi nåtts av beskedet att Markus Heman har somnat in efter en tids aggressiv cancersjukdom ❤️‍🩹 Vi är så tacksamma över det engagemang Markus gav och allt han gjorde för Ung Cancer, tillsammans med våra ambassadörer Kalmar AIK, ända fram till att han lämnade oss alldeles för tidigt. Våra tankar går till hela Kalmar AIK, Markus familj, vänner och alla som hade förmånen att känna honom 💙🤍

Mitt namn är Elsa Stocksén, är 27 år och kommer från Skellefteå. Jag drabbades av akut lymfatisk leukemi våren 2024. Första gången jag hittade ung cancer var på sjukhuset. Det fanns en broschyr i korridoren. Jag blev snabbt medlem men där och då fanns det inget jag behövde stöd med. Det var först när jag blev utskriven från sjukhuset och skulle påbörja återhämtningen vid årsskiftet som jag hittade träning på dina villkor. Där och då var jag i en fas där jag saknade motivation, jag tränade själv hemma på grund av infektionskänslighet och försökte hitta rutiner i en vardag som heltidssjukskriven. Detta program passade mig som handen i handsken; få träffa andra som går igenom liknande resa, få testa nya saker och få pepp och stöd i min återhämtning och mitt mående. Fick bättre rutin i vardagen. Har även pratat med några från gruppen privat. Föreläsningarna gav mig också mycket ny kunskap som jag tagit med mig! Ett exempel är att min kost blivit bättre efter kostföreläsningen. Något jag tyckte var bra är att det verkligen är på dina villkor. Instruktörerna påminde om det kontinuerligt, att man gör det man själv kan och orkar. De gav många förslag på hur man kunde göra en träningsövning tuffare och lättare och det kändes alltid okej att vila eller stå över en övning. Det fanns ingen som ställde krav på en och dömde en för hur jag valde att delta. Man får väldigt bra individuellt stöd också och instruktörerna är väldigt öppna med att man är välkommen att alltid höra av sig om man behöver stöttning i något. Jag kommer själv att söka igen! Ansök till Träning på dina villkor på ungcancer.se/TPDV