Skip to main content

Att ÄTA eller ätas – vikten av att följa formalia i entreprenad

Nyhet   •   Mar 25, 2020 09:22 CET

Foto: Unsplash

Allmänt om ÄTA

Begreppet ÄTA-arbete (i korthet Ändrings-, Tilläggs- och Avgående arbete) infördes i standardavtalen
genom AB 04 och ABT 06 men var redan innan dess ett använt och vedertaget begrepp för denna typ
av förändring av en entreprenad. Sedan en tid tillbaka pågår dock nu ett revideringsarbete av
standardavtalen och enligt rykten är begreppet är på väg bort för att istället ersättas av ett mer
allmängiltigt begrepp för ändringar i stort. Hur det blir med den saken i slutänden återstår att se.
Oavsett benämning är frågan om ersättning för ÄTA-arbete ett stående inslag i tvister i entreprenader
och även om det kanske inte alltid är den huvudsakliga frågan som tvisten handlar om så är det mer
regel än undantag att det ingår som delfrågor.

Formaliakrav och partsvilja

ÄTA-arbete kan vara av två slag. Å ena sidan pratar man om beställda (föreskrivna) ÄTA-arbeten och å
andra sidan om likställda (föranledda) ÄTA-arbeten. Skillnaden kan sägas vara att de förra ersätter
kostnader för ändringar som beställaren har anvisat medan de senare utgör ersättning för
beställarrisker där avvikelser av något slag påverkar entreprenörens kostnader. Regleringen
kringgärdas av formaliakrav om skriftlig beställning och underrättelse där huvudregeln är att betalning
inte ska utgå om dessa inte uppfyllts. Inte sällan har beställaren även ytterligare skärpt formaliakraven
genom särregleringar i de administrativa föreskrifterna.

Det står dock sedan tidigare klart att de formella reglerna inte alltid gäller eller är absoluta. Det är
istället partsviljan styr och så länge parterna kommit överens om att göra på annat sätt än vad reglerna
anger så är det i sin ordning. Detta konstaterades bl.a. av Svea hovrätt i mål nr T 8695-09 den 8
februari 2011. Den praktiska hanteringen av ÄTA-arbeten i den entreprenaden hade gått till på så sätt
att parterna muntligen diskuterade arbetena varefter entreprenören förde in dem i en ÄTA-journal.
ÄTA-journalen lämnades sedan över till beställaren inför ekonomimöten där de behandlades och
godkändes. Efter entreprenadens slutförande bestred dock beställaren ett antal fakturor bl.a. på den
grunden att ÄTA-arbeten inte hade beställts skriftligen. Hovrätten konstaterade att parternas
hantering av beställningar av ÄTA-arbeten i entreprenaden visserligen innebar ett system som avvek
från vad som angavs i avtalet, men att det i sig inte fanns något hinder att frångå detta om man var
överens om en annan ordning. Eftersom så hade varit fallet fick beställaren betala entreprenörens
fakturor.

Att parterna själva styr över regleringen innebär dock inte att problem eller frågeställningar inte kan
uppstå. Om oklarhet råder kring vad man egentligen kom överens om, om personer i organisationen
bytts ut eller om minnet tryter måste det lösas på något sätt, och man faller då oftast tillbaka på vad
dokumentationen visar och hur kontraktsvillkorens formalia har efterlevts. Då uppstår frågan om det
kan bevisas eller inte att avtal har ingåtts om ÄTA-arbete.

Några rättsfall om ÄTA-arbeten

I det följande redogörs kortfattat för vad som framkommit i några av de domar som kommit från
hovrätterna de senaste åren där bl.a. formalia kring ÄTA-krav behandlats ur olika aspekter.

Hovrätten över Skåne och Blekinge den 23 juni 2015, mål nr T 731-14

Tvisten avsåg en utförandeentreprenad gällande stålpartier där entreprenören hade flera olika krav på
ersättning för ÄTA-arbete. Hovrätten konstaterade i domen att parternas avtal föreskrev
skriftlighetskrav för ÄTA-arbete. Eftersom entreprenören inte hade visat att beställaren gjort sådana
tilläggsbeställningar som berättigar till ersättning hade entreprenören inte heller rätt till ersättning för
dessa.

Svea hovrätt den 24 november 2017, mål nr T 7136-16

Entreprenaden gällde uppförandet av en sporthall med tillhörande parkering på totalentreprenad där
tvist bl.a. hade uppstått om entreprenörens krav på ersättning för ÄTA-arbeten. Hovrätten
konstaterade att när det gäller sådana ÄTA-arbeten som beställaren bestrider att det överhuvudtaget
skett beställning av, så bör det vara den som påstår att beställning har skett som har bevisbördan för
sitt påstående, dvs entreprenören. En sådan ordning tedde sig enligt hovrätten än mer motiverad i den
aktuella entreprenaden där formaliakraven kring beställning även hade skärpts. Entreprenören hade
dock varken lagt fram någon skriftlig utredning om att de aktuella ÄTA-arbetena hade beställts i
enlighet med föreskrifterna i parternas avtal eller i övrigt lämnat mer precisa uppgifter om när, var
eller hur arbetena beställdes. Entreprenören tillerkändes därför ingen ersättning för dessa.

