Att ta kontroll

Det här med blodsocker är en underlig funktion, och när det inte sköter sig själv längre står man inför ett ekvationssystem som ibland verkar jobba för att inte bli löst. Att bli överöst med information har ibland effekten på mig att jag känner hopplöshet. Men det är ju något som växer bort, right?

Fick snabbt klart för mig att det tydligen inte är så det går till, det var bara att sätta igång och lära sig. Jag hade ingen i min direkta närhet att ta rygg på när det kommer till diabetes. Därför önskar jag verkligen att jag hade något bra tips för nya ettor, en fast lane tillbaka till vardagen, men för mig har det varit ett ständigt pågående projekt att steg för steg lära känna mig själv. Något som finns kvar i minnet är diskussionen mellan en diabetessköterska och min frustrerade pappa, hennes svar i stil med; ”Är det för högt tar man mer insulin, är det för lågt korrigerar man åt andra hållet”. Förmodligen med glimten i ögat, men så klockrent. Verktygen finns, det är upp till mig att lära mig använda dessa.

I praktiken innebar det för mig, först och främst, att komma tillbaka till ishockeyn. Viktigt att tillägga är att jag fick min diagnos i november, mitt under pågående säsong. Jag hade känt av hur det var att vara aktiv med på tok för höga värden och jag såg fram emot att se hur ”normalt” det kunde kännas med nytt insulin i kroppen. Jag kontrollerade mitt blodsocker väldigt ofta, främst av två anledningar: Jag ville veta vad det var jag kände, speciellt när allt var relativt nytt. Den andra anledningen är att jag är rätt uppslukad i situationen där jag ska prestera, och vill lägga fokus på mina förberedelser och uppgiften jag har framför mig. Lustigt nog så tänker jag mindre på min diabetes om jag kontrollerar den ofta, istället för att försöka känna av den hela tiden. Det är något som blivit en genomgående grej för mig, att ta många värden. Det var absolut inte ovanligt med dygn då jag ”kollat värdet” tio gånger under mina vakna timmar, detta innan Libre eller andra CGM-lösningar. Att frenetiskt kontrollera blodsockret är dock inte en garanti för goda långtidsvärden, och jag har fortfarande en del att jobba på där.

Ishockeymatcher lämpar sig ganska bra rent praktiskt för mig som diabetiker. Som lag har vi rutiner som ser i princip likadana ut match efter match. Inte heller hemma- eller bortaplan innebär någon större rubbning annat än att jag givetvis har större kontroll över maten då jag äter hemma. Hockeylag äter flitigt, vilket passat mig, men kvalitén kan givetvis variera när man är på resande fot. Just tankar kring kost tycker jag förtjänar sitt eget inlägg, något jag tänkt försöka mig på i framtiden.

(2013, sexton år och, med all säkerhet, tankarna på annat än blodsocker)

En hockeymatch är väldigt mycket mer än de 60 minuter spel som avhandlas.

Som lag samlas man i regel 2 timmar innan matchstart, vilket inneburit att jag fått i mig en måltid 3 timmar innan nedsläpp. Det innebär att jag upplever att utfallet av den måltiden/dosen hinner avslöja sig innan jag ger mig in i hetluften

Tidsmässigt ser mina rutiner ut något sådant här:

16:00 Käk, vanlig måltid - normal dos.

17:00 Lagsamling på arenan

17:30 Egen uppvärmning, ofta en löptur + stretch. Kontrollerar blodsocker innan jag ger mig ut.

18:00 Byter om för is. En blodsockerkoll här också.

18:20 Isuppvärmning. Om det är något som gör mig orolig så kollar jag en extra gång för att se vart det är på väg.

ca 18:45 Gör mig redo för att ge mig ut till matchen, här ska det bara stämma (någonstans 6-8 mmol/L, please?).

En period tar ungefär 40 minuter, sedan blir periodpausen ett ypperligt tillfälle att återigen kontrollera vad som pågår i mitt blod. Vanligtvis kontrollerar jag ingenting under perioderna, när jag var yngre hade jag med värdemätare ut i båset men idag ser jag på sin höjd till att ett paket druvsocker finns nära till hands.

Jag landar någonstans på 5-7 blodsockerkontroller i anknytning till match, så har det sett ut oavsett blodsockermätare. Det finns säkert goda anledningar att kontrollera både mer och mindre, men detta är mönstret som vuxit fram ur mig och min känsla. Rent generellt tycker jag det är nyttigt med frekventa kontroller eftersom det ger mig fler tillfällen att reagera, och en bättre överblick av vad som pågår. Vid kontrollerna korrigerar jag i önskad riktning, det kan vara 1-4 enheter insulin eller något höjande i form av frukt, sportdryck, energibars eller liknande. Även om jag med säkerhet vet att det kommer finnas på plats så ser jag till att själv ta med mig sådana reserver.

Kontrollbehov? Möjligt.

Men det innebär att jag finner ro i att jag kan påverka min situation oberoende av andra.

Andreas

Andreas Vikström med diabetes typ 1 som uppfyllt många av de drömmar som han inte trodde var möjligt när han var barn och nydiagnostiserad. Bloggar för Diabetes Wellness Sverige.