Blogginlägg -

​Too old for this shit

Tiden när barnen vill ha traditionella kalas är förbi. Ni vet när de leker dansstopp, äter tårta, öppnar paket och skriker av förtjusning när man som fyndig förälder fäst en strumpa istället för en godispåse på spöet vid fiskdammen. Ni vet när man ska försöka vara en god värd och tvångsumgås med någon stackars förälder som inte får gå hem samtidigt som man fixar kalasets aktiviteter.

Nu är det nya tider. Sonen har haft LAN-kalas. Enkelt uttryckt; de spelar datorspel. Online, fast fysiskt på samma ställe. Det ställer lite andra krav på mig som förälder. Eller som support, snarare.

Det viktigaste när man ska ha LAN är nätverket. Det blir jag varse när jag på after work med andra pappor dagen innan berättar om LAN-et och de börjar ställa kontrollfrågor om ”linan är stabil?” ”Hur mycket upp/ner har du?” ”Vad har du för switch?” Med ökande obehagskänsla krypande längs ryggraden svarar jag: ”Switch!? Vafan jag har ju wifi, räcker inte det?” De sneda leendena runt bordet avslöjar hur fel ute man är. Dagen efter spenderades därför med inköp av olika tekniska mojänger.

När kalasbarnen väl anländer ser det mer ut som leverans av ett livs förbrukning från elektronikaffären. Datorer, skärmar, tangentbord, hörlurar. När alla är inkopplade börjar de kommunicera på ett språk jag inte begriper alls: ”Ulta”, ”leava”, ”fragga”. Känner mig ungefär lika ung och fräsch som Alfons Åbergs pappa när jag frågar om de ”har det bra”? Men det är uppenbart att de har det bra. De kommunicerar och har roligt, men på ett för mig helt nytt sätt.

Kl. 02, efter 9-timmars konstant spelande, med en kostcirkel bestående av pizza, cola och baconsnacks samt tveksamt handhavande av den personliga hygienen tycker jag att det räcker. De får avsluta och kryper till sängs i sovsalen vi förberett.

Väl tillbaka i mitt bostadshus beklagar sig min äldsta dotter över att vi inte har något wifi i huset eftersom jag dragit ut internetlinan till LAN:et. ”Pappa, vi lever som djur här inne” säger hon och himlar med ögonen. Kan inte låta bli att småle samtidigt som Danny Glovers ökända kommentar från Dödlig Vapen dyker upp i huvudet: ”I’m too old for this shit”.

Stefan Ronéus
affärschef

Relaterade länkar

Regioner

  • Kronoberg

Kontakter

Niclas Ramström

Presskontakt vd 072 175 18 99

Anna Joanzón

Presskontakt kommunikationsansvarig 0470 72 33 16

Relaterat innehåll

​På farfars tid

Genom att mäta tiden det tar för en båt att passera ett föremål i vattnet och dividera båtens dubbla längd i meter med tiden får man på ett ungefär fram båtens fart i sjöenheten knop. Min farfar i Varberg tillämpade denna mätmetod när han seglade med sin träkoster längs Västkusten och i Kattegatt på 1950-talet och framåt.

​Ett stort projekt

Det är väl nästan oundvikligt att inte stöta på problem då och då, annars har man inte tagit på sig några utmaningar. När man får inleda sitt första större projekt med problem, gå hem som ett stort frågetecken med en undran över hur det här ska gå, då är det rätt skönt att senare på kvällen få bekräftelse på att det man gjort de snart senaste sex åren har varit rätt. Då pratar vi träning!

​Att sätta punkt

Varje dag jobbar jag med text i olika form. Jag försöker att i alla sammanhang vara noga med att stava rätt och vara grammatiskt korrekt. Inte minst när jag i text kommunicerar med mina barn. Dta e hur 1 mess fr mna barn kan c ut (Detta visar hur ett sms från mina barn kan se ut.) Och jag tycker det är svårt att låta bli att rätta dem. Men nu får jag till viss del tänka om.

​Åldersnoja eller fåfänga

När blir man egentligen gammal? Vi har ju alla läst om Zlatan och hur fantastiskt det är att han kan spela fotboll trots att han är så gammal. Men om Zlatan är gammal, nyss 36 år fyllda – vad är då jag?