Fönster mot framtiden

I samband med fönsterrenoveringar hamnar vanligtvis det kasserade glaset på den lokala soptippen. Men för glaset i de 3 300 fönster som Vidingehem just nu byter i kvarteret Romalyckan väntar en helt annan resa, nämligen via Stockholm och Göteborg till norra Tyskland. Och väl där blir det bokstavligen som nytt igen.

Långa transporter är i sig inte bra för klimatet, men i det här fallet blir faktiskt Moder Jord en vinnare i slutänden på flera sätt, säger Vidingehems projektledare Christoffer Karlsson. Han berättar om bakgrunden:

– Det är entreprenören Skanska som genomför renoveringen åt oss. De samarbetar med återvinningsföretaget Ragn-Sells, som i sin tur driver ett pilotprojekt tillsammans med franskbaserade glastillverkaren Saint-Gobain. Syftet är att återvinna planglas, som glaset i vanliga fönster kallas.

Fördelarna väger upp med råge

Att fönsterna tar en sväng om Stockholm och Göteborg på sin väg till Saint-Gobains fabrik i den tyska staden Torgau beror på att återvinningen är komplicerad och sker i flera olika led.

– I Stockholm finns resurser för att skilja glaset från ramarna och i Göteborg hanterar man den noggranna sorteringsprocessen där rester av plast, metall och damm filtreras bort.

Att glaset till sist hamnar i Tyskland beror på att det sedan 2013 inte längre finns någon planglastillverkning i Sverige.

– Så visst, det blir långa transporter – total cirka 1 800 kilometer – men det minskade koldioxidutsläppet som en cirkulär hantering medför väger med råge upp nackdelarna.

Minskar med 50 procent

Enligt Saint-Gobain krävs 1 200 kilo råvaror för att tillverka 1 000 kilo nytt glas. Men använder man däremot återvunnet glas är förhållandet 1:1 – av 1 000 kilo återvunnet glas blir det alltså 1 000 kilo nytt. Och i processen sparar man 300 kilo koldioxid.

– Glas tillverkas bland annat av sand och det går åt betydligt mer energi för att smälta ny sand än att återanvända den som redan finns i det återvunna planglaset. Totalt minskar koldioxidutsläppen vid tillverkningen med drygt 50 procent.

Sanden rinner ut

Men det finns ytterligare ett tungt vägande skäl till att inte använda ny sand i tillverkningen – den håller nämligen på att ta slut.

– I en FN-rapport från i fjol konstateras att det varje år utvinns 50 miljarder ton sand. Och sand är en ändlig resurs, särskild den extra fina sand som används i planglas – den får inte innehålla nickel, krom eller järn eftersom de ämnena färgar glaset.

Dessutom är det så att sandbrytning ofta sker i känsliga områden, vilket sätter grova spår i naturen och påverkar den biologiska mångfalden. Den erosion som ofta blir följden av sandbrytning påverkar livsbetingelserna för många människor, djur och växter, inte bara i det direkta närområdet.

Cirkulär spinn-off

2021 deponerades 35 000 ton planglas om året i Sverige. En del återanvändes, men nästan uteslutande till ”enklare” produkter som flaskor och glasfiberisolering.

Saint-Gobain använde 1 procent återanvänt planglas i sin råvara, men tack vare samarbeten som det med Vidingehem, Skanska och Rang-Sells räknar Saint-Gobain med att redan om två år kunna använda 20 procent planglas från rivning i tillverkningen.

– Det här projektet ligger helt i linje med Växjö kommuns deklaration Hållbara Växjö 2030. Det är som ett välputsat fönster mot framtiden – vi ser tydligt att det cirkulära sättet att tänka kring renovering och byggnation spinner alltmer effektivt. Vi kommer definitivt att delta i utvecklingen och utnyttja våra nya kunskaper i kommande upphandlingar, säger Vidingehems tf vd Carina Herbertsson.