Lena känner sig trygg med sina pennor

Lena har levt med typ 1-diabetes sedan hon var 11 år. Det var i samband med att hennes farmor reagerade på att hon drack kopiösa mängder som hon misstänkte att något inte var som det skulle. Hennes farmor bad då hennes mamma att kolla upp det. Väl inne på vårdcentralen fick hon då kissa på en urinsticka då de kunde konstatera att Lena troligtvis hade typ 1-diabetes.
- Men jag fick inte komma in på Akademiska i Uppsala förrän efter tre dagar, säger Lena.

Lena Käll har levt med typ 1-diabetes sedan hon var 11 år. I dag är hon 62 och är försiktig med att utsätta sig för kontakter med andra människor, på grund av Coronatider.
- Jag går inte till sådana som är förkylda och fikar inte heller hos mina kompisar, utan det blir numera promenader med kompisarna istället eller telefonsamtal, fortsätter Lena.
I och med att hon även har haft en hjärtinfarkt så är hon också försiktig med att utsätta sig för risker.
Innan Lena fick sin diagnos, typ 1-diabets, hade hon haft en kraftig urinvägsinfektion som gick upp i njurarna, som hon tror kan ha varit anledningen till att hon fick sin diabetes. Väl inne på Akademiska i Uppsala fick hon ligga kvar i två veckor. Hon ville inte ta sina sprutor själv, utan det överlät hon till sin mamma. Tillbaka i skolan efter sjukhusvistelsen, med korta dagar, gjorde så att hennes mamma kunde fortsätta att ta sprutorna på henne. Det var inte förrän hon som tolvåring var på ett diabetesläger som hon började ta sina egna sprutor. Sedan dess har hon tagit sina sprutor själv och har varit nöjd med det. För drygt 25 år sedan, då pennorna kom, bytte hon till dem, vilket fungerar mycket bra för Lena. Hon kollar sitt blodsocker på sin sensor flera gånger om dagen och känner oftast av när hon får för lågt blodsocker.
- Då är man inte kul, jag är så snarstucken. Maken, kompisarna och till och med katten har fått några ordentliga åthutningar.
Någon pump har aldrig varit aktuell för Lena.
- Pump vill jag inte ha. Den skulle jag inte lita på. Jag är så van att använda pennorna, så det finns inget annat alternativ för mig i nuläget.

Problem med ögonen
Lena har tack och lov aldrig hamnat i koma. Men när hon var 30 fick hon dock problem med synen och på grund av sin nedsatta syn har hon tyvärr fått indraget körkort.
- Hade de inte bränt mina ögonbottnar så hade jag varit helt blind i dag, förklarar Lena.
Under åren i skolan var allt ok, det var först när hon kom ut på arbetsmarknaden som hon inte fick den riktiga förståelsen för sin sjukdom.
- Ledningen kunde inte förstå varför jag skulle ha andra tider än de andra.
I dag är hon pensionär och behöver inte bekymra sig för något arbete och ligger på en jämn blodsockernivå. I och med att Lena trivs i naturen så håller hon sig i form med promenader.
- Jag är ofta ute och går och ibland cyklar jag.
När det gäller maten så äter hon i stort sett allting, förutom sådant med gluten och mjölk i, med tanke på att hon är gluten- och laktosintolerant.
- Jag är inte så strikt som jag var förr. Vill jag ta en kaka, ett glas vin eller en öl så tar jag det. Man får bara tänka sig för och prova sina gränser, avlutar Lena.

Tips till andra diabetiker:
- Var inte så sträng mot dig själv.
- Föräldrar till barn med diabetes: ”Lyssna inte på alla varningsklockor”

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat
_____________________________________________

Insamlingsstiftelsen Diabetes Wellness Sverige är en stiftelse som grundades 2006 i Sverige. Stiftelsens syfte är att samla in pengar till diabetesforskningen och sprida kunskapen om diabetes till allmänheten. Sedan starten har Diabetes Wellness Sverige skänkt ca 80 miljoner kronor till diabetesforskningen. Insamlingsstiftelsen ingår i ett nätverk av organisationer i flera länder som tillsammans stöttat forskning som syftar till att hitta ett botemedel mot diabetes och har ett 90-konto sedan 2007, 900116-5. www.diabeteswellness.se