Göteborgs nya krematorium invigt

På Kvibergs kyrkogård har Svenska Kyrkan uppfört ett nytt krematorium för Göteborgsområdet i anslutning till det gamla. Parallella uppdrag, med fem arkitektkontor inbjudna, genomfördes under sommaren 2014. Erséus Arkitekters förslag valdes att ligga till grund för genomförandet. Det nya krematoriet invigdes den 10 november.

Byggnaden består av tre huvudfunktioner; krematoriets tekniska verksamhet, en kontorsdel för anställda samt en besöksdel för anhöriga. Att hitta ett angreppssätt som passar alla dessa tre har varit en delikat arkitekturuppgift. Å ena sidan innehåller ett krematorium en nästintill industriell process med avancerade miljötekniska krav som kräver en välfungerande logistik, å andra sidan ska krematoriet erbjuda en värdig inramning för de som besöker krematoriet för att hämta en urna med aska eller delta vid en kremering av en nära anhörig. Det är denna paradox som gjort arkitektuppgiften specifik och intressant.

- Vi arkitekter har velat skapa en byggnad som på bästa sätt möter kraven på en rationell och funktionell process i den dagliga verksamheten, en bra och vacker arbetsmiljö för de anställda, liksom en respektfull plats för anhöriga. Jag tror att det här krematoriet känns ljusare och mer öppet än de allra flesta tidigare byggda. Dagsljus flödar in i byggnaden och utblickarna är många mot den vackra kyrkogården utanför. Att öppenheten därmed också erbjuder förbipasserande att se in är något vi gemensamt med verksamhetens företrädare bedömt som en önskvärd konsekvens. Det blir på något vis ett sätt att avdramatisera byggnaden, om den nu skulle behöva det, säger Peter Erséus, ansvarig arkitekt för projektet.

Byggnaden är i plan en kvadrat, en grundform som passar den enkla planlösning som skapat användbara rum och flöden för verksamheten. För att åstadkomma ett mått av poesi i exteriören har de fyra sidorna gjorts något konkava, och fönster, även de kvadratiska, har placerats i en lekfull komposition mot den strikta grundformen. Fasadens veckade fiberbetong har getts en kulör som inte konkurrerar med teglet på det intilliggande kapellets fasad. På så vis har byggnaden fått en egen, stark karaktär. Vad som är gammalt respektive nytt blir tydligt och de båda bidrar till att förstärka varandra.