Fler misstänkta brott mot barn bör leda till åtal

Misstänkta vålds- och sexualbrott mot barn mellan 0 och 6 år är bland de svåraste brotten att utreda. Det anser åklagarna i Barnombudsmannens rapport Det svåraste som finns - Åklagares hantering av misstänkta brott mot de yngsta barnen. Rapporten bygger på enkätsvar från Sveriges alla 35 åklagarkammare. Det väcks i dag för få åtal när det finns misstankar om att vålds- eller sexualbrott har begåtts mot ett litet barn. Ett syfte med Barnombudsmannens undersökning bland landets åklagare är att försöka bidra till att misstänkta brott mot de yngsta barnen ska klaras upp oftare än i dag. Åklagare är i princip alltid förundersökningsledare när brott mot barn utreds. De ska se till att förhör sker så rättssäkert som möjligt, utforma förhöret med barnet och konsultera rätt kompetens. Åklagarna tror inte att den nya sexualbrottslagstiftningen från 2005 kommer att innebära att fler åtal väcks när det gäller vålds- och sexualbrott mot de yngsta barnen. Mer än hälften av åklagarna svarar detta i vår enkät. - De yngsta barnen har svårt att föra sin egen talan och det är därför viktigt att använda metoder exempelvis vid förhör som leder till att man kan väcka åtal och få fällande domar när brott har begåtts mot riktigt små barn, säger barnombudsman Lena Nyberg. Förhöret är det centrala i bevisningen. Mer än en fjärdedel av åklagarna uppger att det dröjer mellan 7 till 14 dagar från att anmälan görs till att barnet förhörs. Mer än en femtedel svarar att det dröjer 15 dagar eller mer. - Vi anser att det bör införas ett krav i lagen som anger hur lång tid som det får ta mellan polisanmälan och att barnet förhörs, säger barnombudsman Lena Nyberg. Med tiden riskerar barnets minnesbilder att försämras och fysiska skador försvinner. Med utbildning och handledning för åklagarna kan man öka möjligheten att barnen berättar om vad de varit med om. Vad är den vanligaste orsaken till att en anmälan inte leder till åtal? De flesta åklagare svarar att det beror på att brott inte kan styrkas. När brott inte kan styrkas beror det i många fall enligt åklagarna på att barnet inte berättar. Det kan också saknas stödbevisning som styrker det som barnet berättar. De flesta åklagare uppger att barn som misstänks vara brottsoffer i del flesta fall förhörs på en polisstation. Men det finns inga bestämmelser som säger att sådana förhör måste hållas där. Barnombudsmannen anser att åklagare och polis i högre utsträckning än i dag utifrån det enskilda barnets ålder och förutsättningar bör väga in om ett förhör inte bör ske i barnets hemmiljö eller på den plats där det misstänkta brottet kan ha begåtts. - Ett litet barn kan tycka att det är tryggt att komma till polisstationen och få pratat med en polis, ett annat barn kan tycka att polisstationen är skrämmande. Riktigt små barn kan också minnas bättre om de är i en van miljö, säger Lena Nyberg. - Små barn har rätt till samma rätt till rättstrygghet som vuxna. Det får inte vara så att misstänkta brott inte utreds bara för att de är svåra att hantera, säger Lena Nyberg. Barnpsykologisk expertis borde i högre utsträckning användas i samband med att allvarliga brott utreds. Lagstiftningen medger detta, men det är bara 46 procent av åklagarna i rapporten som uppger att de kan använda barnpsykologer vid förhör. Det pågår ett projekt med så kallade Barnahus runt om i Sverige där barnet får möta till exempel åklagare, polis, socialtjänst och sjukvård under samma tak. - Det är viktigt att alla yrkesgrupper samverkar så att brott mot de yngsta barnen klaras upp. Vi måste se till att barnen får allt det stöd och den hjälp som är möjlig, säger Lena Nyberg. Barnombudsmannen har de yngsta barnens levnadsvillkor som tema under 2006. Ladda hem eller beställ rapporten Det svåraste som finns på www.bo.se Barnombudsmannen Ulla Tillgren, pressansvarig Telefon: 08-692 29 53 Mobil: 070-212 29 53 Besök: Norr Mälarstrand 6,3 tr Box 22106, 104 22 Stockholm Fax: 08-654 62 77 www.bo.se