[Dostat daaram]!

Vad innebär det att lämna allt?
Vad är svält?
Vad är krig?

Hur känns det att sitta i en gummibåt på medelhavet och se människor drunkna runt omkring sig?
Hur är det att leva med ständig skräck?
Hur kan den som vet bara vara 15 år gammal?

I september bestämde jag och min man oss för att bli familjehem och december tog vi emot en 15-årig kille från Afghanistan. Efter mindre en fem minuters samtal insåg jag att det var självklart för honom att kalla mig för mamma och idag snart två månader senare är orden ”Dostat daaram” ("jag älskar dig" på Dari) ingjutna i mitt hjärta.

Kriget har inte flyttat hem till oss men det har blivit en självklar del av vår vardag. Något som visserligen var fruktansvärt, men långt borta och abstrakt har plötsligt kommit ända in i mitt hjärta.

Du förstår;

• Mina barn kanske får ont i knät av för mycket fotbollsspelande eller liknande men de får det inte som ett resultat av granatsplitter…
• Mina barn har kanske mardrömmar om något hemskt de sett på film men inte för att de själva med egna ögon sett människor dödas…
• Mina barn behöver kanske medicin för att de har öroninflammation inte för att de drabbats av posttraumatisk stress…
• Om jag ringer till vårdcentralen för att boka tid för mitt barn trodde jag aldrig att jag skulle få höra orden ”han tillhör inte våra prioriterade grupper, vi har kanske en tid om två månader, det är bättre du ringer någon annan”

Min värld har blivit större, trasigare och rikare på samma gång. Jag har inte fött barn men jag har valt att ge mitt hjärta till ett av de barn som lämnat allt. Det är långt ifrån smärtfritt men jag känner en oerhörd tacksamhet för att åter bli mamma till en helt fantastisk kille!

Jag är också så stolt över allt det vi tillsammans på Bräcke diakoni gör för att möta behoven hos dessa barn. Så jag vill uttrycka ett stort tack till dig som på din arbetstid och/eller fritid ger av din tid till något/några av dessa barn och även alla vuxna som tvingats uppleva det ingen ska behöva göra… Det är svart men som jag brukar säga när jag föreläser; om vi tänder ett ljus mitt på dagen så syns det knappt men tänder vi ett ljus mitt i natten så lyser det upp hela omgivningen. Tillsammans gör vi skillnad!

[Dostat daaram!]

/Louise Gehandler, verksamhetsutvecklare, Bräcke diakoni