Helsingborgspar drivande i likbränningsföreningen – lång kamp för ett krematorium

Krematoriet vid Pålsjö skog är en av Helsingborgs mest kända byggnader utanför själva stadskärnan. Det byggdes efter lång kampanj från Svenska Likbränningsföreningen, där Helsingborgsparet Gustav och Ragnhild Schlyter var drivande.

Frågan om kremering av döda kroppar var kontroversiell under 1800-talet. Inte minst var kyrkan motståndare. På andra sidan fanns delar av samhällets elit. Många läkare, forskare och författare förespråkade kremering som ett modernt och hygieniskt sätt att ta hand om döda kroppar.

I Helsingborg var paret Gustav och Ragnhild Schlyter ledande förespråkare för kremering. De var också aktiva i Svenska Likbränningsföreningens Helsingborgsavdelning.

Ragnhild Schlyter var konstnär och samtidigt teckningslärare vid Helsingborgs högre flickskola. Hon gjorde flera skulpturer för offentliga miljöer i Helsingborg, bland annat den lilla sjöjungfrun i dammen vid Simhallsbadet. Ragnhild Schlyter har också utfört den gyllene skulpturen ”Ängeln med det brinnande hjärtat” som finns på krematoriets kupoltak.

Gustav Schlyter arbetade som stadsombudsman, i praktiken jurist, i Helsingborgs stad. Han var också en mycket engagerad förespråkare för kremering. Han deltog i krematoriekonferenser i Tyskland och författade flera skrifter i frågan. Gustav Schlyter var också mannen bakom nordisk eldbegängelsekonferens här i Helsingborg, och han arbetade för att staden skulle få ett krematorium som kunde stå modell för liknande anläggningar på andra håll i landet.

Men framför allt tog han initiativet till en krematorieutställning vid den stora och uppmärksammade Baltiska utställningen i Malmö 1914.

I Helsingborgs stadsarkiv finns en mängd handlingar om Svenska Likbränningsföreningens medverkan i Baltiska utställningen. Inte minst är det kvitton på allt som köptes för att kunna bygga och inreda en fullskalig modell av ett krematorium, inklusive femton urnor av bergarten porfyr. Byggnaden kallades Baltiska templet och väckte enligt samtida källor både uppmärksamhet och stort intresse.

Baltiska utställningen pågick under fem månader. Kommittén från Svenska Likbränningsföreningen beskrev sin medverkan som en succé med mängder av besökare, men ekonomin var inte så lysande. Bokslutet visade röda siffror och de tre som satt i utställningskommittén, inklusive Gunnar Schlyter, riskerade att få täcka förlusten med egna pengar. Men det redde ut sig sedan både Svenska Likbränningsföreningens centralstyrelse och lokalföreningen i Göteborg hjälpt kommittén med pengar.

Gustav Schlyter idoga arbete för ett krematorium i Helsingborg kröntes till slut med framgång. Helsingborgs stad skänkte sex tunnland mark vid Pålsjö skog, och Ragnar Östberg, arkitekten som ritat Stockholms stadshus, fick i uppdrag att rita byggnaden. Krematoriet togs i bruk på sommaren 1929 men själva invigningen ägde rum ett halvår senare, den 12 december.

Tiderna har förändrats sedan dess. Dagens krematorium är större än den ursprungliga byggnaden. År 1962 byggdes den till med ytterligare en ceremonihall. Svenska likbränningsföreningen har bytt namn två gånger, först till Svenska Eldbegängelseföreningen och sedan till Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund.

Numera är kremering det allra vanligaste begravningssättet. Ungefär 80 procent av alla avlidna kremeras. Sedan invigningen för snart 90 år sedan har cirka 80 000 kremeringar genomförts i Helsingborgs krematorium.