Gränsdragningar mellan människan som djur och icke-mänskliga djur - tema på Uppsala konstmuseum under hösten

Uppsala konstmuseum inleder hösten med utställningen The Non-Human Animal – Negotiating Bio-relations som intar tre våningsplan under perioden 28 september – 24 november. Utställningen handlar om gränsdragningar mellan människan som djur och icke-mänskliga djur och hur positionerna förflyttas både inom naturvetenskaplig forskning och filosofi. De åtta medverkande konstnärerna är verksamma på norra halvklotet, i Norden och Nordamerika, inkluderat Arktis. Genom främst tredimensionell konst och rörlig bild ger de olika estetiska och konceptuella ingångar till temat. Söndag 29 september arrangeras en workshop med vandringar och kreativt skapande tillsammans med konstnärer, forskare och tjänstepersoner som riktar sig till vuxna och ungdomar som är intresserade av växter, djur, insekter, natur och konst. 

Pressvisning
Datum: 26 september
Tid: 13.00
Plats: Uppsala konstmuseum, Drottning Christinas väg 1E
Rebecka Wigh Abrahamsson, curator och intendent samt medverkande konstnärer deltar i pressvisningen.

The Non-Human Animal
– Negotiating Bio-relations
Lars Brunström (Sverige), Rebecca Digby (Sverige), Saara Ekström (Finland), Maureen Gruben (Kanada, Nordvästterritorierna), Gunnhildur Hauksdóttir (Island/Tyskland), Eva Klasson (Sverige), Lenore Malen (USA), Fredrik Strid (Sverige).
28 september – 24 november 2019

Curator: Rebecka Wigh Abrahamsson

Åtta internationellt verksamma konstnärer presenterar skulptur, video, installationer och fotografi som på olika sätt omförhandlar människans relation till andra arter. I utställningen ges utrymme för animaliska känslor, lek och empati samt reflektioner kring hur gränsdragningen mellan människa och djur hela tiden förändras. Det kulturella skifte som klimatförändringen medför, där artdöd och påtvingad migration redan sker, uppmanar till ett genuint ekologiskt samspel. Konstverken prövar sinnliga perspektiv, performativitet, förmodernt vetande och samtida forskning som möjliga modeller. Här ges också utrymme för emotionella processer och sorg i klimatförändringens nya landskap. 

Till utställningen finns ett omfattande program som tagits fram i samarbete med Keri Facer, Zennström professor i Climate Change Leadership, samt en grupp forskare inom Animal studies, Biodiversitet vid Uppsala universitet och SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet).

Konstnären Fredrik Strid har med skulpturen Exodus skapat en bild av djurens uttåg i ett tidevarv av migration och klimatflykt. Flyr djuren från eller med människorna? I verket Exodus ges varje djur en personlighet och karaktär, är en kärleksfull handling som vittnar om samhörighet och samspel. Scenen understryker överlevnadsinstinkten och anknyter till den långsiktiga frågan - Kommer djuren att överleva människan eller tvärt om?

Lenore Malen har under de senaste tjugo åren intresserat sig för människans förhållningssätt till icke-mänskliga djur och arbetat huvudsakligen med filminstallationer och fotografi. Videoverket Eve in Sheepland tillhör genren ekologisk science fiction och sätter fokus på människans ansvar för klimat och djurliv. Med humor och finess sätter Lenore Malen lyfter fram vårt mentala avstånd till icke-mänskliga djur. Nio korta scener mejslar ut sårbarheten hos fåret och dess genomgripande kännedom om jorden och döden, perspektiv som vi människor skyggar för och har svårt att omfatta.

I mitten på 1970-talet skapade konstnären Eva Klasson flera banbrytande fotoserier i Paris. Genombrottet kom med serien Le troisième Angle, vars arbetsmetod innebar att sökaren uteslöts och konstnären själv fokuserade på sin kroppsliga närvaro framför kameran. Konstnären gestaltade en fysisk och mental insikt om kroppen som materia, eller form bland andra former. I Serien Parasites har Klasson arbetat med en flådd hare och sin egen kropp i extrema närbilder eller vridna och beskurna kompositioner. På ett plan likställer hon sin egen kropp med det utsatta djuret, för att gestalta smärta, men också kroppens sårbarhet.

Maureen Gruben besitter en intim materialkänsla, där hon i sina arbeten delar upp och sammanfogar olika organiska och industriella material, relaterade till sin identitet som inuviakluk. Isbjörnspäls, inälvor möter resin, och bubbelplast. I verken sammantvinnas kritiska samband mellan de västra arktiska territorierna med globala miljöfrågor, samt kulturella uttryck. Den smältande isen är ett återkommande tema, organiska miljögifter (POPs), samt rätten för urfolk att kunna fortsätta utöva jakt är ett återkommande tema. Verket Fresh Artifacts består av tre hängande avgjutningar i resin från en ”Foxs stretcher”, vilken tillhörde konstnärens far Eddie Gruben, känd som regionens mest framgångsrika pälsjägare. Det handlar inte om att bevara ett objekt i sig, utan alla komplexa minnen som kan associeras till detta objekt. 

