Diabetes och Coronatider

Känner ni er lika stressade som mig? För varje dag som går så blir situationen bara värre och värre. Värre i Världen och värre i Sverige. Tyvärr så kan vi ju inte jämföra Sverige mot andra länder längre då vi slutat att testa många personer här hemma, bara dom som kommer in till sjukhuset med symtom. Vad vi definitivt vet är att detta är ett faktum just nu.

Hur ska det bli? ingen kan svara på det förstås, vi är alla i samma sits. Vi alla kämpar på, alla på varsitt håll, det är jag övertygad om och det behöver vi fortsätta att göra för alla som är svaga och utsatta i vårt samhälle.

Jag har ett barn med en kronisk autoimmun sjukdom som gör mig extra orolig kring hur det skulle bli om han blev sjuk i detta fruktansvärda virus. Bortsett från hans typ 1-diabetes så har han en kraftig allergi med astma och ett lågt immunförsvar. Alltså är han i riskgruppen trots hans låga ålder, det känns såklart väldigt oroande. Jag tror faktiskt inte att jag tänker på mycket annat än hur jag ska kunna hålla honom frisk och undvika Coronaviruset. Sist när han var sjuk i en vanlig förkylning blev han jättedålig och utvecklade ketoner, hur skulle det inte bli med ett sådant elakt virus som Corona?

Vi har varit hemma den senaste en och en halv veckan och tagit med oss skolarbetet hem. I överenskommelse med läkare och rektor så kom vi överens om att det skulle vara det bästa för min son, med hans underliggande sjukdomar, tills vi vet vart detta landar i.

Situationen har ju nu bara blivit ännu värre i Stockholm, där vi bor, så nu är de flesta skolbarnen hemma. Vi jobbar nu i ett program som läraren kan hålla en vanlig skoldag med, alla barnen loggar in på morgonen och dom kan prata med varandra och se varandra, fröken styr lektionerna som om dom var på skolan. Otroligt hur bra det fungerar! Barnen tycker att det är jättespännande!

Det här med skolarbetet funderar jag/vi inte så mycket på, min son ligger väldigt bra till i skolan och ett par veckor med hemarbete ser jag inte att det skulle påverka hans framtida studier särskilt mycket. Han tycker rent av att det är skönt att göra sina uppgifter hemma då det lätt kan bli stökigt på lektionerna på plats i skolan. Han är jätteduktig!

Men det är klart att det blir tråkigt att vara hemma och instängd och inte göra så mycket som man är van vid, vi är vanligtvis ganska aktiva med barnen, men det är svårt när man inte kan umgås med andra och hålla sig mest hemma.

Alla våra nära och kära håller sig hemma och ser till att inte utsätta sig eller några andra för sjukdom. Pratade med min mamma som är lite snuvig och hon vill inte ses och utsätta min son för sjukdom och då hon är livrädd att utsätta nån annan eller hon själv för sjukdom (hon är dessutom själv gammal och i riskgrupp).

Jag känner en stor oro bortsett att få Coronaviruset, att läkemedel som vi behöver ska ta slut. Många människor hamstrar som det ser ut nu, dom beställer upp ett lager hem så att det ska finnas, det har inte jag gjort. Vad händer om jag inte kan hämta ut insulin, pumpar, sensorer, pennor, astmamedicin, allergimedicinen med mera?? Vad händer då? Om min son inte får insulin så kommer han att dö…. Jag känner mig rädd.

Håll er friska, håll er hemma vid minsta lilla symtom, tvätta händerna och visa kärlek till era medmänniskor. Vi kommer överleva detta med! Kram till er alla.

Anna

Anna med son som har diabetes typ 1 delar med sig av sina erfarenheter som anhörig till en diabetiker. Bloggar för Diabetes Wellness Sverige.