Dagen jag bytte till Tandem

Där står jag med räkningen i handen, 3500 kr. ”För vad?!” Skriker min hjärna. Är räkningen från tandläkaren pga visdomständerna? Är det från käk-läkaren? Eller från medicinmottagningen? 3500 kr, precis när jag bara har en vecka kvar på min jobbanställning. Då vaknar jag, jag ligger i min säng, utan någon räkning i min hand. Om två timmar ska jag byta ut min Animas pump mot den nya Tandem och Dexcom, efter 10 år med Animas ska jag byta ut den. Nervositeten och rädslan inför detta har börjat påverka mina drömmar.

Kliver upp ur sängen, äter frukost, som vanligt har blodsockret börja stiga på morgonen. Åker mot sjukhuset. Parkerar och tänker att jag mår redan lite illa pga det stigande sockret. Väl inne på den välbekanta medicinmottagningen, i väntrummet sitter det en okänd tjej. Till slut kommer min sköterska, hon ropar upp mitt namn och den okända tjejens namn. ”Ni ska båda få nya Tandems, hur känns det?” Säger hon när vi leds in i ett rum där det sitter en kvinna från företaget Tandem. Där börjar det, resan på mitt nya diabetesliv. Låter dramatiskt men när man använt samma hjälpmedel i hela sitt vuxna liv, blir jag dramatisk när man ”tvingas på” nytt. Animas slutar nämligen produceras.

Det blir bekymmer direkt, den okända tjejens pump är på villovägar och jag hade fått fel version av Tandem. Det finns två versioner, den ena kan du koppla ihop med Dexcom, en knapp som du sätter på huden som skickar blodsockervärdera direkt till pumpen. Den versionen hade jag och sköterskan kommit överens om att jag skulle prova, men pumpen som jag fick var den äldre versionen, dvs hade inte Dexcom. Sköterskan går och ringer samtal för att reda ut detta, jag ångrar att jag inte tog med en vattenflaska.

Kvinnan från Tandem börjar visa hur man ställer in pumpen. Det är basaler, det är larm, kolhydrats-kvoter, snabbolusar och hade jag verkligen svarat på mailet om arbetsintervjun? Jag försöker koncentrera mig men hjärnan är överallt. Plötsligt är klockan 12.05 och sköterskan tycker det är dags för lunch. Då nås vi av instruktioner att min nya pump, den som inte är uppgraderad till Dexcom, att den går fint att uppdatera, dvs: JAG ska göra en utbildning och prov, under min lunchrast, för att få den versionen som jag skulle fått direkt. Med ett blodsocker på 15, en köpt sallad från kafeterian, satte jag mig och gjorde provet. Missta mig rätt, det var inget svårt prov, det gick fint, men min kropp var helt slut. Uppdaterad och redo för Dexcom.

Två-tre timmar senare är jag installerad och klar. En ny Tandem och Dexcom följer med mig ut. Jag bor i en by ca en timme utanför stan och sjukhuset, inser därför att bäst vore att stanna i stan inför föreläsningen jag ska på på kvällen. Jag har ingen energi att köra fram och tillbaka, min kropp är van att ta 8000 steg varje dag, denna dagen har jag suttit på en stol, därför fick jag aldrig ner blodsockret När jag lämnar sjukhuset tar jag en extrados. Sjunker som en sten. Trår druvsocker, drickyoghurt och banan. Bestämmer mig för att köpa nya vindrutetorkare och sen parkera avskiljt, där lägger mig i baksätet och sover i två timmar. Möter upp en vän, far på föreläsningen, åker hem. Hemma piper Dexcomen, jag är fortfarande låg. Äter, sover, äter, sover, blir hög. Pip, pip, pip. Trött.

05.45 ringer alarmet dagen där på, har vaknat av Dexcomen tre gånger denna natt, dels för att jag blev låg just efter läggdags, åt och fick rekyl som den pep för. Kliver upp och tänker på min kollega, han som alltid säger ”bit ihop”, samma man som tog ledigt åtta timmar för att ta emot en säng, en säng som skulle komma med hemleverans. Åtta timmars ledigt, han bor en kilometer från arbetsplatsen. Jag krigar mig upp trotts detta omtumlande gårdag, jag har ju bara sju arbetsdagar kvar, jag bitter ihop så pass mycket att de lämnar märken på min bettskena. Men min kollega, han får jobba kvar.

Evelyn

Evelyn Vahlberg lever med typ 1-diabetes, är 25 år bor i Burträsk. Bloggar för Diabetes Wellness Sverige.