Skip to main content

Detta får vi aldrig glömma!

Blogginlägg   •   Jan 30, 2017 10:46 CET

Häromdagen var årsdagen för befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz. När jag skriver denna mening så ser jag bilderna framför mig och det går kalla kårar längs ryggen. Hur kunde detta ske? Vem gjorde vad? Vem bär ansvar? Hur kan människor vara så grymma?

När jag var ungdom i Tyskland var dessa frågor ständigt närvarande överallt - på skolan, i familjen, i kompisgänget. Vi frågade våra föräldrar och deras föräldrar: Vad gjorde ni? Vad visste ni? Vilka var med i partiet? Ett av svaren vi ofta fick var att man inte visste vad som pågick, att systemet byggde på rädsla för anmälningar, att man inte kunde lita på någon, varken grannar eller släktingar.

Idag är vi alla överens om att vi måsta lära av Tysklands och Europas mörka historia och att Auschwitz aldrig får glömmas. Det vi sällan pratar om är hur detta kunde vara möjligt, hur man kunde skapa ett sådant hat och en sådan likgiltighet för människoliv. Och jag blir orolig när jag ser parallellerna till dagens situation.

Tyskland hade skakats av ett förlorat världskrig, en ekonomisk kris utan dess like och det rådde massarbetslöshet. Människor saknade framtidstro och många var missnöjda när en narcissistisk vykortsmålare började lova guld och gröna skogar, byggd på lögner och driven av hat och polariseringar. Demokratiska institutioner inskränktes och media och motståndare svartmålas. Offentliga ställningstaganden för våld mot väldefinierade befolkningsgrupper som pekats ut som syndabockar ledde till kristallnatten – vardagsvåld i mot utpekade grupper. Med ett rått och enkelt språk höjde man ens egen nation och ens eget folk till det största av alla. Skapandet av arbetstillfällen genom infrastruktursatsningar gav bevis att det gick bättre och öppnade samtidigt upp till en masshysteri där alla sprang blind eller väldigt medvetna in mot de nya tiderna. Folkradion (Volksempfänger) användes skickligt som ny kommunikationskanal för att sprida propaganda i människors vardag och för att kringgå etablerade medias granskningar.

Inom kvalitetsutveckling jobbar jag ofta med att förstå systemavvikelser och man brukar säga att varje system är perfekt designat för det resultat det ger. Det handlar alltså om att förstå vad som skapar resultaten för att förhindra fel och brister. Det som hände i Auschwitz var ingen slump utan resultatet av ett systematiskt arbete. Systemet som skapade Auschwitz hade samma ingredienser som det vi ser idag i många av världens länder, inklusive Sverige.

Låt oss aldrig glömma vad som skapade förintelsen. Och låt oss ta ställning för ett inkluderande samhälle, för kunskap, för solidaritet, för allas lika värde - helt enkelt för medmänsklighet.

/Thomas Schneider
Kvalitetschef

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera