Samhörighet – en av de avgörande pusselbitarna

Samhörighet på arbetsplatsen är så mycket mer än en jullunch. Det är i de dagliga mötena som relationerna skapas, och dessa kan vara avgörande för personalens välmående, menar Sophie Schön Persson. Nu lägger hon fram sin doktorsavhandling i ämnet folkhälsa.

Svarta rubriker används ofta för att beskriva vårdpersonalens arbetssituation. De är stressade och mår dåligt, samtidigt som de ska ta hand om ett växande antal vårdtagare.

I sin doktorsavhandling har Sophie Schön Persson dock valt att se vården ur en annan vinkel.

– Visst är det bra att sträva efter att eliminera det som inte fungerar. Men det är lätt att glömma bort att också lyfta fram det som faktiskt fungerar, det som stärker och driver vårdpersonalen att ändå gå till arbetet och uppleva det som meningsfullt.

Under grundutbildningen på Högskolan Kristianstad i början av 00-talet kom hon i kontakt med det salutogena synsättet. Detta är också utgångspunkten för forskningsprojektet, som skett inom ramen för Forskningsplattformen för Hälsa i samverkan där högskolan och region Skåne samarbetar med nordostskånska kommuner.

I en rad studier har hon träffat vårdpersonal och chefer, och ställt öppna frågor om deras arbetssituation. Många återkom till kärnan: hur viktigt det är med samhörighet på arbetsplatsen.

– Relationerna spiller dessutom över på varandra. Goda relationer till kollegor främjar kontakten med både chefer och vårdtagare.

Trots detta händer det ofta att just relationerna rationaliseras bort, till förmån för till synes mer effektiva lösningar.

– Det är lätt att fokusera på statistiken över hur många stödstrumpor man satt på och hur många duschar som är avklarade. En del menar att ”Det är ju trevligt att folk trivs, men nu måste vi lösa problemen!”. Men då missar de att just relationerna och mötet mellan människor kan vara en av de avgörande pusselbitarna.

”Ett enkelt möte skulle göra vården mycket bättre”

Men vem har ansvar att främja dessa relationer? Många områden inom vården är hierarkiskt uppbyggda, vilket gör att personalen inväntar instruktioner från chefen.

– Det är viktigt att organisationen och arbetstagaren tar ansvar för att skapa förutsättningar så att arbetsgrupper och avdelningar kan frambringa främjande relationer på daglig basis.

I gruppintervjuerna kom deltagarna själva med en rad konkreta förslag hur relationerna kan gynnas. Personliga möten framhölls som viktiga, såväl formella som informella. Detta blev bland annat tydligt i beskrivningen av den bristande kontakten mellan natt- och dagpersonal på en vårdinrättning.

– Man stämde av med varandra mycket kort, utan att samtliga professioner deltog. Informationen om vårdtagarna sköttes i stället skriftligt. Ett enkelt möte skulle göra vården så mycket bättre.

För att analysera resultaten i en av studierna har Sophie Schön Persson valt att använda den så kallade Blomstrandeteorin, som beskriver vad som får människor att bli energiska och drivande i vardagen. Resultaten visar att arbetsplatsrelationerna kan ses som viktiga resurser, som bidrar till både samhörighet och en god arbetsinsats. Detta kan också vara överförbart till andra arbetsplatser, menar hon.

Det är lätt att tro att utvecklingen går åt motsatt håll. Dagens arbetsmarknad är rörlig och människor byter jobb allt oftare, vilket kan försvåra möjligheterna att bygga upp en relation.

– Men samtidigt ser vi att det finns en växande vilja tänka hälsofrämjande, och inte bara förebyggande. Hittills har det kanske mest handlat om friskvårdsbidrag och liknande insatser, men förhoppningsvis kan också relationerna lyftas fram som betydelsefulla för människors hälsa.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell