Han studerar växthusgaser från flamingor i Andalusien

Det finns flera sätt att studera utomlands på. Ett av dem är att göra sin examensuppsats genom ett Erasmusutbyte, som vår gröne biologstudent Noa Ratia just nu gör när han befinner sig mitt i de andalusiska våtmarkerna i södra Spanien, där han studerar såväl växthusgasflöden som fågelspillning medan han berikar livet med nya intryck och erfarenheter.

Var är du närmare bestämt?

– Jag är i Sevilla på huvudkontoret för den 130 000 hektar stora nationalparken Doñana i södra Spanien. Doñanas fantastiska våtmarker ligger en knapp timme bort, där forskare från hela världen bedriver olika projekt och fältstudier, berättar Noa Ratia som är mitt uppe i sitt examensarbete.

Hur klarar du språket?

– Jag läste spanska på gymnasiet och har också jobbat i fält i Costa Rica ett par månader, men det är ändå lite kämpigt att följa den väldigt snabba spanska som talas här i Sevilla. Ibland händer det att någon överskattar min förmåga och svarar i fullt spanskt tempo, vilket brukar sluta i ett stort "¿Qué?".

– Här på kontoret talar nästan alla engelska. Utöver spanjorerna finns här forskare från USA, Tyskland, Holland, Belgien, och andra länder. Dessutom får alla Erasmus-studenter en gratis online-kurs i språket som talas i landet de är på väg till. Så jag har alltid möjligheten att studera lite extra spanska på kvällarna om jag vill det.

Vad handlar din examensuppsats om och vad gör du egentligen i Andalusien?

– Mitt examensarbete handlar om att mäta växthusgasflöden från våtmarker. Och det gör jag i samarbete med en amerikansk postdok som också är min handledare här i Spanien. Hans projekt FLAMMINGGOS(Functional Links in Avian, Microbial, Macrophyte, and Invertebrate Greenhouse Gas Output Stimulation) handlar just om att skapa kopplingar mellan produktionen av växthusgaser och olika ekologiska nivåer här i Doñanas våtmarker. Mitt examensarbete kommer att utgöra ”förstudien” till hans projekt, förklarar Noa.

– Vattenlevande maskar och mygglarver har exempelvis visat sig frigöra koldioxid och metan genom att gräva i sediment och de producerar själva växthusgaser med hjälp av bakterier som de bär på i sin tarmkanal. Frågan är nu om vadarfåglar, så som flamingor, minskar växthusgasflödet genom att äta upp dessa ryggradslösa djur, alltså evertebrater, eller ökar flödet genom att bidra med näringsämnen i form av fågelspillning till sedimenten?

Hur hamnade du där? Och varför just Doñana och Spanien?

– Jag har ju tidigare gjort fältarbete utomlands. Medan Sverige har vackra ädellövskogar, fjäll och kustlandskap, har jag upptäckt hur mycket spännande, och framförallt hotad, natur det finns runt om i världen. Jag tror att vi biologer har en central roll i bevarandet av dessa marker, vare sig det är en tropisk regnskog eller skånsk sandhed, genom forskning och kommunikation med politiker och andra beslutsfattare.

– Eftersom jag strävar mot att arbeta utomlands efter min examen, var det naturligt att jag skulle göra mitt examensarbete utanför Sverige. Att det blev just Doñana i Spanien är mest en slump. Jag fick hjälp av kursansvarig och högskolans international office.

Hur har handledningen från Sverige fungerat?

– Jag har alltid möjligheten att fråga min handledare hemma i Sverige om råd om det behövs, men jag har ju en handledare här i Spanien också. Så jag är mycket nöjd och känner att jag fått den hjälp jag behövt hittills. Vi jobbar ofta för att ta fram lösningar på samma problem och jag får ta del av hans vardag på ett annat sätt jämfört med om jag jobbat självständigt.

En helt "vanlig" väg ute i Doñanas våtmarker. Här samlar Noa in svarthalsade doppingar.

Starkt naturskydd hindrar turister och andra att komma in i området, men inte forskare och examensarbetande studenter med rätt tillstånd.

Är det inte svårt att komma som student från Sverige och kastas rakt in i ett forskningsprojekt och samtidigt flytta till sydligaste Europa?

– Absolut. De första dagarna var de svåraste, trots all förberedelse och planering. Det tar tid att vänja sig vid en ny stad, oavsett vart man åker. Det kräver också att man tvingar sig ut och utforskar sin miljö. Mina första prioriteringar var att hitta närmaste mataffär och bästa vägen till kontoret, och under första veckan visste jag knappt något annat. ”Jag är i Sevilla för att göra mitt examensarbete, inget annat”, tänkte jag för mig själv. Jag insåg dock hur jag inte kunde vara så hård mot mig själv och hur viktigt det är i en sådan här situation att ha en sund arbetssyn. Det viktigaste för mig blev i stället att få en så givande vistelse som möjligt och framförallt att trivas här i Spanien.

Vad har varit mest lärorikt?

– Jag börjar med att vända på det. Det har inte varit timmarna jag läst artiklar, eller sammanställt data i Excel. Det har inte heller varit dagarna på forskningsseminarium. Nej, de mest lärorika tiderna har varit lunchrasterna, kaffepauserna och kvällarna på Alameda de Hercules. Alla de stunder där jag fått möjlighet att träffa och prata med de andra forskarna på kontoret. Doktorander och postdoks, nya som erfarna.

– Alla har sin berättelse om hur de kom in på just sitt ämne och vad det innebär för dem att forska inom biologi. Jag har fått så mycket nya perspektiv och många goda framtidsråd: vad de önskade att de visste innan de började doktorera, hur det är att söka anslag, att få sina artiklar publicerade, utmaningar och motgångar under deras projekt och fältstudier ... Den sortens erfarenhet är ovärderlig för oss som funderar på att börja forska.

Vad har varit roligast?

– Dagarna i fält, såklart! En dag skulle jag och min handledare ut för att samla in gåsbajs i Doñana, men ägnade främst dagen åt att hjälpa en av min handledares kontorskollegor med hans forskning. Vi tre åkte runt risfält i decimeterdjup lera i en fyrhjulsdriven bil och observerade silltrutar halva dagen. Körde fast på eftermiddagen och fick bokstavligen gräva ut hjulen för hand. Vi hjälpte också en lokal man som hade fått motorstopp mitt ute i ingenstans att ta sig in till närmaste by, där vi drack superstarkt kaffe, vilket var det enda de serverade. Gåsspillningen samlade vi sedan in på en flamingofarm.

– Som biolog får man möjligheten att hamna i flera fantastiska situationer där man frågar sig själv ”hur hamnade jag här” eller ”vad gör jag med mitt liv”, på ett helt lättsamt icke-existentiellt vis; som när man stirrar på en sovande silltrut i 30 minuter, när man försöker räkna ut mängden bajs en flamingo producerar dagligen eller varför inte när man står i en saltdamm i vadarbyxor och långsamt sjunker ner i sedimenten mot sitt oundvikliga blöta öde. Biologiskt fältarbete är inte ditt vanliga kontorsjobb!

Har du några tips till andra studenter?

– Jag rekommenderar alla som är intresserade av en upplevelserik utmaning att söka sig utomlands för sina studier. Lärarna och International Office är mycket hjälpsamma, så oroa dig inte! Väl på plats är det lätt att sätta för mycket press på sig själv, men kom ihåg att också njuta av din vistelse! tipsar Noa Ratia, som har en och en halv månad kvar att utforska Doñanas väldiga våtmarker.