Positivt förslag om ny vattenförvaltning – men inte tillräckligt för korrekta miljöprövningar

Vattenförvaltningsutredningen har nu lämnats över till regeringen. Energiföretagen anser att utredningen lämnar flera bra förslag och att den föreslår en organisationsmodell med goda förutsättningar att bli effektiv, ändamålsenlig och transparent. Detta är dock inte tillräckligt för en fungerande vattenförvaltning och korrekta miljöprövningar, utan kräver även en riktigare implementering av ramdirektivet för vatten.

Utredningen "En utvecklad vattenförvaltning - volym 1 och 2" föreslår att en nationell handlingsplan för vattenförvaltningen beslutas av riksdagen efter förslag från regeringen. Genom att lyfta det nationella perspektivet och lägga avvägningar mellan olika samhällskritiska mål på högsta politiska nivå ges förutsättningar för rimliga avvägningar.

Jan Olof Sundby är jurist hos Energiföretagen och har suttit med som expert i utredningen:

- Det som är viktigt nu är att den föreslagna nationella handlingsplanen får genomslag i vattenförvaltningen. Handlingsplanen, instruktioner och regleringsbrev måste därför innehålla tydliga och auktoritativa skrivningar om viktning och avvägning mellan olika intressen och vad som är acceptabel påverkan på alla de samhällsviktiga verksamheter som påverkas av beslut om miljökvalitetsnormer (MKN). Planen måste också få fullt genomslag i myndighetsföreskrifter och vägledningar.

Även förslaget om en fristående nämnd för beslut om MKN och undantag, ger förutsättningar för en mer balanserad normsättning. Detta förutsätter dock att nämnden består av ledamöter med bred kompetens och erfarenhet från olika sektorer. För att den föreslagna organisationen ska nå ända fram måste samtliga relevanta sektorsmyndigheter - som Svenska kraftnät och Energimyndigheten - och inte bara Havs- och vattenmyndigheten (HaV), ges formellt ansvar när ärendena bereds för beslut.

Jan Olof Sundby igen:

- Som utredningen konstaterar innebär uppgiften, att ta fram förslag till MKN, att avvägningar behöver göras mellan olika samhällsintressen. Det i sin tur kräver kunskap om bland annat vattenförhållanden, möjliga åtgärder och hur de påverkar såväl vattenstatus som andra viktiga samhällsmål. Havs- och vattenmyndigheten har inte ensam all den kompetensen och övriga sektorsmyndigheter måste därför jämställas med HaV i beredningen av ärenden.

Även ett utökat ansvar för Länsstyrelserna bör ge bättre beslut och avvägningar i vattenförvaltningen, under förutsättning att hela länsstyrelsernas breda kompetens används. Länsstyrelsens samverkan med verksamhetsutövarna måste dock utvecklas och formaliseras i större omfattning än vad förslagen innebär. Verksamhetsutövarna känner bäst till sin verksamhet, vilken påverkan den har, och vad som är rimliga och effektiva åtgärder i förhållande till verksamheternas förutsättningar.

Avslutningsvis; även om en bra organisationsmodell är nödvändig så är den i sig själv inte tillräcklig för en fungerande vattenförvaltning. Utöver de åtgärder utredningen föreslår så är det också nödvändigt att säkerställa en korrekt och effektiv implementering av EU:s regelverk ramdirektivet för vatten. Sverige har i hög grad infört längre gående krav än ramdirektivets, trots att det inte är motiverat av tillståndet i våra vatten. Det medför att det blir svårt eller till och med omöjligt att genomföra nödvändiga och hållbara utvecklingsprojekt inom många samhällskritiska sektorer. I vissa fall riskeras åtgärder, som annars kunde förbättra miljön och ge klimatnytta, genom att i onödan försvåra för effektivisering/effektökning i vattenkraften. Det är därför nödvändigt att de materiella reglerna ändras och anknyter till ramdirektivet för ett fullt ut korrekt införande av ramdirektivet.