Starka dofter och gediget hantverk

Vi lotsades runt på de olika stationerna och fick lära oss om olika kvaliteter av tobaksblad, torkningsprocessen och villkoren för de som jobbar i fabriken. Allt görs för hand och de som jobbar med själva cigarrullningen kallas för rolleros (rolleras om det är kvinnor) och bonchero/boncheras beroende på om de gör innandömet eller utsidan på cigarren. Traditionellt så gör männen insidan för att det krävs mer styrka och kvinnorna som gör finishen. Om det är vetenskapligt bevisat att det blir bäst så eller att det bara är ett genusmönster förtäljer inte historien. Leopoldo, vår guide, behärskade dock bägge delarna av processen och kallade sig därmed tabbacero, eller tabbaco-hero som jag tyckte han sa. Själv fick jag chansen att utforska min kvinnliga finess och prova på rollen som rollero när jag - inte utan svårigheter - färdigställde min alldeles egna handrullade cigarr. Den blev riktigt, riktigt bra. Fascinerande med skärverktygen, de känsliga uppmjukade tabbacobladen och det organiska klistret. Jag känner mig stolt över min skapelse. Nu behöver jag bara vänta tre månader på att få avnjuta den... Det är nämligen den tiden det tar för den att torka.

Leopoldo berättade att en flitig arbetare kan tjäna mellan 100-200 US$ på en månad. Men då behöver han rulla typ tusen cigarrer om dagen. Hur det går till är ett mysterium. Själv skulle med nöd och näppe få ihop en 20-dollarssedel i månaden.

Vi besökte även ett plantage där man odlade och skördade Tabbacoblad. På någon form av hässjor i jättestora lador fick de sedan hänga och torka. Leopoldo berättade att på den plats vi besökte så odlade man bara omslagsbladen då innandömet kräver högre höjd ovanför havet. Det får inte vara för fuktigt och skuggigt för plantorna så därför så blandar man upp med fruktodling närmast skogspartier. Bland annat bananer och citrusfrukter.

Dagen avslutades med middag på ett lokalt stekhus och där sprack mina vegetarianambitoner rätt rejält när jag frestades till att prova en välstekt Angus. Jag fick även möjlighet att prova på det lokala ljusa ölet Victoria. Påminner lite om Corona och är en riktig törstsläckare. Kan varmt (eller snarare kallt) rekommenderas.

Den här natten var vi nog många som somnade ovaggade. Utom möjligtvis Glenn som sent på natten skulle återfå sitt bagage som hade tagit en extra flygresa över Atlanten.

Buenas noches Nicaragua!