Skip to main content

Emotionellt kapital

Blogginlägg   •   Feb 13, 2018 07:30 CET

Ibland tittar man på gamla kort och minns. Bilden på barnet med fulmössa kombinerat med några alldeles-för stora och somliga lite-för-trånga vinterkläder i varierande genuskodade färger, vittnade om en gnutta kreativitet blandat med en smula laissez-faire och framförallt föräldrarnas fotomodellsmala plånbok. Det går inte sticka under stol med att kapitalet är försvinnande litet när barnaskaran är stor med en hemarbetande mor som försöker få hushållskassan att räcka till bland annat genom att barnen får ärva kläder från olika håll. Så när barnen önskade sig något och ibland fick ett ”inte just nu” eller det mera brutala ”nej, det har vi inte alls råd med” kunde det leda till frågor som just den fula mössan på fotot fick mig att minnas. ”Mamma, är vi fattiga?” Det är då man har chansen att prata trevlig statistik och att allt är relativt med barnen. Att det finns många barn i världen som vare sig har ett eget rum eller två par skor. Hur somliga aldrig får gå i skola eller dör i förtid i brist på sjukvård. ”Nej, det är omöjligt att vara fattig i Sverige eftersom vi är relativt rika i förhållande till resten av världen.”

Eller så försöker man sig på andra övertygelsestekniker såsom begreppsvidgning. Ta till exempel begreppet intelligens. Daniel Goleman gjorde ”EQ” världskänd genom sin bok- ”Emotionell Intelligens” där han lyfte studier som visade att människor med hög EQ (d.v.s. stor förmåga att förstå, reglera och hantera egna och andras känslor) - har bland annat bättre mental hälsa, ledarskapsförmågor och presterar bättre på jobbet. Innan dess hade intelligens i hög utsträckning kopplats ihop med logik, förmåga att förstå och använda abstrakta koncept, minneshantering samt analys och bearbetning av sinnesintryck. Tydligen hade Goleman lagt märke till att en anställd med toppbetyg från Harvard inte nödvändigtvis lyckas med sitt arbete om denne samtidigt inte kan avläsa och bemöta kundernas känslouttryck.

Begreppet jag försökte vidga i barnens vokabulär blev dock ordet ”rik”. ”Vi är rika,” sade jag. ”På varandra. På tid och på upplevelsen att vara tillsammans. Vi har den sortens rikedom som faktiskt kan göra en människa lycklig.” På något sätt ville jag förmedla en känsla av att vi tjänade in något tillsammans. En annan sorts kapital som kanske inte gav en ny smarttelefon utan en inre stabilitet och insikt i att vara människa. Jag önskade ge en verktygslåda där de lärde sig mäta människors framgång i hur de beter sig gentemot andra och inte i hur viktiga positioner eller dyra kläder de har.

Karl Marx hade nog tyckt att jag var rätt mesig med mitt tal om ”rikedom.” För marxismen handlade allt om ekonomiskt kapital – egendom och produktionsmedel som gick i arv och tillhörde en liten exploaterande maktelit.

Den franska sociologen Bordieu påpekade dock att det finns andra former av kapital än just det ekonomiska. Kapital är det vi tillskriver värde och kan lika gärna vara kulturellt eller socialt – så som kunskap om vilket vin som  passar bäst till fiskrätten eller vilken bekantskapskrets du har. Nutida sociologer och även teoretiker inom ekonomi har börjat tillskriva emotionerna värde med att introducera termen emotionellt kapital. Företagen mäter numera produkters emotionella värde och medarbetares mentaliseringsförmåga eftersom det korrelerar med produktiviteten och försäljningssiffrorna.

Så jag känner mig ganska nöjd ändå eftersom jag i min lilla barnfabrik åtminstone producerar något som är åtråvärd på marknaden. Alla utbrott från barnen där man fått krama, torka snor, lyssna, förstå, vara tålmodig, tappa tålamodet. Torka tårar igen, trösta, känna in och ha tid med allt som finns mellan ledsen och arg, glad och rädd.  Allt har faktiskt varit en investering i barnens emotionella kapital. Ett kapital alla borde få chansen att äga och föra vidare.

Ibland tittar man på nyheterna och tänker framåt. Jag tänker på hur Sverige hade kunnat vidga alla politiska diskussioner till att även gälla det emotionella kapitalet. Relevanta slogans i kommande valrörelser skulle kunna bli: Med vår politik ökar landets emotionella BNP! Utrota den emotionella fattigdomen bland barn och unga! Rösta på oss och gör emotionella försvar onödiga! Lite skämtsamt, men en sådan valkampanj skulle definitivt väcka mycket känslor. Och kanske skulle det vara ett tecken på att Sverige äntligen börjat fatta innebörden av verklig rikedom..

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Agree With Privacy Policy