Skip to main content

En omställning av inhemsk produktion på grund av coronaviruset – möjligt med dagens miljölagstiftning?

Nyhet   •   Mar 20, 2020 14:41 CET

Foto: Unsplash

Enligt Socialstyrelsens och Folkhälsomyndighetens inventering inom hälso- och sjukvård jämte smittskydd är personlig skyddsutrustning en potentiell bristvara. Ministrar träffade den 13 mars 2020 företag inom tillverkningsindustrin för att se vilken utrustning de kan leverera, antingen sådant som redan produceras idag, eller som de kan ställa om sin produktion för att tillverka. Näringsministern uttalade att regeringen kommer göra allt för att underlätta för tillverkningsindustrin att öka kapaciteten att leverera utrustningen. Vi har i nyheterna kunnat läsa om hur en stor fransk parfymtillverkare i sina fabriker istället tillverkar handsprit för att motverka spridningen av coronaviruset och hur ett brittiskt bryggeri ska göra handsprit istället för öl. Den svenska lagstiftningen är dock inte helt förenlig med en snabb omställning av inhemsk produktion. Nedan förklaras varför och vilka problem som kan uppstå vid omställningen.

Tillverkningsindustrier, de som skulle kunna ställa om sin produktion, lyder under Sveriges miljölagstiftning. Vi ger nedan exempel på två olika former av miljöfarlig verksamhet, A- och C-verksamhet och hur en omställning av produktion kan göras i enlighet med miljölagstiftningen.

A-verksamhet

För en så kallad A-verksamhet krävs tillstånd av en mark- och miljödomstol för att verksamheten ska få bedrivas. Låt oss säga att ett företag tillverkar en produkt av plast och att företaget, efter vissa åtgärder, skulle kunna ställa om verksamheten och istället tillverka någon form av skyddsutrustning av plast. Om verksamheten har ett tillstånd innebär det att villkoren i tillståndet måste följas. I ett sådant tillstånd regleras vanligtvis flera olika aspekter, antingen i den så kallade tillståndsmeningen eller i villkor. Vad som bland annat kan regleras är vad som tillverkas, högsta produktionsvolym, utsläpp, användning av kemikalier osv. Ett tillstånd omfattar alltså vanligtvis många olika frågor. Om en anläggning har en högsta produktionsmängd angiven i tillståndsmeningen får inte verksamheten överskrida denna, utan i så fall krävs en ändring av tillståndet. Det krävs också en ändring av tillståndet om inriktningen av produktionen ändras.

Vad som följer av ett tillstånd måste alltså efterlevas. Den som vidtar en åtgärd utan tillstånd, eller inte följer ett tillstånd eller villkoren i detta, kan enligt 29 kap. 4 § miljöbalken dömas för otillåten miljöverksamhet till böter eller fängelse i högst två år. Detta innebär alltså att om verksamheten ändras på något sätt och villkoren inte längre följs, begås ett brott. En omställning av inhemsk produktion skulle alltså, enligt dagens regelverk, kunna innebära att verksamhetsutövarna gör sig skyldiga till brott. Verksamhetsutövare kan dock ansöka om ett nytt tillstånd för hela verksamheten eller ett ändringstillstånd, då tillståndet endast avser ändringen. Detta ska bland annat göras vid en ökning av produktionen eller vid användning av en annan produktionsmetod.

Ett ändringstillstånd krävs enligt 1 kap. 4 § miljöprövningsförordningen om ändringen i sig innebär en sådan verksamhet eller åtgärd som är tillståndspliktig enligt förordningen, eller om ändringen i sig eller tillsammans med tidigare ändringar innebär att en olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljö kan uppkomma. Det krävs alltså inte tillstånd för en mindre ändring om det inte finns risk för att det uppkommer betydande olägenhet för människors hälsa eller miljön, men vid större ändringar krävs alltid tillstånd.

För en ansökan om nytt tillstånd, men även för ett ändringstillstånd, ställs flera krav på verksamhetsutövaren. Denne ska bland annat hålla avgränsningssamråd och samråda med berörda myndigheter och enskilda som är berörda. Därefter ska en miljökonsekvensbeskrivning tas fram och ofta även en miljöbedömning göras. En ansökan om ändringstillstånd blir därför sannolikt omfattande och en sådan prövning tar vanligtvis lång tid, ofta ett par år. Detta är därför inte förenligt med en snabb omställning för en ändrad produktion, som regeringen efterfrågar. Då får man hoppas att ändringarna bara är mindre, t.ex. de ändringar som Absolut har gjort på sina fabriker att göra ren sprit för att hjälpa till istället för vodka för oss att dricka, vilket kan gå snabbare.

Som angetts ovan är emellertid inte alla ändringar tillståndspliktiga. Om en ändring inte är tillståndspliktig kan den enligt 1 kap. 11 § miljöprövningsförordningen istället vara anmälningspliktig. Till vem en anmälan ska ske är beroende på vilken tillsynsmyndighet verksamheten har. Nedan beskriver vi vad en anmälan innebär.