Utgången blev densamma gällande vissa andra ÄTA-arbeten som entreprenören gjorde gällande där
hovrätten konstaterade att entreprenören inte hade visat att en teknisk lösning som beställaren
föreskrivit var oriktig och därför inneburit likställt ÄTA-arbete för entreprenören.

Hovrätten över Skåne och Blekinge den 15 november 2018, mål T 1255-18

Tvisten avsåg såväl likställda ÄTA-arbeten som beställda ÄTA-arbeten med anledning av utförd
förläggning av vattenledning mellan två orter i en kommun. Hovrätten konstaterade att en formell
förutsättning för att separat ersättning ska kunna utgå för likställt ÄTA-arbete är att entreprenören
inhämtar beställarens synpunkter i saken. För att detta ska vara relevant och ändamålsenligt måste
entreprenören då också senast när synpunkterna inhämtas ha klargjort att det är fråga om likställt
ÄTA-arbete på viss angiven grund.

I byggmötesprotokoll framgick det förvisso att entreprenören hade underrättat om förhållanden som
upptäckts men det hade inte noterats som ÄTA-arbete utan istället under rubriken ”Hinder och
störningar”. Hovrätten ansåg därför, att oavsett om entreprenören hade utfört arbete som skulle berättiga till ersättning för ÄTA-arbete, så hade entreprenören inte visat att synpunkter inhämtats
enligt kontraktet. Entreprenören var därför inte berättigad till ersättning utöver kontraktssumman.

När det gällde ÄTA-arbete som entreprenören ansåg hade beställts av beställaren, konstaterade
hovrätten att om formaliaföreskriften om att ÄTA-arbete ska beställas skriftligen innan det påbörjas
inte efterföljs, så innebär det att entreprenören inte har någon rätt till ersättning. Genom att
beställaren inte hade gjort någon skriftlig beställning av ÄTA-arbete kunde det därmed inte anses vara
beställt.

Svea hovrätt den 23 november 2018, mål nr T 6895-17

Tvisten avsåg ersättningskrav från en underentreprenör som på utförandeentreprenad hade utfört
mark- och stängselarbeten i samband med uppförandet av en godsmottagning och vaktlokal. I domen
konstaterade hovrätten att beställaren tidigare hade betalat för ÄTA-arbeten som utförts utan
skriftliga beställningar och att parterna hade frångått skriftlighetskravet i avtalet beträffande ÄTA-arbeten. Vidare hade muntlig och informell kommunikation varit regelmässig eller i varje fall inte
ovanlig. Beställarens invändningar om att betalning inte skulle ske på grund av att entreprenören
åsidosatt skriftlighetskravet avvisades därför.

Hovrätten för västra Sverige den 12 april 2019, mål T 4889

Entreprenaden avsåg förnyelse av VA-ledningar och omläggning av servisledningar till ett antal
fastigheter i ett villaområde som en markentreprenör utfört på utförandeentreprenad för kommuns
räkning. En del av målet gällde frågan om betydelsen av noteringar om ÄTA-arbeten i entreprenörens
dagbok. Beställaren hade löpande tagit del av dagboken och även bekräftat detta genom signering av
dagboksbladen. Beställarens representant hade även fört en dialog om arbetena på plats med
entreprenören. Hovrätten ansåg dock, på samma sätt som tingsrätten gjort i sin tidigare bedömning,
att detta inte var tillräckligt för att entreprenören enligt formaliaföreskrifterna i kontraktet skulle
anses ha inhämtat beställaren synpunkter och underrättat denne om ÄTA-arbeten.

Slutsatser

Går det då att dra några slutsatser av vad som refererats ur dessa rättsfall? Det är uppenbart att det
finns utrymme och möjlighet att avvika från det ordinarie regelverket. Samtidigt verkar de formella
kraven många gånger upprätthållas av domstolarna. Det som kan konstateras är att rätten, eller
kanske snarare möjligheten, att få ersättning för ÄTA-arbete ofta är beroende av vilken dokumentation
och skriftlig bevisning som kan företes och att denna blir tungt bärande när det saknas underlag som
visar att avtal ingåtts och ord står mot ord.

Sker avvikelser från formaliakraven så är det med andra ord på egen risk. Frågan man ibland ställer sig
är hur det kommer sig att någon tycker att det är värt att stå den risken...

Marcus Eidem, advokat och partner på Foyen Advokatfirma
marcus.eidem@foyen.se

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Genom att skicka din kommentar accepterar du att dina personuppgifter behandlas i enlighet med Mynewsdesks Integritetspolicy.