Immunrubbning kan påverka psykiatriska tillstånd under covid-19

Forskning har länge visat på en koppling mellan immunrubbning och psykiatriska tillstånd. Ett forskningsfält som blivit högaktuellt i och med covid-19. Vi intervjuade Josef Isung, specialistläkare i psykiatri på WeMind Vasastan och forskare i neurovetenskap vid Karolinska Institutet som är expert på ämnet.

Vad vet man om kopplingen mellan immunsystem och psykiatriska tillstånd?

Det finns väldigt mycket forskning som kunnat påvisa olika kopplingar mellan psykiatriska tillstånd och immunförsvar. Till exempel har man sett en ökad förekomst av autoimmuna sjukdomar hos patienter med tics och tvångssyndrom, och inflammation i barndomen har knutits till ökad risk för depression och psykoser senare i livet. Förut använde man kraftigt immunstimulerande läkemedel för behandling av hepatit C som medförde en hög risk för depression och även självmordsrisk som biverkan, en behandling som idag kunnat ersättas med en både mer effektiv och biverkningsbegränsad behandling.

Man har också sett tecken på att det kan samverka. Svår stress i barndomen verkar kunna aktivera komponenter av immunförsvaret så att det har lättare att dra igång en kraftig immunrespons. När man senare i livet utsätts för stress ökar risken att psykiatriska utfall triggas.

Vad innebär detta forskningsfält för vården i allmänhet, och psykiatrin i synnerhet?

På sikt hoppas man förstås att vi ska förstå vilka biologiska mekanismer som ökar sårbarheten för psykiatriska sjukdomar, så att man kan sätta in preventiva åtgärder. Förhoppningen är också att kunna bredda behandlingsutbudet genom att kombinera immunmodulering med annan evidensbaserad vård.

På senare år har många diskuterat kopplingen mellan tarmflora och psykisk ohälsa. Vad säger forskningen?

Hypotesen är att en rubbad tarmflora påverkar immunsystemet, vilket ökar risken för psykiatriska utfall. Att det finns ett samband är tydligt utifrån den forskning som finns. Det är inte konstigt, eftersom immunförsvarets komponenter också är betydelsefulla för nervsystemets utveckling. Däremot finns det i nuläget inte några tydliga fynd om vad det innebär i praktiken.

Vad kan covid-19 innebära för psykiatrin, ur ett immunologiskt perspektiv?

Det vi vet så långt är att viruset har en förmåga att tränga in i och ha direkta effekter i centrala nervsystemet. Vi vet också att den generella immunaktiveringen tycks vara en delförklaring i hur allvarlig infektionen blir hos olika individer. Det talar för att även psykiatriska tillstånd kan bli en mer direkt effekt av infektionen, i linje med tidigare forskning.

Hos vissa har svåra immunologiska tillstånd uppstått efter själva infektionen, till exempel en typ av autoimmun reaktion hos barn. Relativt många individer har drabbats av en långdragen neuropsykiatrisk symptombild efter insjuknande i covid-19, med trötthet och kognitiv påverkan. Det är tänkbart att även depressiva- och ångestpräglade besvär kommer att tillkomma i detta symptompanorama. Det vet vi i nuläget inte så mycket om varför vi i nuläget endast kan spekulera i denna fråga, men där svenska register på sikt kommer kunna bidra med information kring dessa frågor.