Pressmeddelande -

För fred, demokrati och mänskliga rättigheter i Afghanistan

– stärk biståndet och ta hem de svenska trupperna!

Antaget på Vänsterpartiets kongress i Gävle 2010

USA:s krig i Afghanistan, som Sverige deltar i, kan inte vinnas. Däremot kan det förloras. Förr eller senare kommer USA att tvingas lämna Afghanistan. I frånvaro av den politiska fredsprocess som förhindrats av krigföringen, är det sannolikt att landet än en gång kastas in i ett inbördeskrig med en ny diktatur som resultat. Sveriges politik bör vara att bidra till att skapa förutsättningar för fred och demokrati i Afghanistan. Ett tillbakadragande av de svenska trupperna är både en förutsättning för och ett bidrag till en sådan politisk fredsprocess.

Bakgrund
Afghanistan är ett land med en rik historia, men en historia som tyvärr också präglats av krig. Det område som idag heter Afghanistan har genom historien utgjort slagfält för andra länders maktambitioner, från Persien på 500-talet f.Kr. till det brittiska imperiet fram till självständigheten 1919. Under de senaste 30 åren har landets härjats av krig och lidit under utländsk ockupation. 1979 invaderades Afghanistan av Sovjetunionen som under nio år förde ett grymt krig mot stora delar av det afghanska folket och mot olika väpnade motståndsgrupper som i sin tur understöddes av bl.a. USA. Ur det efterföljande inbördeskriget steg talibanerna fram som segrare, efter kraftigt stöd från USA, Saudiarabien och Pakistan, och införde en hård religiös diktatur. Sedan terrordåden mot USA den 11 september 2001 är landet en av skådeplatserna för USA:s ”krig mot terrorismen”, men Afghanistans strategiska position som transitområde för gas- och oljetillgångar i Centralasien spelar en minst lika viktig roll i detta sammanhang.

De som fått betala det högsta priset är det afghanska folket genom ett oöverskådligt mänskligt lidande, så också i det nu pågående kriget. Det är ett plågat och krigstrött folk som idag försöker skapa en vardag i sitt sargade land.

Afghanistan idag
Utvecklingen i Afghanistan i dag oroar. Våldet trappas upp, blir allt grymmare och sprider sig till allt fler delar av landet. Stora delar av det afghanska folket blir dagligen vittnen till krig och förstörelse. De utländska trupperna som idag står under NATO-befäl bedriver en aggressiv militär kampanj för att försöka militärt besegra talibanerna. Den internationella säkerhetsstyrka, ISAF, där Sverige bidrar med trupp har sammankopplats mer och mer med den USA-ledda krigförande insatsen Operation Enduring Freedom. Resultatet är mer våld, fler civila dödsoffer och ett än mer sönderslaget samhälle. Den fred som man sa sig vilja främja har under de gångna åtta åren blivit allt mer avlägsen.

Men de utländska truppernas närvaro är inte det enda som försvårar en fredlig utveckling i landet. Regeringen i Kabul uppfattas inte företräda folket. Efter presidentvalet 2009 kunde den sittande presidenten Hamid Karzai sitta kvar efter att huvudmotståndaren Abdullah Abdullah dragit sig ur. Rapporter om valfusk strömmade in. I dagsläget anser många afghaner att regeringen är en del av problemet, snarare än en del av lösningen.

Korruptionen bland statstjänstemän och politiska ledare är omfattande. I brist på en legitim centralmakt i Kabul så breder kriminaliteten ut sig. Afghanistan är världens största producent av opium vilket är en stor inkomstkälla för en växande ”opium-maffia” som tar till vilka medel som helst för att trygga pengaströmmen.

Talibanrörelsen och andra väpnade motståndsgrupper begår dagligen grova och omfattande övergrepp mot civilbefolkningen och utgör ett stort hinder för fred och säkerhet. De afghanska kvinnornas oacceptabla situation under talibanväldet upprätthålls fortfarande idag, dels i de provinser som kontrolleras av talibanerna och dels av den afghanska regeringen som infört lagar som förstärker underordningen av kvinnor i det afghanska samhället. Samtidigt har talibanerna kunnat utnyttja hopplösheten bland många unga afghanska män, besvikelsen över regeringen och upprördheten över de utländska truppernas övergrepp till att värva nya anhängare och flytta fram sina positioner.

