Mando klinikens bemötande var under all kritik!

Jag har läst om Mando kliniken på er hemsida och mindes de 4 månader jag var där som patient. Jag trodde aldrig att Mando skulle finnas kvar så här länge!

_________________
Följ vår artikelserie ”Störd ätstörningsvård i Stockholm”!
– Mandos ifrågasatta metod utgör över halva ätstörningsvården i Stockholm
– Upphandling gav minskad valfrihet i ätstörningsvården
– Äldre med ätstörning – ”ingen prioritering” och “Vad erbjuder Mando
– “Upphandlingen förbättrar utbudet för brukarna” och SCÄ satsade pengar avsedda för vård på forskning
– Vem tjänar på upphandlingen – verksamheter eller patienter?
_________________

Under 2010 genomgick jag en neuropsykiatrisk utredning. På den tiden fanns en mottagning på gamla Karolinska i Solna som tog emot patienter med NPF bland annat. Eftersom min ena son fick diagnos och jag har en syster och en bror med rätt stora svårigheter ville jag låta undersöka om även jag hade nån NPF-problematik. Det var ju helt galet, jag hade nyligen förlorat min son och var absolut inte i form för att gå igenom en sån här utredning! Jag var så dålig att jag inte ens fattade det… nåväl.

Remitterades till Mando

Jag förtrodde mej åt den PTP-psykolog [PTP = Praktisk tjänstgöring för psykologer]som gjorde de flesta testerna med att jag hade svårt med att äta lagom. Det tenderar till att bli hetsätning, i alla fall överäter jag. Om jag själv får presentera en anledning till det, så är det för mej klart ångestlindrande. Funkar bättre än läkemedel faktiskt! Men! Man blir ju en tjockis och inte gör tiden nåt bra med det heller…

Iallafall; PTP-psykologen remitterade mej till Mandokliniken på Huddinge sjukhus. Där fick jag äta i ett lab med en sån där våg och sen fick jag prata med nån som jag tror skulle vara en typ beteendevetare. Sen fick jag med mej utrustning hem. Det gick ut på att med hjälp av en våg och ett program lära sej se när man äter för fort och för mycket. Det är ju en bra tanke, tyckte jag till en början. Biverkansfritt och allt!

Diskbråck, klämd axelnerv och pedagogiska luncher

Vid den här tiden hade jag svår värk i ländryggen. Ett diskbråck som höll på att värka sej stelt och problem med en klämd nerv i axeln. Det tyckte Mando lät som en dålig ursäkt för att jag inte skulle behöva motionera enligt deras program… Efter ett tag krävdes att jag skulle komma dit och äta så kallade pedagogiska luncher. Man ska äta i sällskap med andra som har liknande ätproblematik. Fast man får inte diskutera eller prata om ätstörningar för det kan vara triggande. Inte heller fick man som patient vara i köket – det var absolut förbjudet. Varför vet jag inte – de kanske trodde att jag skulle robba dem på allt i kylskåpet? Jag fick veta att de även behandlar anorektiska patienter och att det skedde på i stort sett samma sätt. Man blandar dock inte dem som överäter med dem som underäter. Himla tur, hörrödu!

Bara undanflykter, sa doktorn om hormonbristen

Jag gick inte ner i vikt som Mando tyckte att jag borde. Att jag är kroniskt hypotyreos [brist på sköldkörtelhormon] godtogs inte, det var bara ytterligare en undanflykt. Som ess i rockärmen hade de en läkare som var endokrinolog och hon visste minsann mer om mitt tillstånd än jag själv. Trots att jag blev sjuk efter en operation 1987. Jag har alltså levt med mitt tillstånd större delen av mitt vuxna liv. Jag går också på specialistmottagning för noggrann uppföljning av detta. Att vara hypotyreos innebär även att man har störningar i sin ämnesomsättning. Bland annat. Fast det var bara undanflykter, enligt doktorn, som verkade vara helt befriad från vidareutbildning och troligen född nån gång på förra seklets början…

Krav på att prioritera behandling framför sin döende mamma

Så blev min mor sjuk. Allvarligt sjuk. Jag beslöt mej för att lägga så mycket av min tid som möjligt till henne. Det var mycket osäkert att hon skulle leva särskilt länge till. Mamma fick så allvarliga biverkningar av sin cytostatikabehandling mot cancern att hon hamnade på IVA där hon svävade mellan liv och död i flera dygn. Jag ställde in en del besök på Mando av den anledningen. Jag orkade helt enkelt inte just då. Efter att ha lämnat återbud till Mando under en vecka så återvände jag dit. Fick gå på samtal hos beteendevetaren/coachen direkt. Hon ville inte veta av fler ursäkter nu! Hon menade att jag skyllde ifrån mej och inte tog min behandling på tillräckligt stort allvar! Sen uttrycker hon det som fick min bägare att rinna över med denna mottagning: “Vi ska nog ta och ta in dej på avdelning här. Då får du vara inneliggande och vi tar hand om din plånbok och ditt SL-kort för att du inte ska sticka härifrån. Då kanske du kan ta till dej behandlingen här istället för att skylla ifrån dej på allt möjligt. Du förstår man måste sköta sina åtaganden även om det händer andra saker…”

Avbröt behandlingen på stående fot

Jag avbröt behandlingen på stående fot. Tror jag stod ut i ca 4 månader. Hade inte mamma blivit sjuk hade jag kanske stått ut längre, även om jag hela tiden tyckte allt var rätt underligt och att min överätning skulle gå att lösa med deras metod. För mej ligger det på ett djupare plan – jag skulle behöva få hjälp med att identifiera den ångest och de gamla beteenden som styr att jag ofta överäter, det är en form av självskadebeteende som jag ser det. Man undrar vad dom tror att det handlar om? Att man tänjt ut magsäcken för att man på ett osnyggt sätt suttit och glufsat i smyg kanske? Fast hur resonerar de då med den grupp som inte kan äta då – de med allvarliga anorexitillstånd?

Skribent: Anonym
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

_________________
Följ vår artikelserie ”Störd ätstörningsvård i Stockholm”!
– Mandos ifrågasatta metod utgör över halva ätstörningsvården i Stockholm
– Upphandling gav minskad valfrihet i ätstörningsvården
– Äldre med ätstörning – ”ingen prioritering” och “Vad erbjuder Mando
– “Upphandlingen förbättrar utbudet för brukarna” och SCÄ satsade pengar avsedda för vård på forskning
– Vem tjänar på upphandlingen – verksamheter eller patienter?
_________________