C-verksamhet

Förfarandet är annorlunda om det istället rör sig om en så kallad C-verksamhet. Vilka verksamheter som är C-verksamheter regleras främst i miljöprövningsförordningen. En sådan verksamhet är anmälningspliktig till kommunen, alltså inte tillståndspliktig. Detta innebär att verksamheten inte får bedrivas utan att vara anmäld till den kommunala miljönämnden. Det kan till exempel vara en verksamhet som i industriell skala tillverkar mer än 10 ton rengöringsmedel eller kroppsvårds- eller hygienprodukter per år (se 12 kap. 46 § miljöprövningsförordningen).

Anmälningsplikten omfattar även ändringar av en C-verksamhet, om ändringen har betydelse från störningspunkt, se 1 kap. 11 § punkt 2 miljöprövningsförordningen. Det finns ingen tidsgräns för när en sådan anmälan ska göras, annat än att den ska göras i god tid innan verksamheten påbörjas eller åtgärden vidtas (1 kap. 22 § förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd).

Om vi tänker oss att en C-verksamhet tillverkar någon form av rengöringsmedel eller hygienprodukt och verksamhetsutövaren nu vill börja tillverka handsprit eller liknande, kan detta ske, såvida inte ändringen medför att verksamheten istället blir tillståndspliktig. När en sådan anmälan om ändring skickats in till den kommunala miljönämnden ska nämnden genast skicka handlingarna till länsstyrelsen samt till statliga och kommunala myndigheter samt organisationer och enskilda som kan ha ett intresse i saken ska på lämpligt sätt och i skälig omfattning beredas tillfälle att yttra sig över anmälan.

Miljönämnden ska, när ärendet är tillräckligt utrett, meddela föreläggande om försiktighetsmått eller förbud enligt miljöbalken om det behövs. Nämnden kan även förelägga verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd. Om några sådana beslut inte fattas ska nämnden meddela verksamhetsutövaren att ärendet inte föranleder någon åtgärd från myndighetens sida. Verksamheten kan då bedrivas i enlighet med ändringsanmälan. Detta är således en process som går avsevärt fortare än en ansökan om ändringstillstånd i mark- och miljödomstol. Men även ett anmälningsförfarande innefattar ett antal moment.

Kristider

Det är nu exceptionella tider, och frågan är om de företag som vill eller tvingas utifrån ett samhällsansvar att ändra sin verksamhet till att tillverka exempelvis skyddsutrustning kan göra det utan att riskera att bryta mot sitt tillstånd.

Enligt 9 kap. 6 § smittskyddslagen får regeringen meddela särskilda föreskrifter enligt smittskyddslagen, om det vid en fredstida kris som har betydande inverkan på möjligheterna att upprätthålla ett effektivt smittskydd finns behov av samordnade nationella åtgärder eller ur ett nationellt perspektiv av andra särskilda insatser inom smittskyddsområdet. Genom den typen av föreskrifter eller genom en snabb lagändring bör det vara möjligt för riksdag eller regering att göra så att det blir lättare att ändra verksamheterna, på liknande sätt som skett inom andra områden under de senaste dagarna.

Det kommer att uppstå en del tolkningsfrågor om hur detta sedan kommer stämma överens med miljöbalken, vilket sannolikt blir något för rättstillämpningen att lösa i senare skede.

Det finns ett visst utrymme i svensk lagstiftning att inte utdöma ansvar för miljöbrott. Enligt 29 kap. 1 § fjärde stycket miljöbalken anges att om en behörig myndighet har tillåtit förfarandet, eller om förfarandet är allmänt vedertaget eller med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt, döms inte till ansvar enligt denna paragraf.

Av förarbetena till bestämmelsen framgår att fall då en administrativ myndighet gjort en intresseavvägning och funnit en miljöstörning godtagbar med hänsyn till samhällsnyttan eller av annat skäl. Detta gäller dock inte då verksamhetsutövaren lämnat felaktiga uppgifter för myndighetens underlag för prövningen (se prop. 1980/81:108, s. 17ff). De exempel som omnämns i förarbetena är att straffbestämmelsen inte kan aktualiseras vid trafikbuller eller utsläpp av avgaser från fordon, även om både bullret och avgaser kan leda till vissa miljöskadliga effekter.

Bestämmelsen reglerar dock inte situationen då en verksamhetsutövare bryter mot sitt tillstånd och borde därför inte kunna tillämpas under rådande omständigheter. Det finns dock även generellt en möjlighet för åklagare att meddela åtalsunderlåtelse om en gärning anses vara försvarlig. Det är i så fall upp till varje åklagare att pröva om åtgärden att bryta mot ett tillstånd för en omställning av produktion till skyddsutrustning i dagsläget kan anses vara försvarlig.

Om isoleringen länder emellan fortsätter en längre tid kommer det att krävas att såväl riksdag, regering som verksamhetsutövare agerar samlat för att på ett smidigt sätt kunna ställa om de svenska verksamheterna till att producera skyddsutrustning eller annat behövligt. Dagens miljölagstiftning är inte vägen att gå för den som önskar snabba ändringar i sin verksamhet.

___________

Pia Pehrson, advokat och partner på Foyen Advokatfirma
pia.pehrson@foyen.se

Caterina Carreman, advokat på Foyen Advokatfirma
caterina.carreman@foyen.se

Sara Eriksson, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
sara.eriksson@foyen.se

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Genom att skicka din kommentar accepterar du att dina personuppgifter behandlas i enlighet med Mynewsdesks Integritetspolicy.