Skip to main content

Hur vill jag leva mitt liv? Vad kan jag förändra och vad måste jag acceptera?

Blogginlägg   •   Feb 13, 2019 14:35 CET

Hur vill jag leva mitt liv? Vad kan jag förändra och vad måste jag acceptera?

Jag fick diagnosen diabetes typ 1 i mars 2010 på Kirunasjukhus. Beskedet kom som en chock, som en blixt från en klarblå himmel och sjukdomen vällde upp starka och blandade känslor hos mig. Att förlora något så viktigt som hälsan var för mig förödande och mina drömmar kändes helt plötsligt oändligt långt borta. Trots att jag idag funnit mig i allt går jag ibland fortfarande igenom perioder som är svåra att ta sig igenom, vid vissa tillfällen har det känts som att mina sjukdomar tagit över helt, och jag kan fortfarande bli nedstämd och gråta över det emellanåt.

Att drabbas av en kronisk sjukdom som diabetes typ 1 kan utan tvekan tära sönder en. Tanken på att få en obotlig sjukdom som man måste leva med resten av sitt liv är overklig och inget man lär sig att leva med över en natt, det tar både tid och kraft. Bara ord som diabetes, epilepsi, hypertoni, stroke samt hjärt- och njursvikt är skrämmande och till en början hade jag svårt att godta dessa diagnoser. Att acceptera sjukdomarna var som att godkänna att de kommit in i mitt liv permanent, att jag skulle finna mig i att aldrig må bra igen, vilket kände som ett nederlag. Med tiden har jag insett att bara för att man accepterar sina sjukdomar betyder det inte att man misslyckats, att acceptans snarare handlar om insikten om att det är såhär mitt liv kommer se ut och att jag från och med nu behöver skapa förutsättningar till att leva ett så kvalitativt liv som möjligt. Jag ser mig själv som en positiv person, att ge upp har egentligen aldrig varit ett alternativ, och jag försöker ständigt peppa mig själv till att ta nästa steg samt se saker från den ljusa sidan.

Att lära mig om mina sjukdomar har alltid varit viktigt för mig och jag har stundvis grävt ner mig i faktaböcker, gjort research på internet samt sett filmer för att få så mycket kunskap om mina diagnoser som möjligt. Att lära mig om mina sjukdomar har varit en långsam men nödvändig process för att kunna acceptera mitt nya liv och gå vidare i vardagen. De senaste åren har jag insett att tiden verkligen är relativ och idag uppskattar jag och ser saker och ting på ett annat sätt än vad jag gjorde innan jag blev sjuk.

Livet bjuder på så många olika utmaningar, vissa kan jag bestämma själv över och vissa inte, det jag däremot alltid kan styra över är hur jag hanterar och bemöter situationerna. Jag tror det är viktigt att förstå att bara för att en sjukdom blivit en del av ens liv betyder det inte att man helt måste styras av den - jag är inte min sjukdom, men min sjukdom är en del av mig. Istället för att tänka negativa tankar om varför just jag blev sjuk försöker jag ställa mig frågan ”eftersom detta drabbade mig, vad kan jag göra åt det?” Att försöka tänka i positiva banor, om vad som fortfarande är möjligt, har gjort mitt liv enklare att leva. Jag kommer trots sjukdom fortsätta göra saker jag älskar – jag kommer fjällvandra, resa, fiska och fortsätta vara ute i naturen så mycket som möjligt. Jag har en chans att göra det jag vill, en chans att uppleva och se platser jag vill besöka. Jag lever bara en gång och jag kommer försöka uppfylla så många av mina drömmar som jag bara. Genom mina val, handlingar och beslut kommer jag forma mitt liv på mina egna villkor!

Mina sjukdomar har utan tvekan gjort att jag har omvärderat livet och fått en ny mentalitet - livet ger inga garantier, varje ögonblick räknas. Som diabetiker vet jag att det kan vara svårt att leva i nuet, som jag skrivit i tidigare inlägg brukar planering vara A och O för oss med diabetes, men att känna att man behöver ha kontroll på exakt allt hela tiden kan också bli ett stort hinder i livet. När jag blev sjuk var jag rädd för att jag skulle tappa kontrollen över mitt liv, men jag har nu förlikat mig med att jag inte kan kontrollera allt, att världen inte alltid kommer vara som jag vill och jag är medveten om att jag kommer få uppleva dåliga dagar, veckor och prövande situationer i framtiden. Livet är inte alltid en dans på rosor, men kanske är det bra? Jag har på grund av mina sjukdomar blivit medveten om mina begränsningar men framför allt upptäckt alla mina möjligheter! Det är mycket upp till en själv hur man hanterar sin situation. Jag finner kraft och styrka hos alla underbara människor som jag har runt omkring mig, människor som på olika sätt inspirerar, peppar och finns där som stöttepelare för mig. Sjukdomar utmanar, men svetsar också samman. Jag har fått ta en väg som jag aldrig annars hade gått, en väg som har format och skapat mig till den person jag är idag. Genom att tillåta mig själv, trots mitt bagage, vara positiv har ökat min självkänsla, stärkt mitt självförtroende och jag känner numera en stor glädje över att jag gett mig själv chansen att vara något mer än bara sjukdom.

Instagram: carolanylund

Blogg: cnylund.s

Carola

Carola Nylund om sitt liv med diabetes typ 1. Bloggar för Diabetes Wellness Sverige.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Genom att skicka din kommentar accepterar du att dina personuppgifter behandlas i enlighet med Mynewsdesks Integritetspolicy.