Glasklara resultat av hornhinnekirurgi

Sjukdomar och skador på ögats hornhinna kan skapa mycket besvär. Förutom att synen blir sämre kan det ge skav och lokala problem i ögat. På Ögonkliniken vid Universitetssjukhuset Örebro (USÖ) finns en väl utvecklad verksamhet för hornhinnekirurgi.

Patienter som kommer i fråga för hornhinnekirurgi kan delas in i tre ungefär lika stora grupper. Vid keratoconus, som drabbar framförallt unga människor, blir hornhinnan toppig och synen försämras. När sjukdomen gått tillräckligt långt går det inte att korrigera försämringen med glasögon eller kontaktlinser längre. Vid åldersförändringar eller dystrofi som det kallas, blir hornhinnan grumlig och orsakar en synnedsättning. Den sista gruppen är de som ådragit sig skador på hornhinnan som i sin tur orsakar ärrbildning.

USÖ föregångare med ny teknik
Hornhinnan sitter längst fram på ögat som en kupol över regnbågshinna och pupill och är i det friska ögat helt glasklar. Den utgör en viktig del av det optiska systemet i ögat som gör att ljuset kan fokuseras till en bild på näthinnan. För att reparera en skadad eller sjuk hornhinna kan en hornhinnetransplantation göras. Man stansar då ut ca åtta millimeter av patientens hornhinna, byter ut det mot ett transplantat och syr fast. Detta kallas för en genomgripande hornhinnetransplantation.

– Sedan tre och ett halvt år tillbaka gör jag och Jes Mortensen här på USÖ en så kallad lamellär transplantation av hornhinnan, säger Helena Sönne, överläkare på Ögonkliniken. Örebro är föregångare när det gäller den här tekniken och det är mycket tack vare ett nytt instrument som vi kunnat börja med den här operationsmetoden. Den lamellära transplantationen görs med hjälp av ett så kallat mikrokeratom, en slags automatisk osthyvel. Med den skivar man av tunna skikt av både patientens hornhinna och transplantatets. Skiktet från transplantatet sys sedan fast på patientens hornhinna.

Mindre risk för avstötning
Det är framförallt på keratoconuspatienterna man kan använda den nya tekniken, som har många vinster för patienten, bland annat går läkningsprocessen snabbare. Vid den traditionella operationen måste stygnen sitta kvar i ett och ett halvt år medan de tas bort efter endast tre månader när man använder den lamellära tekniken. Även risken för avstötning av den nya hornhinnan blir väsentligt mindre.

Korrigering med laserbehandling
Resultatet av transplantationen är olika beroende på vilken grundsjukdom patienten har. Keratoconuspatienterna är det sjukdomstillstånd där man förväntar sig det bästa resultatet. Ibland behöver man dock göra en korrigering efter transplantationen med hjälp av exempelvis laser-behandling.
Patienten behöver oftast inte vård på sjukhuset i samband med operationen, utan kommer på morgonen och går hem på eftermiddagen eller kvällen. Sedan kommer patienten på återbesök efter någon dag för kontroll. Eftersom ungefär hälften av patienterna är utomlänspatienter så ligger de över en natt eller två för att slippa transporten om de kommer långväga ifrån. Därefter får patienten återkomma på fler kontroller till Ögonmottagningen. Utomlänspatienter behöver inte åka till Örebro för senare efterkontroller, utan kan gå till sitt eget sjukhus där ögon-läkare från USÖ utbildat sina kollegor i vad de ska titta på vid återbesöket.

Hornhinnebank
På USÖ finns en hornhinnebank sedan början på 90-talet. Det är en av fyra hornhinnebanker i Sverige. USÖ är i stort sett självförsörjande av hornhinnor och distribuerar till även till andra sjukhus.
– Tyvärr är det brist på hornhinnetransplantat, precis som för andra organ som ska transplanteras. I Sverige transplanteras cirka 500 hornhinnor per år. Vi skulle kunna dubbla antalet operationer om tillgången på donerade hornhinnor var bättre. Skulle människor fylla i ett donationskort, anmäla sig till donations-registret eller klargöra sin inställning till sina anhöriga så skulle betydligt fler sjuka som väntar på en hornhinna eller ett större organ kunna bli hjälpta.

Innehållsansvarig: Helena Sönne

Publicerad av Petra Ekenstam