En svensk alkoholpolitik utan förankring i verkligheten

Utredaren Jörgen Hettne och barn- och äldreminister Maria Larsson har den 9 juli presenterat förslag om tydligare regler för privatinförsel av alkohol i konsekvens med svensk alkoholpolitik.

En i princip enig politikerkår ställer sig bakom utgångspunkten för utredningen, d v s ett bevarande av ”den svenska alkoholpolitiken”. Frågan är hur många politiker som egentligen vet vad man står bakom?

I punkt 4 i Hettnes utredning, redogörs tydligt för de två utgångspunkterna för svensk alkoholpolitik.

1.  Begränsad tillgänglighet

Målet med den svenska alkoholpolitiken är att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att minska den totala konsumtionen. En ståndpunkt som fastställdes genom beslut i 1977 års riksdag. Regeringen anförde då att en ökad tillgänglighet medför en ökad totalkonsumtion. Målet för den svenska alkoholpolitiken har i grunden inte förändrats genom åren.  

Kommentar: Grundprincipen att hålla nere alkoholkonsumtionen är så klart rätt. Frågan är bara hur man gör det bäst? Sedan 1977 har dessutom bl. a följande hänt:

•   1994 Sveriges inträde i EU 1994
  
•   2001 Ökad tillgänglighet genom Systembolagets ökade öppettider
  
•   2004 I princip fri införsel av alkohol
  
•   2007 Distanshandel av alkohol över internet blir tillåtet 2007
  
•   Under de senaste fem åren har köpbeteendet förändrats och allt fler handlar på internet.
  

Sedan 2006, d v s året innan distansförsäljning tilläts, så har alkoholkonsumtionen i Sverige totalt sett minskat trots att Systembolagets försäljning (se varför nedan) ökat med 14 %.

Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysnings reviderade rapport avseende Alkoholkonsumtionen i Sverige 2013 visar på att smuggling och resandeinförseln samt Systembolagets försäljning ökar 2013 jämfört med 2012. Skatteverkets statistik visar samtidigt att den lagliga internethandeln 2013 minskat jämfört med 2012.

En ökad tillgänglighet, utöver i Systembolagets butiker, har alltså inneburit en minskad alkoholkonsumtion sedan 2006. Ändå läggs all kraft på att förhindra tillgängligheten av laglig alkoholförsäljning på nätet. Varför?

2.  Desintresseringsprincipen

En bärande tanke i alkoholpolitiken har alltsedan 1900-talets början varit desintresseringsprincipen, d v s att begränsa de privata vinstintressena i alkoholhanteringen.

Uttrycket ”privata vinstintressen”, som fortfarande är ett mantra för Systembolaget, IOGT och många svenska politiker m fl. uppstod alltså innan 1:a världskriget. Sedan dess har bl. a, i tillägg till punkterna ovan, följande hänt inom alkoholområdet i Sverige:

•   1914 Motbok införs.
  
•   1917 AB Vin & Spritcentralen bildas och tar över all partihandel.
  
•   1995 Som ett resultat av EU-kommissionens beslut avvecklas Vin & Sprits monopol på import, export, tillverkning och partihandel. Samtidigt upphör Systembolagets ensamrätt på försäljning till restauranger. Det enda monopolet som finns kvar är Systembolagets monopol på detaljhandel.
  

”Privata vinstintressen” är alltså ett otidsenligt begrepp och borde inte vara en del av en diskussion kring en så viktig sak som den svenska folkhälsan. Självklart drivs alla aktörer på alkoholmarknaden, inkl. Systembolaget, av vinstintressen. Att fokusera på att utesluta vinstintressen, eller tro att det finns företag som drivs utan vinstintressen, är inte värdigt ett demokratiskt samhälle som Sverige.

Vem satsar, och tjänar pengar på, alkohol i Sverige?

Ingen svensk politiker kan väl, vid närmare eftertanke, tro att lagliga nätvinhandlare, som tillsammans under 2013 omsatte ca 160 MSEK, och tillsammans genererade mindre än 5 MSEK i vinst, står bakom en alkoholmarknadsföring på 1 065 MSEK?

Svaret på frågan är enkel: Systembolaget och dess svenska leverantörer. Den extrema ökningen av alkoholmarknadsföringen de senaste åren beror på att Systembolagets pressat sina leverantörer att satsa på mer marknadsföring. Dels med en ny sortimentsmodell och dels med uppmålade skräckscenarion kring konkurrensen från näthandeln. Hårdsatsande sajter som www.vinguiden.com eller www.vinkompassen.se och massor av svenska alkoholföretag satsar på nätet. Alla dessa sajter säljer till 100 % alkohol via Systembolaget. Systembolaget vägrar svara på hur mycket av näthandeln av alkohol man själva stod för 2013. Vi anser att ägaren bör fråga.

Internetförsäljning via Systembolaget olaglig enligt dagens alkohollagstiftning

Värt att notera är att Alkohollagen redan idag exklusivt reglerar rätten till försäljning och annan förmedling av alkoholdrycker i Sverige. Enligt 3 kap. 9 § alkohollagen är det förbjudet att i större omfattning tillhandagå annan med att anskaffa alkoholdrycker; det s k tillhandagåendeförbudet. Det enda undantaget är om det gäller distansförsäljning (Rosengrendomen). Inget annat tillhandagående är tillåtet oavsett om alkoholförsäljningen i sig är laglig ellerinte. Förbudet gäller alltså även tillhandagående vid inköp av alkohol som sker via Systembolaget. Detta har bl.a. bekräftats av Högsta domstolen i fallet NJA 1986 s. 527. Försäljning i strid med detaljhandelsmonopolet innebär alltså brott mot tillhandagåendeförbudet och är straffbara som olovlig försäljning av alkohol respektive olovligt anskaffande av alkoholdrycker. NVB:s uppfattning är att Systembolagets leverantörer, med Systembolagets tillstånd, bedriver en olaglig verksamhet. En polisanmälan föreligger också mot 25 svenska vinimportörer. Den utredning som nu presenterats blir dessutom en ännu tydligare spik i kistan på Systembolagets egen nätförsäljning via sina leverantörer. Även om detta inte var syftet med utredningen. 

Handelshinder utan bevis för folkhälsofara anmäls till EU

Handelshinder som nu diskuteras; t ex att man inte skall kunna hämta sitt vin, köpt av en laglig nätvinhandlare, i samma butik som Systembolaget använder som ombud, eller tillsammans med en matkasse, är ju rimligen inte en fara för folkhälsan. Med en verklighetsanpassad syn på hur den svenska alkoholmarknaden i stort påverkar folkhälsan och lite sunt förnuft så inser förhoppningsvis remissinstanserna att omotiverade handelshinder inte kommer att godkännas av EU.

Källor: Betänkande av Alkoholleveransutredningen, CAN, Systembolaget.se, Skatteverket.

Ole Nielsen

VD Winefinder och Ordförande i Nätvinhandlarnas branschorganisation