Beethoven och Bernstein när Göteborgs Symfoniker gästar Vara

Santtu-Matias Rouvali beträder ny mark med Göteborgs Symfoniker när de tar sig an Beethovens symfonier vid besöket på Vara Konserthus den 4 oktober. Solist är den firade violinisten Baiba Skride. Förutom Beethoven står även Bernstein på programmet denna kväll.

Santtu-Matias Rouvali, Göteborgssymfonikernas chefdirigent sedan hösten 2017, ger sig nu i kast med symfonimusikens Titan, med stort T, Ludwig van Beethoven och hans nio symfonier. Något av en mjukstart blir det med den ljusa C-dursymfonin, där läromästaren Haydns ande fortfarande gör sig påmind. Men visst visar den unge tonsättaren – han var bara drygt 30 när symfonin uruppfördes 1801 – lejonklon redan här. Den långsamma inledningen till första satsen till exempel, börjar med en serie ackord i ”fel” tonart, så att det tar ett tag innan lyssnaren upptäcker att huvudtonarten är C-dur. Ett djärvt grepp ansåg vissa skribenter, som rent av har kallats för ett musikaliskt skämt.

Betydligt djärvare ansågs emellertid hans nästa symfoni, som är avgjort mera Beethovensk. Han komponerade den vid den tid när hans dövhet började göra sig gällande, samtidigt som han, enligt tillförlitliga uppgifter, hade svåra matsmältningsproblem. Om detta handlar symfonin, har någon hävdat. En samtidig kritiker i Wien beskrev den rent av som ”en ohyggligt slingrande, sårad drake som vägrar att dö, men vrider sig i sin dödskamp och i sista satsen förblöder den”. Nå, vi upplever väl inte musiken så dramatisk idag, men det är onekligen ett stort steg framåt från C-dursymfonin. Rent formellt pekar den också framåt, i och med att tredje satsen är ett scherzo; hos Haydn och Mozart, liksom i Beethovens ”etta”, var den en menuett.

Det kan kanske ses som en symbolhandling att två verk av 1800-talets gigant inramar ett verk av en av 1900-talets giganter, Leonard Bernstein, som föddes för i år 100 år sedan. Mångsysslaren Bernstein suddade i många av sina kompositioner ut gränserna mellan den ”klassiska” musiken och sentida populära genrer som jazz, musikal och rock. I Serenaden för violin och liten orkester från 1954 kan vi höra exempel på det. Upprinnelsen till verket var att Bernstein hade läst om Platons Symposium, som han betraktade som en serie lovprisningar till kärleken, framställda av Aristofanes, Sokrates och andra filosofer. Det är inte programmusik i vanlig bemärkelse, men violinsolisten fungerar som uttolkare av de känslor de olika talarna beskriver. Musikaliskt hålls kompositionen ihop genom att de olika melodiska motiven bygger på det föregående. Bernstein betraktade själv detta som hans ”mest tillfredsställande”. Det kan för övrigt vara intressant att i första satsen känna igen embryot till en melodi ur hans mest kända verk: Maria ur West Side Story.

Den lettiska violinisten Baiba Skride har framträtt tidigare med Göteborgssymfonikerna, både på konserter och turnéer. År 2002 vann hon Queen Elisabeth Violin Contest i London, och sedan dess har hon med stor framgång framträtt världen runt. 

The Strad, den brittiska månadstidskriften som sedan 1890 bevakar det mesta som händer på stråkinstrumentens område, skrev i en recension år 2006: ”En av de mest spännande unga talanger som kommit fram sedan Itzhak Perlman slog igenom vid slutet av 1960-talet. Skride har den sällsynta förmågan att tala direkt genom sin Stradivarius på ett sätt som får en att fullständigt glömma tekniken hos ’en violinist i arbete’.” Classic FM spädde på med: ”En naturlig musiker ända ut i fingerspetsarna”.

MEDVERKANDE

Göteborgs Symfoniker

Dirigent Santtu-Matias Rouvali

Solist Baiba Skride, violin

PROGRAM

L V Beethoven - Symfoni nr 1

L Bernstein - Serenad för violin, stråkar,

harpa och slagverk

L V Beethoven - Symfoni nr 2