Skip to main content

Mina 50 engagerade år i Green Cargo

Blogginlägg   •   Okt 10, 2016 13:30 CEST

I oktober har jag arbetat 50 år inom järnvägen med flera varierande roller från skiftledare till internationell säljare, och med 50 års arbetsglädje. Men nu är det dags att gå i pension. Det är en process och det blir så klart svårt att sluta jobba, men jag har lämnat över successivt länge. Nu känner jag mig mentalt redo att lämna, och många kollegor kommer att finnas kvar i mitt privata umgänge.

När jag började var det ett gigantiskt företag! Vi var många medarbetare på flera olika avdelningar, vi hade till och med resebyrå. Vi kunde flytta runt och jobba på många platser på den tiden. Min första uppgift var att sälja biljetter inom persontrafiken, utan datorer förstås. Det gick till så att gruppen satt vid ett runt bord och i mitten av bordet fanns en snurra med pärmar för alla tåg, både sittplatser och sovplatser. Om någon ringde och bokade en plats skrev vi med blyerts i rätt pärm som resulterade i en platsbokning i rätt tåg. Hur informationen sen kom vidare hela vägen till konduktören var ett mysterium. Växeln var stor tavla med hål och snoddar. Allt var formellt, det var före du-reformen.

Utvecklingen har gått snabbt. Jag har jobbat på telegramcentralen och sett hålremsor fara genom telegrafmaskiner. Den stora förändringen är förstås datoriseringen som fortsätter och troligen kommer att accelerera. Det är också en skillnad i bemanning, i början var det hur mycket folk som helst, men sen kom perioder med anställningsstopp och effektivisering.

När jag tänker på de skillnader som varit är att ledarskapet är väldigt annorlunda nu. Tidigare fanns en generaldirektör och han satt väldigt långt bort, det var inte någon som vanliga anställda kände, träffade eller ens såg. Nu är närheten till VD mycket bra och även till ledningen i övrigt. Som säljare kan jag känna stor delaktighet i beslut som tas.

Min karriär har gått från SJ till SJ Gods till Green Cargo. 1985 gick jag över till godssidan och jobbade bland annat med vårt produktionssystem Bravo. Det var en del internationella projekt och många resor till Paris och UIC. Men 1995 gav chefen på Kontinentgruppen ett ultimatum. ”Ta med de internationella IT-systemen en våning upp till IT-avdelningen eller bli säljare”. Jag ville inte vara säljare, men heller inte jobba på IT. Valet låg mellan Öst- eller Västeuropa, och eftersom jag pratar franska, spanska, tyska och engelska verkade det praktiskt att bli säljare för Västeuropa.

Sen dess har det varit säljavdelningen för mig och det valet har jag aldrig ångrat. Mitt senaste projekt är Belgium Direct, Green Cargos nya direktlinje mellan Malmö och Antwerpen. Jag har alltid varit engagerad, ihärdig och kundfokuserad med stort kontaktnät och breda kunskaper, som jag nu med stolthet överlämnar till mina kollegor. Bland kollegorna i säljkåren har gjorts bra rekryteringar som bäddar för framtiden. Det är också kul med de internationella satsningarna, ett logistikföretag måste vara internationellt. Jag tror på Green Cargo.

Som pensionär är det ingen risk att jag blir sittande. Jag har en aktiv fritid som jag fortsätter med. Vi har en tomt med några torp i Sörmland, en kolonistuga i Södertälje och en lägenhet i Spanien. Men det största fritidsintresset är scouterna där jag varit ledare i St Görans sjöscouter i 27 år. Det är en fantastisk verksamhet som är mycket populär och medlemsantalet stiger konstant. Att vara ledare ger mycket tillbaka.

Men jag kommer att sakna järnvägen och en tanke är att gå med i någon museijärnvägsförening för att ha lite koppling kvar till spåren. Släktforskning är också något som lockar. Hur som helst så är det inget alternativ att sitta still, jag gillar människor och att ha något att göra. Men det ska samtidigt bli underbart att styra egen tid, kanske den enda fördelen med att sluta jobba.

Allt har ett slut. Jag kommer inte att dyka upp på jobbet efter min sista dag. Men jag ångrar inte något en sekund. Järnväg har så många fördelar, inte minst miljöfördelarna. Det är en förmån att få jobba så länge med något som jag brinner för. Jag var yngst av alla när jag började, snart går jag på utdelning av minnesgåva och jag lär vara den enda som är där för andra gången. Nu ska livet rulla vidare och med en rik fritid och många hobbys - det blir en härlig tid det också.

Tack!

Monica Jellerbo