En historisk roman om livsöden som aldrig tidigare porträtterats i svensk litteratur

Carl leder familjens emigration från svälten i Finland till Tula, gevärens, pepparkakornas och samovarernas stad. Men han anar inte vad de ska mötas av: vargar, byråkrater, tsarens gendarmer och hämnden själv som tagit mänsklig gestalt. I Sankt Petersburg tänker han bygga det goda livet för sig och sin familj. Men då bryter revolutionen ut.

Alla drog inte till USA under svältåren i Norden 1867-69. Från Helsingfors är det nära till Sankt Petersburg, och dit emigrerade tusentals människor.

I den fiktiva berättelsen Aldrig mer Sankt Petersburg sprider en revolver från Tula fasa kring sig. Det hindrar inte Carl från att ta med sig familjen till just denna stad, söder om Moskva, för att söka arbete i vapenfabriken. Under resan blir han anklagad och hotad av sin bror, som är svartsjuk på sin hustru, Saara.

Saara går sin egen väg och hoppar av i Sankt Petersburg, medan de andra fortsätter till Tula.

Efter några hårda år i Tula lockas familjen av medelklassens välstånd i Sankt Petersburg. Valja föds och sätts i den svenska skolan. Där förälskar hon sig i Yrjö, och när de tillsammans smyger de iväg till den stora demonstrationen, har Valja med sig faderns revolver i ryggsäcken.

Snart nalkas revolutionsåret 1917. Valja finns med i folkmassan som möter Lenin på stationen när han återkommer från Europa.

Aldrig mer Sankt Petersburg ger perspektiv på emigrationen österut både för den som läser med historiskt intresse och den som fängslas av familjens öde.

Författaren Åke Sandahl säger: "Eftersom min mormor föddes i Sankt Petersburg och min mamma i Helsingfors, har jag alltid haft ett intresse för länderna i öst. Jag började släktforska och hittade mormors farfars far, som flyttade från Tyskland till Jockis i Finland för att bli vävare, och hans son, som emigrerade med sin familj ända till Tula, söder om Moskva, för att arbeta i vapenfabriken där. Av det här materialet blev det en spännande roman om tiden på 1800-talet då svälten tvingade tusentals människor att flytta österut. Såvitt vi vet har ingen tidigare i romanform beskrivit den långa resan genom Finland och Ryssland under emigrationsåren 1867-1869."

Suggestivt och spännande. Känns lite osvenskt faktiskt,

på ett positivt sätt. Ovanligt med så färgrikt, actionfyllt,

mustigt och tryggt berättande.

Johanna Wistrand, Multimanus

_________________________________________________________________________________