Veronicas son hittade rätt på Wieselgrensskolan – nu prisas lärarna

Veronicas son Davids skolgång präglades av osäkerhet, raseriutbrott och en oförstående omgivning. Lärarna på Wieselgrensskolan förändrade allt.

– Jag är så oerhört tacksam att jag slipper vara hans advokat utan kan vara förälder igen, säger Davids mamma Veronica.

Veronicas son David är 15 år gammal och går i åttonde klass på Wieselgrensskolan. Han har lätt för skolarbetet, kommer alltid i tid och har kompisar i klassen. Men så har det inte alltid varit. David har en autismspektrumdiagnos av aspergertyp, vilket innebär att han kan ha svårt i sociala situationer.

– Ibland får han helt enkelt inte ihop det och då kan han drabbas av panik. I värsta fall kunde han få utbrott och slåss, berättar Veronica.

Tidigare kom utbrotten med jämna mellanrum. Hon blev ofta kontaktad av skolan och gick på ständiga möten kring sonens skolsituation.

Provar sig fram

För ungefär två år sedan började David på Wieselgrensskolan, i de södra delarna av Helsingborg.

– Lärarna här ser David som den han är, med hinder men också med resurser, och de fokuserar på det positiva. Jag fick känslan att de vill samarbeta och hitta lösningar och för mig är det helt underbart att bli bemött så, säger hon.

På Wieselgrensskolan har David aldrig haft någon elevassistent. Istället har lärarna varit tydliga och hjälpt David med ramar och struktur, berättar Veronica. Han går i en vanlig klass, har kompisar och intresserar sig för datorer.

Pia Smith är rektor på Wieselgrensskolan. Tillsammans med Davids lärare Daniel Lindqvist, Per Pettersson och resten av lärarlaget tog de emot David när läget var som allra sämst.

– Vi har haft elever med olika diagnoser tidigare så vi vet att alla är olika och att man måste prova sig fram. Den första terminen var det absolut kämpigt och David hamnade i bråk, men vi jobbade med honom tillsammans med resten av klassen och nu ser situationen helt annorlunda ut, säger Pia Smith.

Klasskamraterna involverades

Davids klassföreståndareDaniel Lindqvist berättar att lärarna samarbetade för att underlätta för David utan att det skulle märkas.

– Vi såg att han hade problem i matsalen, det var för många moment och för mycket att hålla reda på. Då gjorde vi så att Fredrik Novak som är idrottslärare dök upp i matsalen som av en slump varje gång David skulle äta, och åt med honom, säger han.

Numera fixar David lunchsituationen själv och äter med kompisarna. Men just att hjälpa till utan att det märks alltför mycket har varit en nyckel till framgång, menar lärarna.

– I Davids situation kände vi att en elevassistent inte var den bästa lösningen. Istället provade vi oss fram och identifierade situationer och sammanhang som behövde tryggas upp. Då skapades ett skyddsnät av vuxna som har lärt sig att stötta eleven på bästa sätt, säger Pia Smith.

De betonar även vikten av att samarbeta med de andra eleverna.

– Vi hade många samtal med klassen. Vi pratade mycket om att alla är olika och att det är okej. Klassen har varit helt underbar, de tog det lugnt när David fick utbrott. Jag tror att den här erfarenheten har gjort att de också utvecklats, säger Per Pettersson.

Pris till lärarna

I maj fick lärargruppen pris för sitt arbete under konferensen Hbg Mashup. Davids mamma Veronica hade sett på stadens hemsida att man kunde nominera kommunanställda som hade gjort en särskild insats.

– Vi är jätteglada och stolta över priset men det roligaste är att se David göra framsteg och fungera som en hel människa. Jag hoppas att vi ska kunna ge honom de verktyg han behöver för att klara sig vidare i gymnasiet, säger Per Pettersson.

Daniel Lindqvist håller med:

– Jag tänker bara att jag har gjort mitt jobb så att ytterligare en person kan fungera ute i samhället. Läraryrket är ju väldigt komplext, undervisningen är en del men det ingår också fostran: att sätta gränser, hålla ihop gruppen och behålla lojaliteten, säger han.

För Veronica har lärarnas arbete inneburit en stor förändring. Hon behöver inte vara orolig längre, utan vet att David har det bra om dagarna.

– Jag tror att det betyder oerhört mycket för Davids framtid att han fick börja på Wieselgrensskolan.

Vad säger David själv?

– Han säger inte så mycket, han är ju tonåring. Men jag ser på honom att han trivs.