Debattartikel - Rasism på nätet skrämmer till tystnad

En hembryggd extremism växer sig allt starkare på nätet. Avsikten är att skrämma medierna till tystnad. När Dagens Nyheter nyligen publicerade en bild inför visningen i tv av Utbildningsradions sexualupplysningsfilm exploderade nätrasismen. Filmen – som tar HBTQ-frågor och etnicitet på allvar – har mötts av mer än en halv miljon inlägg. Hundratusentals av dem är rasistiska och måste lyftas upp i ljuset. Det handlar om en genomtänkt strategi gentemot medierna: hota och trakassera så att vi blir rädda och ändrar programinnehåll. Vi får inte blunda för denna hatbrygd av extremism som kallar sig svensknationell och som växer sig allt starkare, skriver Erik Fichtelius, Cecilia Bäcklander och Anna Birgersson-Dahlberg.

I dag diskuterar riksdagen våldsbenägen extremism på begäran av Sverigedemokraterna. Partiets utgångspunkt är den muslimska extremismen, och partiledaren Jimmie Åkesson kräver på DN Debatt (25/1) en kartläggning av islamistiska attityder bland ungdomar.

Det kan finnas anledning att ställa Åkessons perspektiv mot vad vi vet om extremismen i så kallade nationella kretsar. Den märks framförallt i undervegetationen på nätet, och de rasistiska extremisterna förefaller ha blivit betydligt mer aktiva efter valet i höstas.

På Utbildningsradion, UR, har vi märkt av detta mycket påtagligt i samband med vår sexualupplysningsserie ”Sex på kartan” som mött en offensiv från de organiserade och aggressiva rasisterna. Vår moderna sexualupplysningsfilm som tar HBTQ-frågor och etnicitet på allvar har mötts av mer än en halv miljon inlägg på nätet. Hundratusentals inlägg är av rasistisk karaktär och måste lyftas upp i ljuset:

”Det är för sent att ångra sig när de vita människorna har blivit utplånade, för den genbanken får man aldrig tillbaka. Själv blir jag ursinnig när jag ser negrer ha sex med vita flickor, och det är av just den orsaken att dessa svart-arier inte ser detta som sex utan istället som ren dominans av den vita rasen … det ska vara en vit tjej som penetreras av en utländsk bastard helt enkelt.”

Under våren gör UR en stor programsatsning om sex i radio och tv. Den innehåller en animerad film, en lärobok riktad till lärarna, en serie dokumentärer i tv, radioprogram och interaktivitet på webben. Filmen som vi gjort tillsammans med RFSU är riktad till skolornas 14-åringar som länge saknat ett vettigt utbildningsmaterial i sex och samlevnad.

Den film som i dag används i samlevnadsundervisningen i svenska skolor är 25 år gammal, gjord i en tid när medvetenheten om HBTQ-frågor och etnisk mångfald var lägre. Den film vi gjort speglar på ett vardagligt sätt ungdomar med olika etnicitet och sexuell läggning. I en scen i filmen har en mörkhyad yngling sex med en mer ljushyad flicka. Dagens Nyheter publicerade en bild från den scenen inför visningen i tv, och då exploderade nätrasismen.

Vi har analyserat vad som hände på nätet när vår film presenterades. Där finns mängder av rasistiska inlägg, vidriga, hotfulla, skrämmande. De speglar tydligt en rädsla för något, oklart vad, och dessutom en förvissning att det är ”dom”, inte ”vi” som är problemen och hotet.

”RFSL och UR förespråkar rasblandning. Det är så att man vill skratta. Det hade väl varit bättre om de hade gjort en film eller en bild där dessa små, söta kulturnissar är runt tre-fyra stycken och hittar den där Lisa, 15, ensam utanför en busscentral och ger efter för sina primitiva behov.”

Det rör sig om rasister som är upprörda över att en mörk man har sex med en ljus kvinna. Det kan inte uteslutas att andra grupper kommer att uppröras över att det finns sexscener där två tjejer medverkar i ett framtida avsnitt. Men redan vid programstarten görs hätska utfall mot serien. Detta är en taktik som många extrema grupper använder sig av för att få människor att känna en rädsla och avstå från att medverka. En sexualkunskapsserie som speglar dagens kunskap och det samhälle unga lever i och som vill bidra till den obligatoriska men ofta eftersatta högstadieundervisningen i ämnet möttes alltså av hot och trakasserier genom mail/sms/telefonsamtal/brev redan innan den sänts.

Men kommentarerna har inte bara varit extrema utan också systematiska. Det finns ett stort antal hemsidor där de högerextrema luftar sin avsky över samhället och där de informerar varandra. Vanliga kännetecken, ”markörer”, på dessa sidor är ord som fria, patriot, nordisk, nationella.

Och det finns en stor samsyn och medvetenhet om taktiken gentemot medierna: hota och trakassera så att vi blir rädda och själva ändrar programinnehåll eller uppläggning. Ett citat:

”Visst är detta äckligt, men samtidigt ska vi vara glada att det ger oss en möjlighet att enkelt få reda på vilka som är våra fiender. De som tillverkar denna film kan definieras som tillhörande den inre fienden. Och nu får vi veta vilka dessa är. Det blir således lätt för oss att veta identiteten på rasförrädarna, och när vi har makten kommer de inte längre få vara verksamma inom filmindustrin.”

Inom public service har vi under det senaste året haft ett ambitiöst utbildningsprojekt för medarbetarna kallat Zebra. Vi försöker förstå och lära oss hur vi som medieföretag bättre kan skildra samhället med tanke på den mångskiftande etniciteten.

Det handlar inte bara om att medarbetarna i medierna ska ha olika bakgrund, utan också om hur vi medvetet skildrar olika medborgare. På de rasistiska hemsidorna kan denna ambition också beskrivas så här:

”Med tanke på alla uppfinnar/entreprenör-somalier och andra märkliga icke-vita folk som pumpas in i detta land så måste givetvis all form av media försöka integrera dessa på bästa sätt genom att t ex skapa sån här vidrig propaganda för att försöka normalisera det hela och främja ’integrationen’. Bara i Sverigestan-Kinshasa...Kan tänka mig att om sådan rasblandarpropaganda hade visats i låt oss säga Ryssland så hade de livsfarliga neonazi-skinsen knivmördat illustratören inom en dag.”

Det är lätt att oroa sig för vad islamistiska terrorister och fundamentalister av olika slag kan rikta för attentat mot den svenska demokratin. Men vi får därför inte blunda för den hembryggda extremism som kallar sig svensknationell och som växer sig allt starkare. Det är hotfullt, det är på riktigt, och det händer nu. Personer som uppträder anonymt, men som kallar sig nationella, sprider sin hatbrygd omkring sig. Och de har en genomtänkt strategi – att skrämmas.

Sverige har en ny grundlag från årsskiftet med stärkta skrivningar mot diskriminering och förtryck av människor på grund av etnisk bakgrund eller sexuell läggning. Dessa skärpningarna behövs. Varken politiker eller journalister ska låta skrämma sig till tystnad.

Erik Fichtelius
vd UR
Cecilia Bäcklander
programchef UR
Anna Birgersson-Dahlberg
redaktionschef UR