Landskapsarkitekt Johan Paju om betydelsen av att hitta och inspireras av förebilder i naturen

– När ett helt kvarter i centrala Stockholm ställdes om till ett modernt kontorskomplex fick jag möjligheten att genomföra ett takprojekt och testa en urban social biotopanläggning i verkligheten, berättar Johan Paju och fortsätter;

Takytan i det här projektet är högt belägen och vindutsatt där den ligger vid foten av Brunkebergsåsen. De lokala klimatförutsättningarna blev avgörande både för vegetationen samt för hur man kunde använda platsen på taket.

Genom att studera liknade platser i naturen vad gäller klimat och tänkbar jordmån hittade jag växtsamhällen (biotoper) som naturligt är anpassade till dessa förutsättningar. De som utgjorde grunden blev den lågvuxna flora som finns i Stockholms ytterskärgård och den kalkgynnade magra ängsflora som finns på Öland och Gotland. Södra Sveriges kustnära buskskogar (sk Krattskogar) blev valet när det gällde högre vegetation som kan öka i volym med tiden.

För gestaltning av platser och gångstråk studerade jag viltstigar. De ändrar aldrig riktning vinkelrät, utan följer terräng, topografi och djurens egna rörelsemönster. Därför arbetade vi enbart med trubbiga vinklar om 120 grader när gångstråk flätades in i anläggningen. Takets olika platser formades efter årstiderna och vindens riktningar.

Väggelementen av träribbor fick sin form och placering efter en studie av omkringliggande taklandskap. De genomsläppliga väggarna hindrar vindturbulens.

De svävande träbryggorna för rörelse förstärker också upplevelsen av natur. Ett pågående flöde upplevs under spängerna som en kontinuitet. Vi utnyttjade också den skiktningen för att ta hand om dagvatten och magasinera regnvatten för torrare perioder.

Takprojektet Sveavägen 44 är ett bra och intressant exempel på hur man kan applicera landskapsmiljö till en stad med helt egna förutsättningar, och hur man hittar förebilder i naturen för att skapa en välkomnande plats för människor att trivas i.