Strokepatienter mindre fysiskt aktiva än väntat

Personer som drabbas av stroke är mindre fysiskt aktiva både före och flera år efter sjukdomen än genomsnittet av befolkningen. Enligt en Uppsalabaserad studie är nästan 60 procent av strokedrabbade över 65 år inte tillräckligt aktiva vilket ökar risken för återinsjuknande, hjärt-kärlsjukdom, fallskador och ny sjukhusinläggning.

– Äldre som haft stroke har mycket låg fysisk aktivitet ett till tre år efter sjukdomen trots att de har kvar sin motorik och kognitiva förmåga. Patienterna som ingick i studien hade framförallt haft lindrigare former av stroke som inte gav bestående, synliga funktionsnedsättningar som exempelvis
halvsidesförlamning, säger Birgit Vahlberg, sjukgymnast på Akademiska sjukhuset
och doktorand vid Uppsala universitet.

Syftet med studien är att beskriva läget samt att öka kunskapen om vilka faktorer som påverkar fysisk aktivitet och rörlighet efter stroke. Tidigare forskning har visat att depression  är vanligt efter stroke. I den aktuella studien uppgav 38 procent att de mådde psykiskt dåligt, vilket kan bero på depression och enligt forskarna är ett observandum.

– Nästan hälften av patienterna uppgav att de hade fallit det senaste året, vilket kan vara ett tecken på begynnande försämring. Något som förvånade oss var att kvinnor generellt var betydligt mer rädda för fall, fortsätter Birgit Vahlberg.

I studien ingick närmare 200 Upplänningar i 65-85 årsåldern som vårdades på
Akademiska sjukhuset för stroke under 2008-2010. Patienter med TIA, demens
eller svårare kommunikationsproblem ingick inte i studien.

Forskarna gjorde en klinisk bedömning av balans, gånghastighet och uppresning
från stol enligt Short Physical Performance Battery (SPPB). Dessutom fick
patienterna själva göra en skattning av sin fysiska aktivitet enligt PASE
(Physical Activity Scale for the Elderly), där de angav hur mycket och hur ofta
de exempelvis gått promenader, sportat och gjort hushållsaktiviteter den
senaste veckan. Fysisk aktivitet och rörlighet hade ett starkt inbördes samband
men även fallrelaterad self-efficacy (tilltro till sin förmåga att utföra
aktiviteter utan att falla) och hälsorelaterad livskvalitet var viktigt för
aktivitetsgrad och rörlighet.

Birgit Vahlberg betonar att många faktorer spelar in. Även för lite hjälp från
anhöriga och svårigheter att vara fysiskt aktiv utomhus under vintern på grund
av halkrisk kan bidra till att strokedrabbade inte rör sig tillräckligt.

– Det behövs mer aktiva åtgärder för att förebygga fallolyckor eftersom
fallrisken ökar efter stroke. Läkare på strokeenheten och inom primärvården bör
bli tydligare med råd om vikten av fysisk aktivitet, och därmed minska risken för
återinsjuknande och att strokedrabbade inte rör sig av rädsla för fall. Bland
annat kan balans- och styrketräning i grupp förbättra rörligheten och minska sådan
rädsla, framhåller hon.

Mer information:

Birgit Vahlberg, specialistsjukgymnast och doktorand vid Uppsala universitet, 018-4714778
Karin Hellström, sjukgymnast och docent vid Uppsala universitet (handledare), 018-471 47 62
Lena Zetterberg, sjukgymnast och Med Dr vid Uppsala universitet, 018-471 47 64
Tommy Cederholm, professor i geriatrik vid Uppsala universitet, 018-611 79 70
Elisabeth Tysk, presschef, 070-622 24 21