Rektorer om studiehandledning på modersmål

I många svenska kommuner talas det idag 50 olika språk i grundskolan och gymnasiet. Skolan är skyldig att erbjuda studiehandledning på varje enskild elevs modersmål. Detta är ett åtagande som kommunerna inte klarar av idag.

Endast 15 % av rektorerna anger att alla eller de flesta som har rätt till studiehandledning på sitt modersmål får det. Över 40 % av rektorerna anger att inga eller bara vissa får studiehandledning. Det visar en undersökning  bland rektorer i Sundsvall, Timrå och Sollefteå.

Resultaten av enkätundersökningen pekar åt samma håll: För att kunna öka flerspråkiga elevers möjligheter att nå sina mål måste mängden studiehandledning öka. Studiehandledarna och modersmålslärarna måste integreras mer i skolans ordinarie verksamhet för att bättre kunna maximera nytta med undervisningen. Digital teknik och pedagogik möjliggör ökningen av studiehandledningen per elev.

Ungefär 20 procent av rektorerna anger att de inte vet eller är osäkra kring hur många elever som får studiehandledning.

det finns en stor okunskap och osäkerhet kring betydelsen av studiehandledning på modersmål. Men rektorerna tror att studiehandledning kommer att bli viktigare i framtiden som ett verktyg för att hjälpa flerspråkiga elever att nå sina mål.

Intressant är att rektorerna är något mer positivt inställda till studiehandledningens potential att stärka eleven jämfört med modersmålsundervisningen.

Rektorerna anser att finansieringen av modersmålundervisning och studiehandledning måste ligga på central nivå och inte på respektive skola eftersom det skapar stora ojämlikheter, både vad gäller större kostnader för skolor med många flerspråkiga barn, men också orättvisa förhållanden för elever på skolor som inte har råd att satsa på studiehandledning och modersmålsundervisning. Med andra ord anser rektorerna att resurserna måste avsättas centralt för att inte skapa en ojämlik skola.

Bristen på studiehandledare anges av de flesta rektorer som anledning till att inte alla får studiehandledning.

I övrigt ser man problem med organisering och att för få elever med samma modersmål utgör hinder för studiehandledning. Vad gäller problem med organisering kan detta kopplas samman med resonemanget ovan gällande bristen på studiehandledare. Med bättre organisering via exempelvis digital undervising kan problemet med organisering upplevas som mindre.

Om det finns för få elever med samma modersmål i behov av studiehandledning på en skola så kanske det finns fler elever sett över hela kommunen, vilket skulle möjliggöra samordning av studiehandledning i digital form med elever från olika skolor.

På frågan om det finns särskild tid avsatt för samordning mellan skolans lärare och modersmålslärare svarar den allra största delen av rektorer nej. En förutsättning för att kunna använda digital pedagogik för modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmål är att samordning finns. Utan samordning är det omöjligt att organisera och bedriva undervisning digitalt.

Kommunikationen mellan lärare, studiehandledare, skola, elev och elevens föräldrar måste fungera och vara systematisk för att den digital undervisningsformen ska kunna användas.

Studiehandledning som verktyg har stor potential för att hjälpa flerspråkiga elever. Studiehandledningen är också lämpad att genomföra via digitala plattformar. De grundläggande utmaningarna som nämns ovan - koll på vilka elever som behöver studiehandledning, tillgång till kompetenta studiehandledare, samordning mellan lärare och studiehandledare samt likvärdig finansiering - behöver lösas innan digital pedagogik i praktiken kan utnyttjas i större utsträckning.