Öppet svar till Företagarnas Regionschef Eva Cooper om kollektivavtal.

I en artikel på Företagarna.se går Regionchef Eva Cooper loss och försvarar avtalsfriheten och att företagare till och med kan erbjuda bättre arbetsmiljö utan kollektivavtal. Generellt sätt så har hon rätt - men med sin maktposition drar hon farliga generella penseldrag som underminerar viktiga människovärden i städbranschen.

Jag har ägt och drivit två bolag i två olika branscher och tagit helt olika beslut i kollektivavtalets vara eller icke vara.

Två bolag med eller utan kollektivavtal:

• Techbolaget MyNewsdesk valde vi att driva UTAN kollektivavtal. Vi ansåg det skulle begränsa vår tillväxt och skapa ett sämre erbjudande till de anställda.

• Städbolaget Vardagsfrid valde jag att driva MED kollektivavtal. Det är en absolut nödvändighet för att säkerställa för alla parter att vi hade marknadens bästa erbjudande till de anställda.

Båda besluten var korrekta, men varför tog jag så motstridiga beslut? Jo maktbalans, integration och språk.

Kollektivavtal inom tech

Inom tech är maktbalansen snarare på arbetstagarens sida och bolagen slåss med erbjudanden för att rekrytera och behålla yrkeskompetensen. Språket är inget problem och kunskap om samhällsnormer hos de anställda mycket god. Erbjudandet till de anställda var samtliga långt ovanför kollektivavtal och marginalerna var väldigt goda. 

Kollektivavtal inom städ

Inom städ får du sämre villkor, ju mer utsatt du är i din migrationsprocess. Maktförhållandet mellan arbetsgivare och anställd är skev. Den anställdes svenskanivå är för låg, för att  kontrollera om arbetsgivaren håller sig till samhällsnormen och om löften är verklighetsbaserade.

Skevt maktförhållande i städbranschen

Vi får höra många historierna i våra rekryteringsprocesser som man blir chockad och bedrövad över att de faktiskt sker i Sverige.

Vardagsfrid har kollektivavtal, och det är den absolut största kostnadskostymen man kan ha i städbranschen. 80-85% av omsättningen går till lön. Konkurrenter utan kollektivavtal kan erbjuda priser som är >40% lägre, dessa har ofta högre marginal än Vardagsfrid.

I städbranschen är de flesta utrikesfödda. De flesta av mina kollegor får sitt första jobb i sverige hos oss, och lämnar en bidragsmiljö. Många har utsatta situationer med pågående migrationsärenden, vilket lätt kan utnyttjas av ett bolag med fel värderingar.

Här är några exempel som vi i vår rekryteringsprocess stött på de senaste åren från arbetssökande med jobb hos bolag UTAN kollektivavtal i städbranschen.

• 15 000kr/mån för en heltid. Heltiden är 220 timmar i månaden utan restid mellan kunderna.
• Jobba 2 år, sen "lovar" bolaget ta hit den anställdes föräldrar.
• 6 000kr för en heltid, och vi pratar bara ditt ursprungslands språk.
• 10 000kr/månad. Hon vi bo och äta på hotellet hon städade. När hon ville studera SFI, blev hon hemlös samma kväll med skuldnota för hotellrum och mat till ordinarie pris.
• 2-4 kunder per dag spritt över stockholm utan betald restid mellan kunder.
• Utbildning sker utan lön.

Jag skulle säga att dessa exempel är bara toppen av ett isberg. Det enda sättet att säkerställa att villkoren och vardagen är rimlig för de som arbetar inom städbranschen är en kollektivavtalsstämpel och helst kontrollerad “Auktoriserad Serviceentreprenör”.

För kollektivavtalet är i städbranschen är rimligt, inte mer. Det är en deltidsbransch med ingångslön på 21995 kr för en heltid. Som deltidsbransch med låga marginalet är normen 50-80% anställningsavtal.

Med mina 10 års bolagsbygge av tjänsteföretag i branschen delar jag gärna med mig av mina erfarenheter från en smutsig bransch jag försöker städa upp. 

Välkommen på ett möte så hittar vi gemensam mark.

/Torkel Kristoffers

Entreprenör, Integrationsmotor, jobbskapare och grundare av Vardagsfrid