Teatermagi - och skaparmagi - Möt maskör och perukmakare Per Åleskog

När ridån går upp är publiken förflyttad till en ny scenvärld. Den uppstår där mitt framför oss som på en sekund, men föregås av månader, ibland år, av arbete utfört av konstnärer och teaterteam. Många personer i flera olika roller arbetar sida vid sida för att skapa scenberättelsen och publikupplevelsen, från manusförfattare till ljus- och ljudtekniker, regissör till filmare, kostymdesigners till rekvisitörer och scentekniker.

I en serie blogginlägg presenterar vi några av teaterns många yrken.

Jag har stämt träff med en av Uppsala stadsteaters maskörer och perukmakare, Per Åleskog. Vi möts i en lunchhörna på teatern. Ett hörn som för övrigt behöver en make-over – men av ett helt annat slag än det arbete som Per utför.

Maskör och perukmakarens arbete har historiskt sätt handlat om att förstärka och förvandla karaktärsdrag – så att de syns långt ut i salongen. Numera finns många tekniska lösningar som kan skapa effekter på teaterscenen och för hela den miljö som skådespelaren agerar i, och som bidrar till att scener och dialoger når ut i salongen. Att vara maskör och perukmakare, som benämningen på yrkesgruppen är inom teatervärlden, innebär att ständigt bära med sig en nyfikenhet för nya tekniker.

Här jobbar man med frisering, klippning, färgning och toning. Sminkning, som i sig självt bär en mängd tekniker, för att anpassas till varje roll, situation eller scen. Perukmakeri likaså, med bland annat tamburering (att knyta håret i en peruk) och ondulering (att använda en varm tång och forma håret på en peruk). Gjutningar i alginat, gips, silikon, med mera. Specialmaskeringar av olika slag, som gravidmagar, tänder, tatueringar, sår, linser och lösnaglar formas och färgas med sina inbördes olika tekniker.

Hur väljer man då uttryck och maskattribut?

När teatern beslutat att sätta upp en viss pjäs, börjar sökandet efter inspiration och idéer. I samtal med regissör, scenograf, skådespelare och fler personer i det konstnärliga teamet växer ett formspråk fram. Minst fyra månader före premiär, ibland så mycket som ett halvår till ett år före, börjar det faktiska arbetet med att framställa det som till slut ska användas i pjäsen.

Precis som för all personal i det konstnärliga teamet och med ensemblen, så testas, justeras, ändras, kompletteras eller tajtas arbetet för att slutligen bilda den upplevelse som möter publiken. Per beskriver hur man fokuserar in på det som passar bäst i sammanhanget av pjäsen. Vad behöver scenen för att kommunicera en känsla, en rädsla, en samtid som löpt amok eller en framtid som alla drömmer om?

Som ett exempel lyfter Per fram Farnaz Arbabis regi av föreställningen Drottning Kristina (2009). Här började teaterarbetet med ett gemensamt samtal mellan personal som skulle arbeta med ljud, ljus, mask, rekvisita, scenografi, kostym och regi. Tillsammans såg de på olika filmer, deltog i föreläsningar, läste texter och delade idéer med varandra.

När det var dags för premiär fanns det en påtaglig känsla i teamet av att man hade skapat ett konstnärligt uttryck tillsammans.

”Drottning Kristina” (2009)

På mask och perukavdelningen på Uppsala stadsteaters förbereds flera produktioner just nu. I ett hörn finns det skägg, mustascher och peruker till Spelman på taket. I ett annat av rummen gjuts masker. Per visar mig en prototyp av en lösnäsa till samma pjäs.

I en annan del av teaterhuset finns olika skådespelares tänder avgjutna. De sparas för att användas igen och kan även lånas ut till andra teatrar. I teaterns lager finns just nu också en piratmage från Peter Pan (2009), bröst från Kvinnor över 40 vad ska man med dem till(2015) ett flertal peruker, avhuggna huvuden och silikonsår – saker som bedöms ha en sådan kvalitet att de bör bevaras. Peruker återanvänds och görs om för att kunna passa i andra pjäser.

Den ”brända mannen” ser uppfordrande på oss när vi passerar. Per skapade honom för En julsaga (2013) och den brända mannen är Marley, en karaktär med mask och kostym som krävde en hel del arbete. Den brända mannens kostym är gjord med en typ av skrinnardräkt, i samarbete mellan Per och kollegor på kostymavdelningen – inte bara för att Marley i denna scen blivit bränd inpå bara kroppen, men för att klädbytet skulle gå snabbt för skådespelaren (Crister Olsson). Skrinnardräkten är klädd med ”bränd hud” gjuten i silikon, och ser riktigt ruskig ut. En annan scen krävde att Marley skulle sträcka ut sin vålnadskropp över scenen. Det löste Per genom att spänna fast järnkrokar med kedjor i ryggen på skrinnardräkten som sedan sträcktes ut i bara ”skinnet.”

”En julsaga” (2013). Foto: Patrik Lundin.

Nu växerGörans Julshow fram (Premiär 20 december 2016), parallellt med andra pågående produktioner. En show som förstås är fylld med humor och musik. På Pers idébord ligger skisser för de olika maskförslag/skepnader som kommer att användas i showen.

Under några år på 2000-talet arbetade Per på Folkteatern i Gävle, men frånsett detta har Uppsala stadsteater varit hans skaparplats sedan 24 år tillbaka.

Per förklarar hur nya produktioner, regissörer, scenografer, skådespelare och kollegor på teatern över årens lopp har gett honom en aldrig sinande möjlighet för att skapa och utveckla arbetet. Gemenskapen och kreativiteten har varit lustfylld. Varje föreställning unik.

Ibland har man som maskör och perukmakare till och med möjlighet att bidra med lösningar som formar hela scener i en pjäs. Som exempelvis den brända mannen i En julsaga, och scenen med påven och Kristina i Drottning Kristina: Om du såg den, så minns du kanske dockteaterscenen? Det var Per som väckte denna idé, och tillsammans med kollegan och rekvisitören Johanna Ernst gjorde de dockhuvudena respektive dockornas kroppar.

SE ÄVEN…

HUR BLIR MAN MASK OCH PERUKMAKARE?
En 3-årig utbildning som maskör och perukmakare ges på STDH. Men det är svårt att komma in. Max fyra personer tas in vartannat år! För att komma in krävs arbetsprover och en gallring vid tre tillfällen. Den sista gallringen sker efter att de sökande studenterna spenderat en vecka på STDH och med olika samarbetsövningar. Året då Per antogs togs bara 3 studenter in.

Blogginlägg av Elisabeth Wennerström
Filmer av Anna-Karin Blomster

Tidigare blogginlägg