"manliga strippor? Nej, tack!!"

Det blev en vilodag i New Orleans, den absolut häftigaste staden på resan. Musik överallt, god mat och manliga strippor (!) på Bourbon Street som försökte locka in våra hjältar på vuxenunderhållning var en helt annan upplevelse än det vårt gäng mött tidigare under resan. (Och ja, de tackade nej till de manliga stripporna…)

De bor mellan kasinot och hjulångaren på Mississippi, så hur det nyttjar det får väl flickvänner och fruar se när de kommer ner i natt!

Vilodagen började med att Måns drog iväg Christer till kiropraktorn för hans svåra nackproblem på grund av all cykling. Behandlingen bestod i diverse elektriska maskiner och konstiga ställningar och avslutades med en sensationell behandling som knappt går att att beskriva. Christers ansikte sattes fast i en konstigt hänganordning och om det hjälpte hans onda kropp vetetusan, men både Christer och Måns skrattade i alla fall så att de grät!

Björn var också med och supportade, och trion orkade till och med liiiite turistande. De åkte spårvagn, that´s it. Sedan gick de hem och sov.

Ja, de får verkligen uppleva USA:s natur och vägar, men det där med hänga på kafér, pubar eller åka runt och turista i den vanliga bemärkelsen blir det inget utav. Våra hjältar är helt enkelt för trötta.

Eller, åtminstone är Christer och Måns för trötta.

Håkan cyklade ut och körde intervaller och Björn gick på gymet. Ja, så olika det kan vara!

– Vi orkade inte ens gå ut och äta middag utan åt den på rummet. Vi är värdelösa på party och uteliv, erkänner Christer.

Den energi som finns läggs ner på att planera nästkommande etapper och service av kropp och cyklar. Och Bourbon Street finns nog kvar om de nu kommer dit någon gång i framtiden igen, men ingen av grabbarna vill riskera något, tidsschemat är tufft och att missa ankomsten till St Augustin finns inte.

Nu är det en veckas etapper kvar, Håkan åker runt och masserar Christer under cyklingen när kramperna har blivit större och kraftigare.

100 mil kvar – kämpa nu!