Giftormar, vilda hundar och män utan kroppsdelar…

Dagens cykling började bra och efter ca tre mil så mötte våra hjältar fångar klädda i Bröderna Dalton-kläder som gick och plockade skräp efter vägarna. Givetvis stannade Måns och fotograferade dem. De var glada och trevliga, och renare diken får man leta efter. Synd att det inte var där som Måns kraschade, så hade han kanske klarat sig bättre?

Glada och upprymda fortsatte gänget med Google Maps som vägvisare – och då blev helt galet. Även Google kan ha fel ibland och när gänget väl insåg att de kommit in på helt fel väg var det för sent.

Vägen blev sämre och sämre och var till sist bara en stig. Och helt plötsligt stoppades de av en stor skräckinjagande orm som låg mitt på stigen och såg hotfull ut. Det var en orm av arten vattenmockasin, som är oerhört giftig och killarna vände genast om.

Istället för ormar blev de sedan jagade och utskällda av vilda hundar som var tionde minut lyckades dyka upp och göra livet surt för cykelhjältarna som hade fullt schå att värja sig men som lyckades komma därifrån utan att bli bitna.

När det var dags för det första stoppet hade man lämnat Texas och hamnat i Lousiana.

Här sägs det största hotet vara värmen, ormar och alligatorer.

–Det är varmt och fuktigt här, men vi har inte träffat någon alligator än. Bara en man med en arm på grund av en hungrig alligator, berättar Christer.

På grund av felkörningen kom killarna fram sent till Eunice där de stannade, men innan det sista stoppet hann de bli utskällda ännu en gång.

– En bil körde upp bredvid oss och började skälla på oss att vi cyklade på vägen så sent, trots att vi hade lysen. Helt plötsligt drog han upp ett långt föremål och pekade mot oss och skrek att vi var galna, berättar Christer.

För en sekund trodde grabbarna att mannen viftade med ett gevär – men istället visade det sig att det var hans ben som satt löst!
Så efter en händelserik dag på cykeln med många skratt och rädslor, gick gänget till sängs.

I dag är det meningen att Måns ska gipsa sin hand i staden Baton Rouge.
– ”Busted flat in Baton Rouge, waiting for a train, And I’s feeling nearly faded as my jeans”

sjöng Janis Joplin. Det beskriver rätt bra hur det känns efter att nu cyklat 283 mil, erkänner Christer.