Fusobacterium necrophorum – inte bara Lemièrres syndrom utan även halsfluss?

Fusobacterium necrophorum kan förekomma i svalgfloran hos asymtomatiska individer men anses enligt nya studier vara ett vanligt agens vid fayngit/tonsillit, framför allt hos unga. Den kliniska symtombilden liknar den vid Grupp A tonsillit, men ger något oftare hosta och beläggning på tonsiller. Bakterien är också frekvent förekommande vid peritonsillit.

Historik
På ett möte vid Middlesex Hospital Medical School 1936 presenterade André Lemièrre, fransk professor i mikrobiologi och infektionssjukdomar, ett antal fall med necrobacillosis, ett postanginalt sepsissyndrom orsakat av den anaeroba bakterien Fusobacterium necrophorum. Endast 2 av 20 patienter överlevde (Lancet 1936). Han hävdade att ”tillkomsten av upprepade feber/frossaattacker några dagar efter debut av halsfluss/halsböld eller, ännu säkrare, tillkomst av lunginfarkt respektive ledaffektion, var så typiskt för syndromet att man omöjligt kan missa att ställa rätt diagnos”. Bakterien beskrevs första gången redan 1884 av Loeffler som isolerat den vid kalvdifteri. Vid sekelskiftet hade det första fallet hos människa med svår postanginal sepsis eskrivits av Courmont och Cade. Lemierre var alltså inte först med att uppmärksamma bakteriens septiska potential. Han tillskrev Fränkel upptäckten av att infektionen fortplantades från svalget ut i den allmänna cirkulationen via bakteriella tromboembolier i tonsillvenerna och Vena jugularis. Septikemin kunde också ge nedslag i lungorna och i leder, men benignare former utan nekrotiska varhärdar uppmärksammades också.

Läs hela medicinska artikeln på unilabs.se eller i bifogat PDF-dokument. 

Du hittar alla våra medicinska artiklar på unilabs.se/laboratoriemedicin