Våld och sexövergrepp drabbar barn med funktionsnedsättningar

Barn med funktionsnedsättningar utsätts betydligt oftare för våld jämfört med andra barn. De blir också oftare utsatta för sexuella övergrepp och vanvård, och har sämre tillgång till skola, sjukvård och näring. Det visar en ny rapport från Unicef om läget för barn i världen.

“The State of the World’s Children 2013/ Children with Disabilities” lyfter fram en av världens mest utsatta och diskriminerade grupper – barn med funktionsnedsättningar. Enligt rapporten blir dessa barn tre till fyra gånger oftare utsatta för våld jämfört med andra barn. Barn med utvecklingsstörning blir fyra till fem gånger oftare utsatta för sexuella övergrepp jämfört med barn utan funktionsnedsättning. Siffrorna gäller barn i rika länder, i fattiga länder saknas det tillförlitlig statistik.

I låg- och medelinkomstländer är det vanligt att barn med funktionsnedsättning utsätts för vanvård. Det gäller särskilt barn som lever isolerade på institutioner – vilket många gör på grund av familjernas bristande ekonomiska resurser och social stigmatisering.

Barn som lever i fattigdom får ofta sämre utbildning och sjukvård. Har barnet dessutom en funktionsnedsättning är risken ännu större att det inte får sin rätt till skola och sjukvård uppfylld. Till exempel visar en studie från Malawi att barn med funktionsnedsättning löper dubbelt så stor risk som andra barn att inte få börja skolan.

Kön spelar också roll. Flickor med funktionsnedsättning tillhör de allra mest utsatta – jämfört med pojkar får de sämre omsorg och näring.

I många låginkomstländer är tillgången mycket dålig till hjälpmedel som hörapparat och rullstol. Där har endast 5–15 procent av personer med funktionsnedsättning den typen av hjälpmedel.

Unicefs rapport slår fast att diskriminering på grund av funktionsnedsättning är en form av förtryck mot barnet, men också en stor förlust för samhället.

För alltför många barn med funktionsnedsättning börjar utanförskapet redan från födseln då de diskrimineras genom att inte blir folkbokförda. Utan officiellt erkännande blir barnen utestängda från sociala tjänster och nekas sina rättigheter vid kontakt med rättsväsendet, vilket är ett hot mot deras överlevnad och framtid.

Runt en tredjedel av världens länder har fortfarande inte skrivit på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Rapportenuppmanar därför alla regeringar att ratificera och förverkliga denna konvention, samt även FN:s barnkonvention. Regeringar måste hålla sina löften om mänskliga rättigheter och inkludera de mest utsatta barnen. Genom att stödja barnens familjer, bland annat med ekonomiska bidrag, kan regeringar bidra till att fler barn får bo kvar hemma och slipper isoleras på institutioner.

Det finns stora brister i statistiken gällande antalet barn med funktionsnedsättning, vilka typer av funktionsnedsättningar barn har och hur deras liv påverkas. Resultatet är att de flesta regeringar helt enkelt saknar kunskap om hur de ska fördela resurser och stödja barnen och deras föräldrar på bästa sätt. Därför behövs det mer fakta, analys och en samordnad global forskning kring barn med funktionsnedsättningar.

Unicefs rapport innehåller även rekommendationer för vad regeringar och lokalsamhällen kan göra för att barn med funktionsnedsättningar ska bli inkluderade och delaktiga i samhället. Särskilt understryker rapporten hur viktigt det är att involvera barnen och ungdomarna själva när man utformar program och tjänster för dem.”

Vid förfrågningar kontakta:
Christina Kerpner, pressekreterare Unicef, 08-692 25 18 eller 070-37 07 445
christina.kerpner@unicef.se

Om Unicef
Unicef, världens största barnrättsorganisation, arbetar i 190 länder för alla barns rätt till överlevnad, trygghet, utveckling och inflytande – både på lång sikt och i katastrofer. Uppgiften är att skapa varaktiga förändringar, inte bara för några barn i en by eller i ett land, utan för alla barn i hela världen. Det handlar om att förverkliga barnkonventionen och se till att alla barn får rent vatten, hälsovård, vaccin, skola, hjälp i katastrofer och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering. De barn som har störst behov får hjälp först, oavsett nationalitet, religion eller landets politiska ledning. Arbetet för barnen finansieras helt av frivilliga bidrag.