Skip to main content

Robotbaggar bygger framtiden?

Nyhet   •   Maj 12, 2016 20:32 CEST

Del av stort experiment med 100 aktiva robotar. Robotar syns i orange och passiva byggnadsblock är vita.

Konferensen Smart Geometry 2016 hölls på Chalmers i april. Det var den 13:e gången som en brokig skara arkitekter, forskare, ingenjörer, hackers och likasinnade samlades runt frågan hur digital teknik förvandlar arkitekturen. Petra Jenning och Edvin Bylander från FOJAB arkitekter medverkade.

Temat för årets konferens var Hybrid Domains, och fokus låg på det tvärvetenskapliga och transdisciplinära med många exempel på hur, till arkitektur angränsande områden, jobbar med computational design och digital tillverkning.

En av totalt 10 workshops hölls av Petra Jenning, ansvarig för Computational Design på FOJAB arkitekter, tillsammans med Kirstin Peterson från Max Planck Institute, Stuttgart och Nils Napp från University at Buffalo, New York.

– I vår workshop ville vi undersöka hur vi kan få väldigt enkla robotar, agenter, att samverka genom att bara förändra deras fysiska kropp och miljön de rör sig i. Robotarna har bara förmåga att röra sig rakt fram, men genom att vi ger dem olika form, interagerar de på olika sätt med varandra och ting runtomkring sig. De bygger tillsammans strukturer med kontrollerbara egenskaper, trots att de inte har någon intelligens eller förståelse för vad de håller på med, säger Petra Jenning.

Just konceptet att få flera enklare robotar att bygga komplexa strukturer och anpassa sig efter verkligheten var något som flera föreläsare lyfte som det mest troliga sättet att få in robotar i byggprocessen. Fosters + Partners förslag för NASA hur man ska bygga på Mars var ett exempel.

– Syftet är att bättre förstå hur enkla regler och relationer kan skapa komplexa system med förutsägbara egenskaper utan att vi har beskrivit den färdiga formen. Det är så här fysiska strukturer kommer till i naturen, oavsett om det är ett skelett i vår kropp eller en termitstack, säger Petra Jenning. Det här är precis tvärt emot hur vi konventionellt konstruerat saker från renässansen och framåt.

Petra förklarar att det finns två grundläggande saker i detta: Det ena är prestanda. Man intresserar sig för egenskaper hos det byggda objektet, inte formen för formens egen skull – här använder vi begreppet performativitet. Den konventionella ritningen beskriver hur något ser ut, inte vilken verkan det har. Nu designar vi en process som leder fram till ett färdigt objekt.

Den andra är distribution. Vi strävar efter tekniska lösningar som är tillräckligt robusta och agila för att fungera i verkliga livet. Det finns en problematik kring hur avancerade robotar kan fungera i praktiken i en oförutsägbar och stökig miljö t.ex på en byggplats. Problem som handlar om säkerhet robot-människa, räckvidd, kostnad, bristande robusthet. Autonoma distribuerade system, som består av flera enklare mindre robotar som samverkar kan vara robusta, agila och bättre lämpade att möte verkligheten.

Robotforskaren Kasper Stoy från IT-universitetet i Köpenhamn efterfrågade just detta som ett nästa steg i utvecklingen kring computational design. Man har börjat koppla ihop digital design med digital tillverkning av byggkomponenter, men det som saknas är det mest kritiska, själva byggandet. Här har det inte hänt så mycket sedan grävskopan och lyftkranen uppfanns. För att hitta nya lösningar behöver arkitekter tänka visionärt, och förmedla sina tankar till robotbyggarna.

- Det finns mycket att lära av hur man i närliggande branscher jobbar med innovation inom det här fältet. Inte bara i vad man gör men också hur man organiserar sig och hur deras processer ser ut. För oss är Smart Geometry 2016 en bekräftelse på att vi är inne på rätt spår och har ett relevant arbetssätt, säger Edvin Bylander lab director på FOJAB arkitekter. 

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera