Ny mekanism bakom störd insulinfrisättning identifierad

Forskare vid Uppsala universitet har i en ny studie identifierat en tidigare okänd mekanism som kontrollerar frisättningen av det blodsockersänkande hormonet insulin från bukspottkörtelns β-celler och som är störd vid typ 2-diabetes. Förhoppningen är att dessa rön ska utnyttjas för att utveckla nya behandlingar mot sjukdomen.

Mer än 400 miljoner människor globalt lider av typ 2-diabetes. Ett av huvudproblemen är otillräcklig utsöndring av det blodsockersänkande hormonet insulin från bukspottkörtelns β-celler.

Det är sedan tidigare känt att den minskade utsöndringen av insulin beror på en oförmåga hos de insulininnehållande sekretionskornen att fästa till, och sedan sammansmälta med, cellmembranet. Detta får till följd att mindre insulin når blodet, och att kroppen därmed blir oförmögen att sänka blodsockernivåerna i tillräcklig utsträckning.

I den nya studien identifierar forskarna ett protein, Sac2, vars nivåer är lägre i patienter med typ 2-diabetes. I försök visar forskarna sedan att om nivåerna av detta protein minskas på experimentell väg leder det till minskad insulinutsöndring från β-cellerna. Genom att använda avancerade mikroskopitekniker kunde forskarna visa att Sac2 är en viktig komponent på ytan av de insulin-innehållande sekretionskornen, där det modifierar fettsammansättningen av membranet. I avsaknad av Sac2 ansamlas en specifik fettmolekyl på ytan av sekretionskornen, och detta leder till en oförmåga hos dessa att fästa till cellmembranet, vilket i sin tur leder till minskad insulinutsöndring.

Denna studie visar först och främst att minskade nivåer hos ett enda protein kan rekapitulera flera av de defekter som ses i β-celler från typ 2-diabetiker, men markerar även betydelsen av fettsammansättningen av de insulin-innehållande sekretionskornen för deras förmåga att frisättas. Forskarna hoppas nu att rönen ska kunna utnyttjas för att utveckla nya behandlingar mot typ 2-diabetes.

Källa: Pressmeddelande Uppsala universitet