0,00 i energi och lust kräver 100% vilja

Den som har barn kan nog hålla med om att barn påverkar ens ”energibank” ganska ordentligt. Barn är ganska fantastiska för det behövs inte mycket för att de ska fylla på banken. Det kan räcka med enkla saker som när jag och mina två barn satt och åt middag och jag var tvungen att gå ut i köket och hämta en trasa, varpå jag slentrianmässigt säger; ”Stella, är du snäll och håller ett öga på Agnes?” och får till svar, ”Neej mamma, jag håller båda ögonen på henne.”

Men barn är också ganska bra på att tömma energibanken. Oftast är det en rätt hyfsad ekvation – de lyckas oftast fylla på ungefär i samma takt som de tar ut energi, ibland är det lite si och så med balansen men oftast tycker jag det funkar och många gånger fylls banken till bredden också. Tyvärr är det dock så att ett sjukt barn tömmer energiförrådet ganska mycket fortare än hen kan fylla på det.

Vår Agnes som blir 2 på söndag är oftast en riktig solstråle och pajas. Nu har hon fem nätter i rad haft feber på upp mot 41 grader och fick idag konstaterat RS-virusinflammation i luftrören och öroninflammation. Det är inte så konstigt att hon de senaste dagarna och nätterna inte riktigt varit sig själv med andra ord. När energibanken börjar sina tvingas man prioritera och det är svårt att hitta energi till allt det där som inte ”måste göras”. Som typ träning. Min man har till på köpet varit på jobbresa de senaste två dygnen och kommer hem imorgon så när allt annat är fixat så fanns ingen energi kvar till att träna nu ikväll. (Visserligen har jag nog inte suttit still mer än fem minuter vid något tillfälle idag så frågan är väl om jag verkligen behöver träna?). Då var det bara att plocka fram viljan och inte känna efter under tiden som jag tog på mig träningskläderna, satte igång babymonitorn, fyllde vattenflaskan och gick ner och ställde mig på crosstrainern. Det blev sju minuter cross och 25 minuter styrketräning. 32 minuter mer än ingenting i alla fall.

Om jag skulle rekommendera någon att genomföra en klassiker under småbarnsåren när tiden inte ens räcker till innan man ska trycka in träning i schemat? Nej, sannolikt inte. En kompis frågade om beslutet att vi båda skulle genomföra en klassiker var genomtänkt. Nej, svarade jag. Väldigt ogenomtänkt snarare.