Mer stöd i skolan en väg ut ur socialt utanförskap

Avgiftsfri läxhjälp, kontaktpersoner, ungdomsgårdar och möjlighet att låna datorer för att göra läxor. Det är vad barn som lever i socialt utanförskap i Sverige själva lyfter fram som exempel på insatser som kan hjälpa dem. Det visar en ny studie från Unicef där barnen själva kommer till tals om sin livssituation.

Rapporten ”Jag är bara 15 år, men ibland känns det redan som att det är kört”/ Ungas röster om socialt utanförskap i Sverige har tagits fram i samarbete med Socialhögskolan i Stockholm. De intervjuade barnen berättar bland annat om hur de känner sig osynliga, mindre värda, hur de oroar sig för familjens ekonomi och har svårt att hänga med i skolan. ”Jag har ständiga problem. Jag har mer problem att tänka på än skolan”, säger ett barn.

Socialt utanförskap kan till exempel bottna i ekonomisk utsatthet och arbetslöshet, men har även andra orsaker som brister i hälsa, boende, utbildning, sociala relationer, funktionshinder och utsatthet för våld. Barn i Sverige är socialt utanför om de inte har tillgång till sådant som betraktas som normalt och acceptabelt i vårt samhälle – till exempel utbildning, hälso-och sjukvård, fritidsaktiviteter och internetuppkoppling.

De tio barn, i åldrarna 15-16 år, som har djupintervjuats i rapporten kommer från tre olika bostadsområden i Stockholmsområdet. De berättar om hur hela deras vardag präglas av det utanförskap som de befinner sig i. Det kan handla om att ringa sig sjuk i samband med skolutflykter, eftersom man inte har råd med avgifterna, eller att inte kunna ägna sig åt fritidsaktiviteter som kostar pengar. ”Jag skäms för att fråga min mamma om pengar, för jag vet att hon inte har några”, uppger ett barn.

Det kan också handla om att skolarbetet blir lidande eftersom man saknar dator, inte har någon lugn plats att göra sina läxor på, eller någon som kan hjälpa till med läxorna. ”Vissa har föräldrar som kan hjälpa med läxor, så är det inte för mig.”

Barnen berättar hur de själva och många av deras vänner har underkänt i många ämnen, men att skolan intar en alltför passiv roll. ”På vår skola är säkert 50 procent utan betyg, men skolan bryr sig inte.”

Flera av barnen pekar på den avgiftsfria läxhjälpen som helt avgörande för att de ska klara av skolan. De berättar att de sällan umgås med vänner hemma, vilket gör den lokala ungdomsgården väldigt viktig. Där finns datorer som barnen kan använda när de gör läxor eller för att upprätthålla sociala kontakter.

Andra betydelsefulla faktorer i omgivningen som barnen nämner är stödjande tjejgrupper och kontaktpersoner med förståelse för deras problem. Men barnen uppger också att socialtjänsten ibland har gått in med missriktade insatser och ingripit med familjehemsplaceringar, när det istället har handlat om behov av stöd för att klara av skolan, och stöd till föräldrar att klara av sin föräldraroll.

Barnens berättelser visar att många av dem känner ett underläge i förhållande till andra barn i samhället. De upplever att det satsas mer på andra barn, familjer och områden.
De vittnar om hur de tidigt kommer i kontakt med kriminalitet och hur de måste förhålla sig till det i vardagen. Äldre personer i deras omgivning pressar barn som inte är straffmyndiga att utföra illegala tjänster åt dem.

Flera av barnen är desillusionerade och har redan sänkt förväntningarna på vad livet har att erbjuda. De oroar sig mycket för framtiden och saknar förebilder i sin omgivning. ”Men jag hoppas, hoppas verkligen jag kommer att komma in på gymnasium, få utbildning. Men till och med det vet jag är svårt för mig. För jag har så mycket stress i mitt liv. Fatta att jag tycker att det känns typ omöjligt att bli målare…”

Samtidigt visar studien att de flesta av barnen i grund och botten har tilltro till sina egna förmågor. Rapporten understryker vikten av att samhället tar till vara det, och att det finns starka skäl för att aktivt investera i  barnen och de verksamheter där de befinner sig.

— Görs inte det, riskerar man att barnens utanförskap permanentas, vilket kan leda till arbetslöshet, kriminalitet och missbruk. Så länge som barn hamnar utanför och tillåts halka efter, tar inte politikerna sitt ansvar enligt barnkonventionen, säger Christina Heilborn, barnrättsjurist vid Unicef.

Unicef Sverige föreslår:
- att regeringen tar fram en strategi med åtgärder för att bryta socialt utanförskap bland barn
- att samverkan blir bättre mellan myndigheter som skola, socialtjänst och BUP
- att alla barn ska ha rätt till bra utbildning oavsett bakgrund eller boendekommun
- att barnkonventionen blir svensk lag
- att barn som lever i socialt utanförskap får komma till tals och vara delaktiga när det handlar om att hitta lösningar i deras liv