Skip to main content

Här är brandmännen som räddar havet

Blogginlägg   •   Mar 26, 2019 10:27 CET

Foto: Axel Victorin

Kundvagnar, caféstolar, flaskor och burkar. Men framförallt cyklar. Det är vad räddningsdykarna från RSNV hittar när de övar i hamnen. Sedan ett par år tillbaka plockar de upp så mycket de bara kan, för att göra en insats för havsmiljön.

– Det är en soptipp därnere, säger brandmannen och dykaren Stefan Ottosson.

Det är en kall morgon och vid Kungstrappan i Helsingborg blåser det rejält. Längs kajkanten ligger cykelvrak uppradade. En del är klädda i tång och täckta av havstulpaner och musslor medan några ser lite fräschare ut. Det var för omkring två år sen som räddningsdykarna fick idén att börja plocka upp skräp från havet. Nu har de inlett ett samarbete med Helsingborgs hamn, som hämtar skräpet med en lastbil.

– Vi tänkte att när vi ändå är där nere och övar så kan vi passa på och plocka upp det vi kan. Nu är vi ute och gör detta ungefär 10-15 gånger varje år, säger Lars “Stubben” Davidsson som är styrkeledare.

Han går längs kajen med ett långt rep som han med jämna mellanrum skickar ner till dykaren Stefan Ottosson. Längst ut på repet sitter en krok som Stefan Ottosson fäster i skräpet han hittar på botten, sedan hjälps de åt att dra upp cyklar, caféstolar och kundvagnar från botten.

– Där ligger allt möjligt men vi brukar fokusera på de stora grejerna, annars hade vi kunnat hålla på hur länge som helst. Ibland tar vi en påse med ner och plockar upp burkar och flaskor, säger Lars Davidsson.

Skräpet på kajkanten tas omhand av Helsingborgs hamn. Inom en timme är flaket på transportbilen proppfullt med skräp från havet. Hamnen samarbetar även med dykklubben Delfinen som gör en städinsats varje år.

– Men vi ser ju att det inte räcker på långa vägar. Nu var det sex veckor sedan vi var här och då plockade vi upp lika mycket som idag, säger Lars Davidsson.

Stefan Ottosson kommer upp på Kungstrappan och tar av sig tuberna. Det är kallt i vattnet och det går inte att vara i så långa stunder, trots torrdräkten.

– Det är en soptipp därnere. Ibland går det inte ens att fästa kroken i skräpet, det har legat där så länge att det vittrat sönder. Jag har hittat allt möjligt i vattnet, till och med vapen och ammunition.

Hur hamnar de här sakerna i vattnet?

– Det är nog olika men mycket tror jag hänger ihop med fylla, man ska göra en rolig grej och så kastar man i en cykel. Men då tänker man inte på hur det påverkar havet.

Allra mest skräp hittar dykarna i de centrala delarna av Helsingborg, som här vid Kungstrappan och vid Dunkers. Utanför Råå är det inte alls lika mycket.

Varför gör ni detta?

– Det är ju vi som skapar den värld vi lever i och om alla drar sitt strå till stacken så går det att förändra saker, säger Stefan Ottosson.

Lars Davidsson är inne på samma spår:

– Jag ska lämna över något till mina barn och barnbarn som jag inte är så stolt över. Kan jag göra något för att förbättra miljön så vill jag göra det.