Väntan på bearbetningskoncession utgör inte skäl nog att förlänga undersökningstillstånd

Ny praxis från Kammarrätten i Sundsvall innebär en betydande begränsning av begreppet särskilda skäl i 2 kap. 7 § minerallagen (1991:45). Enligt Kammarrättens dom kan inte omständigheter som rör närliggande områden ensamt ligga till grund för förlängning av undersökningstillstånd.

Enligt Kammarrättens dom från den 17 juni 2019 i mål nr 1409-18 och 1410-18, anses en verksamhetsutövare inte ha rätt till förlängning av undersökningstillstånd enligt 2 kap. 7 § minerallagen (1991:45) endast på grund av sådana omständigheter som härrör från närliggande områden.

I det aktuella fallet hade ett gruvbolag (Bolaget) ansökt om förlängning av två undersökningstillstånd som låg i direkt anslutning till ett område för vilket bolaget väntade på beslut om bearbetningskoncession avseende samma fyndighet. Undersökningarna av de två områdena för vilka bolaget tidigare erhållit undersökningstillstånd hade som syfte att visa på den totala fyndighetens utbredning. Bolaget menade att om de inte fick en bearbetningskoncession för det område som ansökts om skulle det inte vara aktuellt att gå vidare med de två undersökningstillstånden, men bolaget ville behålla sina undersökningstillstånd fram tills beslut fattats rörande koncessionen för det fall att koncession beviljades. Båda de två undersökningstillstånden som målen rörde hade redan förlängts en gång i enlighet med 2 kap 6 § minerallagen. Frågan i målen blev alltså vad som skulle kunna utgöra ”särskilda skäl” för förlängning i ett andra steg.

Undersökningstillstånd regleras i minerallagens 2 kapitel. Undersökningstillstånd gäller enligt 5 § i tre år från dagen för beslutet. I förarbetena konstaterar man att ett undersökningstillstånd ska utnyttjas för aktivt undersökningsarbete. Ett undersökningstillstånd kan efter den inledande perioden förlängas med upp till tre år enligt 6 § ifall ändamålsenlig undersökning har utförts inom området, eller om tillståndshavaren har godtagbara skäl för att så inte skett.

För att ett undersökningstillstånd ska kunna förlängas ytterligare krävs därefter enligt 7 § att det finns särskilda skäl. Särskilda skäl har av Kammarrätten tidigare ansetts föreligga bl.a. när sökanden redan har utfört betydande undersökningsarbeten.

Bolaget anförde under processen att det faktum att ärendet om bearbetningskoncession dragit ut på tiden ligger utanför bolagets kontroll. De menade vidare att det inte kan anses rimligt att bolaget ska tvingas fortsätta med dyra investeringar för att behålla rätten att genomföra undersökningar, och att det under den pågående prövningen av bearbetningskoncessionen kan skada bolaget om andra aktörer kan få komma in och ta över undersökningstillstånden. Bolaget framhöll att det av förarbetsuttalanden framgår att begreppet särskilda skäl inte ska tolkas för snävt och att de skäl som anges i förarbetena inte kan anses uttömmande. En alltför snäv tolkning skulle strida mot minerallagens syfte om ett effektivt utnyttjande av mineralresurserna. Bolaget ansåg att det inte vore rimligt att tvingas fortsätta kostsamma prospekteringsarbeten när det inte ännu är klargjort ifall bearbetningskoncession kommer att beviljas.

Både Förvaltnings- och Kammarrätt fann dock att bolaget haft för låg aktivitet i de två aktuella områdena. Enligt domstolarna är det viktigt att ett undersökningstillstånd faktiskt utnyttjas för aktivt undersökningsarbete och inte innehas enbart för att skydda ett visst område från andra prospektörer.I Kammarrättens dom konstaterades att det av såväl lagtext som förarbeten följer att det är omständigheter avseende det område som omfattas av ansökan om undersökningstillstånd vilka i huvudsak ska läggas till grund för bedömningen. Ett undersökningstillstånd kan därför inte förlängas enbart på grund av omständigheter som rör närliggande områden.

Kammarrätten klargjorde slutligen att den pågående handläggningen av ansökan om bearbetningskoncession i det närliggande området i direkt anslutning till undersökningsområdena inte har hindrat eller försvårat för bolaget att bedriva själva undersökningsarbetet inom undersökningsområdena. Vidare klargjordes att det inte är fråga om ett hinder jämförbart med de skäl som omnämns i förarbetena till minerallagen (t.ex. naturkatastrofer). Bolaget har i stället av företagsekonomiska skäl valt att avvakta utgången i koncessionsärendet. Mot den bakgrunden bedömde Kammarrätten, i likhet med Förvaltningsrätten, att de omständigheter bolaget fört fram inte utgjorde sådana särskilda skäl som krävs för att ytterligare förlänga giltighetstiden för undersökningstillstånden.

Detta innebär en intressant begränsning av ”särskilda skäl” i ljuset av de allmänt kända långa handläggningstiderna för bearbetningskoncessioner hos Bergsstaten. Gruvbolag kommer behöva beakta denna nya domstolspraxis i sin planering. Aktivt undersökningsarbete lär oftare behöva utföras för att få till stånd en förlängning av undersökningstillstånden.

Har Du frågor om undersökningstillstånd eller andra frågor rörande minerallagen?

Kontakta:
Pia Pehrson, advokat och delägare på Foyen Advokatfirma

Isabel Andersson, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma