Vinst i HD – staten misslyckas med manöver i fall om diskriminering

Staten har försökt att undgå ansvar för en omfattande diskriminering vid antagningen till Polishögskolan. "Det är preskriberat", sa de – och fick rätt i tingsrätt och hovrätt. Men staten förlorade i Högsta domstolen, som i förra veckan gav Centrum för rättvisas klienter rätt. Domen gör det lättare för människor som diskriminerats av staten att utkräva ansvar. Samtidigt innebär den Centrum för rättvisas tredje framgång i HD på nio månader. 

Olaglig kvotering har använts vid antagningen till Polishögskolan, vilket innebär att uppåt 1 500 män kan ha utsatts för olaglig diskriminering. När Centrum för rättvisas klienter stämde staten för att utkräva ansvar för diskrimineringen försökte staten med en undanmanöver – istället för att låta domstolen pröva sakfrågan ville staten få de diskriminerade personernas anspråk preskriberade. Men manövern misslyckades.

HD slår i sin dom fast att preskriptionsfristen börjar löpa när antagningsförfarandet avslutas. Detta i motsats till staten, som menade att de själva bestämmer när fristen börjar löpa beroende på hur de väljer att lägga upp det aktuella antagningsförfarandet. I fallet menade staten att fristen började löpa redan när det blev klart att klagandena inte skulle gå vidare till antagningsförfarandets sista fas. HD godtog inte detta eftersom det skulle ”skapa ett svåröverskådligt rättsläge om tillämpningen av preskriptionsbestämmelsen skulle vara beroende av det sätt på vilket en utbildningsanordnare administrerar förfarandet”. I sin dom slår HD fast att preskriptionsfristen börjar löpa först när beslut om antagning har fattats, eftersom det är först då som det går att bedöma om diskriminering har förekommit.

-  Domen och HD:s prejudikat i preskriptionsfrågan innebär att förutsättningarna för enskilda att granska och utkräva ansvar för diskriminering har blivit bättre vid antagning till såväl utbildning som jobb, säger Clarence Crafoord som är ombud i fallet tillsammans med Anna Rogalska Hedlund.

Efter denna principiellt viktiga dom ska nu tingsrätten pröva själva sakfrågan som staten inte längre kan undvika – ansvaret för den olagliga diskrimineringen.