Det stora vattenkriget – En hållbar historia

Västmanlands Teater har en god tradition kring att tänka hållbart i sina produktioner. Det kan till exempel handla om att man bytlånar rekvisita och dekor med andra teatrar eller syr om kostymer både tre och fyra gånger. Men nu, i samband med att Det stora vattenkriget arbetats fram, intensifierar Västmanlands Teater sitt hållbarhetsarbete i den konstnärliga delen. En version 2.0 skulle man kunna säga.

Bland annat använder sig Teatern av The Theatre Green Book – ett verktyg särskilt framtaget för scenkonst, som är så nytt i branschen att den ännu inte hunnit översättas till svenska.
Här ”bokförs” allt, för att till exempel mäta koldioxidavtryck. Det kan handla om att välja second hand istället för nyinköp, eller att det som köps in ska vara hållbara val och kunna få ett nytt liv när föreställningen spelats klart. Men också hur mycket rekvisita och teknik väger.

– I maj ger sig Det stora vattenkriget ut på turné i länet, och vi har valt att använda ett mindre fordon. Det i sin tur innebär att allt behöver vägas för att rymmas inom de 700 kilon som lastbilen klarar.

Istället för att packa med oss tyngder till dekoren till exempel kommer vi att använda vattendunkar som fylls och töms på plats, och i scenografin har lättare material valts. Det är faktiskt en utmaning för det går snabbt att komma upp i maxvikten, berättar teaterchefen Niklas Hjulström.

Det stora vattenkriget är dessutom en ”in-house”produktion där Teaterns ordinarie personal står bakom till exempel kostymdesign, scenografi, ljusdesign och musik.

Till och med regi, där teaterchefen själv leder arbetet.

– Att i just denna produktion gå ”all in” med hållbarhetstänket känns extra ärligt. Berättelsen tar ju ansats i den västmanländska bygden och belyser hur en självklar resurs plötsligt blivit bristvara. Utifrån de klimatförändringar som gör sig mer märkbara för varje år behöver vi lära oss att arbeta bättre tillsammans, lyfta blicken och se helheten – och hjälpa varandra.

Hållbarhetsfrågan är superaktuell för både svenska teatrar och konserthus, och sannolikt är att en förändring i tanke- och arbetssätt kommer att slå igenom inom de närmsta åren.

– Att tillämpa det här tänket i vårt konstnärliga arbete har varit mycket lärorikt – det känns faktiskt som att vi ligger lite i framkant med vårt nya arbetssätt. Och det gör mig som teaterchef givetvis lite extra stolt, säger Niklas Hjulström.