Sverige medverkar till kriget
2006 övertog den Natoledda ISAF-styrkan, där Sverige deltar, ansvaret för säkerheten i hela Afghanistan från den USA-ledda OEF. ISAF-insatsens syfte försköts därigenom kraftigt från det ursprungliga mandatet, det vill säga att bevara och främja fred. ISAF har dessutom till stor del övertagit USA:s militära strategi.

Vänsterpartiet anser att Sverige ska medverka till internationella militära insatser med FN-mandat när det finns förutsättningar för att de kan bidra till fred, säkerhet och återuppbyggnad. Sådana förutsättningar saknas i dagens Afghanistan. Det är inte möjligt att främja fred samtidigt som man har ett långtgående samarbete tillsammans med en krigförande part i konflikten.

Vad vill Vänsterpartiet
Vår utgångspunkt är solidariteten med Afghanistans folk. Den avgörande frågan för Vänsterpartiet är hur det afghanska folket så fort som möjligt kan få leva i fred och få sina mänskliga rättigheter respekterade. Är det genom ökad militarisering, fler vapen och fler strider? Eller är det genom ett starkt och aktivt biståndsarbete, en återuppbyggnad av det civila samhället samt en bred och inkluderande försoningsprocess

Historien har med all önskvärd tydlighet visat att ökad militär närvaro inte är lösningen på de problem som Afghanistan står inför. Landet är kanske det tydligaste exemplet på att demokrati, fred eller jämställdhet inte kan bombas fram. Det krig som USA leder och Sverige medverkar i kan inte vinnas. Det motverkar sitt syfte genom att driva afghaner i armarna på talibanerna. Det förhindrar den politiska lösning som är en förutsättning för en stabil fred.

Vägen till fred i Afghanistan kräver en i grunden annan strategi än den ensidigt militära som bland annat USA, och tyvärr även den svenska regeringen, förespråkar. Det viktigaste i dagsläget är att stridigheterna upphör så att civila liv räddas samt att den nödvändiga försoningsprocessen och återuppbyggnaden av samhället kan påbörjas. Världssamfundets samlade krafter måste riktas mot att hjälpa civilbefolkningen bygga upp skolor, sjukhus, vägar och annan infrastruktur. Avgörande är att kvinnors rättigheter stärks och att mödradödlighet och våld mot kvinnor bekämpas. Att fattigdomen, ojämlikheten och ojämställdheten minskar är förutsättningar för en fredlig utveckling i Afghanistan.

En förutsättning är att internationella biståndsinsatser når fram och att de får en chans att under trygga förhållanden verka i landet. Om inte humanitärt bistånd separerats från militära insatser, uppfattas hjälporganisationer lätt som en del av USA:s insats i Afghanistan. Det leder till att motståndsgrupper riktar våld mot hjälpinsatserna.

Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara berett att under lång tid fram över finnas på plats i Afghanistan för att ge stöd till återuppbyggnaden och fredsprocessen. Vi vill öka de civila insatserna och biståndet samtidigt som svensk och utländsk trupp dras tillbaka. Ett snabbt beslut om att ta hem de svenska trupperna skulle vara en viktig internationell politisk signal som kan hjälpa till att ersätta omvärldens ensidiga militära fokus med ökat civilt stöd och bidrag till politiska lösningar. Fred kan bara byggas genom en inkluderande dialog och en bred försoningsprocess. Den processen måste inkludera samtliga parter i konflikten. Bara genom en aktiv försoningsprocess, en återuppbyggnad av institutioner med folkligt stöd, samt ett ökat biståndsarbete kan fred uppnås i Afghanistan. I det arbetet vill Vänsterpartiet att Sverige spelar en nyckelroll.

För mer information:
Francisco Contreras, internationellt ansvarig partistyrelsen: 070-795 38 42
Tommy Gabrielsson, pressekreterare: 070-929 85 96

Ämnen

  • Politik

Taggar

  • afghanistan
  • vänsterpartiet
  • krig
  • väpnad konflikt
  • bistånd
  • humanitär

Presskontakt

Kristoffer Housset

Presskontakt Tf informationschef Vänsterpartiet Presstjänst 070-620 00 64