Konstnären Rebecca Digby har bakgrund som kompositör, musiker och performancekonstnär. I verket Nature Clip Object Concert har hon har skapat en konsertsituation. Idén till verket uppstod när David Attenboroughs BBC-serie Blue Planet II sändes. Genom ny teknologi presenterades här häpnadsväckande närbilder av jordens djurliv. I verket har naturscener från olika typer av digitalt filmmaterial omvandlats till instrument och melodier som remixats. De blir en illustration av en samtida digital kultur, som i sin hackighet kan erbjuda extrem fördjupning, men också skapa kunskapsluckor. Rebecca Digby belyser den instrumentella syn vi ofta har på naturen, där naturupplevelser får agera spegel åt en mänsklig subjektivitet.

Lars Brunströms finstämda mekaniska skulpturer i silikon, syntetpäls och med stålskelett är noggrant modellerade. Varelserna är som hämtade från dystopiska science-fictionskildringar, ensamma, utsatta, men med något mänskligt över sig. Konstnären Lars Brunströms är specifikt intresserad av hur djur blir projektionsyta för människors känslor. I makakens ansikte kan vi läsa in sorg, förlust och eftertanke. Gränsen mellan vad som är artspecifika uttryck och våra antropocentriska projektioner är svår att dra. Vad vi vet är att primater, t ex schimpanser har visat beteende som ger uttryck för att de sörjer sina döda, eller att de räddar flockmedlemmar om de kan. Det nyproducerade verket Apor och kråkor blir också en spegling av rädslan att tränga sig på och göra eller säga något fel, reflektionens förbannelse gentemot instinktens.

Med himlakroppen som bas har konstnären Saara Ekström skapat ett videoverk som kretsar kring seendet och fågeln som mytisk varelse nära gudarna. I den finkalibrerade svartvita 8 mm-filmen ställs säregna fågelmasker från ursprungsbefolkningen i Nordamerika mot modern flygteknologi. Ekström intresserar sig för det okulära som ett överordnat sinne och ett maktmedel i vår kultur och hur rovfågelns skarpa blick och navigeringsförmåga också tycks stå modell inom militärt flyg. Med ett associativt bildspråk lyfter Ekström fram många av de ödesmättade känslor och utmaningar som dagens samhälle står inför vad gäller klimat och miljö. I videoverket får dansaren Oona Kivelä, iförd ugglemask en överbryggande funktion. Hon kanalisera längtan efter förbundet med gudarna och naturen. Hon är både djur, människa och maskin. Kropp och impuls.

Gunnhildur Hauksdóttir arbete hör hemma i en post-konceptuell konst, som influerats av en isländsk uppväxt nära djur och natur. Återkommande teman i arbetena är animalistiska aspekter av att vara människa, rädsla, överlevnadsinstinkter och hur vi människor interagerar med djur och annat levande. Verket Borderline Human – Milk River Valley kretsar kring flera av dessa frågor. Tillsammans med ett forskarteam av primatologer och beteendevetare från Barret-Henzi Lab samt neurologen Sergio Pellis, vid Lethbridge University i Kanada, reste Hauksdóttir till Karoo, en semi-öken i Sydafrika för att observera de flockar av vilda sammetsapor som bor där och de forskare som följer dem.

Centralt i installationen är den sociala dynamik som finns mellan individer inom flocken, den mänskliga interaktionen med naturen, samt hennes egen strävan att lära känna och förstå aporna.

Under vernissagedagen framförs en performance tillsammans med dansaren Saga Sigurðardóttir. Duon försöker på ett intuitivt sätt överskrida det mänskliga genom kognitiva och fysiska föreslag, formade av primaternas språk och rörelser.

Program

Söndag 29 september 13.00–16.30
Bio-relationer i Uppsala

Vandringar med forskare, kreativt skapande och panelsamtal. För dig som är intresserad av växter, djur, insekter, natur och konst. Information och anmälan

Torsdag 3 oktober 18.00–19.00
Migrants or Co-Habitors? – Animals in the Era of Climate Change
Panelsamtal med: Fredrik Strid, Lenore Malen, Erika von Essen, Håkan Tunón, Marie Kvarnström

Torsdag 17 oktober 18.00–19.00
Learning from Animism – To visualise Significant Otherness. Animals as choreographers, sole mates or decorative props? Medverkande: Jacob Bull, Rebecca Digby, Lars Brunström och Terje Østigård.

Söndag 10 november 14.00–15.00
Curatorsvisning: av utställningen Rebecka Wigh Abrahamsson, intendent Uppsala konstmuseum

Lördag 23 november
Council of beings
Detaljerat program publiceras senare.

För mer information
Rebecka Wigh Abrahamsson, intendent
Telefon: 018 727 24 84
E-post: rebecka.wigh-abrahamsson@uppsala.se
Eva Björkman, kommunikatör
Telefon: 018 727 24 80
E-post: eva.bjorkman@uppsala.se