Ensamkommande som lyckas!

Den senaste tiden har det skrivits flera artiklar om ensamkommande och deras situation. DN gjorde en undersökning av alla ensamkommande barn som kom under år 2006 och hur det har gått för dem. Granskningar av detta slag är intressanta men det hade hjälpt mig, och andra som arbetar med de ensamkommande, mer om man även hade undersökt skillnader på hur barnen klarar sig utifrån hur de har bott och vilket stöd de fått från samhället. Detta hade varit ett bra underlag för oss och kommuner om hur de ensamkommande ska få bästa förutsättningar att lyckas i det svenska samhället.

Hur klarar sig ensamkommande på institutioner jämfört med de som får bo i ett familjehem eller ett mindre gruppboende? Vad händer när barnen blir 18 år, får de en utsluss eller ”släpps” de bara? Hur har man arbetat med att skapa nya relationer och sociala kontakter tex med frivilligorganisationer? Det finns massor av intressanta frågor men inga svar.

Det vi kan se i det arbete vi gör med ensamkommande så har det stor betydelse för framtiden att de får en trygghet i sitt boende, vilket enligt oss är lättare att skapa i små grupper eller enskilt i ett familjehem. Dessutom får de ofta en längre period av träningsboende i egen lägenhet men med kontaktmannaskap. Flera av de som varit placerade inom Skyddsvärnet har idag läst in grundskole- och gymnasiekompetens, de jobbar nu parallellt med att de studerar på högskola/universitet.

Skyddsvärnets projekt Jalla för alla har under ett par år utbildat om hur det svenska samhället fungerar och gett hundratals ensamkommande flyktingungdomar en plattform för ungdomar att samtala, reflektera och vara sig själva och samtidigt växa som individer. Nu har vi även startat landets första certifierade ledarutbildning för de som ska jobba med ensamkommande flyktingungdomar.

Vårt projekt Prata med oss, inte om oss som dels ska producera en bok med de ensamkommandes egna historier och berättelser och dels stödja de ensamkommande i att organisera sig. Med projektets hjälp har redan tre föreningar (Stockholm, Umeå och Skåne) startat i Sverige, de första i sitt slag som är med och för ensamkommande flyktingungdomar.

Vi måste lära av de lyckade exemplen för att i framtiden kunna öka dessa i antal!