Dan-Ove, introduktionshandledare: "Ge de afghanska flyktingbarnen permanent uppehållstillstånd nu!"

Författare: Dan-Ove Willman

Jag jobbar som introduktionshandledare. Min uppgift är att hjälpa ett gäng 15 - 16-åringar att hitta sin väg in och fram i det svenska samhället. Jag hjälper dem med läxorna, berättar och samtalar för att de ska lära sig hur man på bästa sätt samspelar med sina medmänniskor i ett demokratiskt samhälle. När det behövs är jag en förmanande pappa. Jag vill ju inte att de - lika lite som mina biologiska barn - av okunskap ska ramla av vägen och förvirra sig ut i det olämpligas tassemarker. Oftast försöker jag dock vara en god färdkamrat som skojar och uppmuntrar och hjälper dem att hålla modet uppe när strapatserna känns övermäktigta, vägen oklar och de inre demonerna fyller dem med skräck.

De är så kloka pojkarna. Så mogna och målmedvetna. De jobbar så hårt och försöker ta sig fram med en vänlighet, värdighet och moral som väcker förundran hos envar som får förmånen att lära känna dem. Samtidigt är de barn. Sköra och hudlösa och i ett skriande behov av att få vila i något som är stabilt, tryggt och kärleksfullt bekräftande.

De senaste månaderna har något hänt med pojkarna. De har blivit medvetna om att deras möjligheter att stanna i Sverige har begränsats starkt. Jag ser hur oron och hopplösheten sprider sig. De har svårt att sova på nätterna svårt att koncentrera sig på studierna. De gråter oftare och våra samtal handlar allt mindre om att glädjefyllt planera en ljus framtid och mer om att bemästra blodiga skräckbilder från landet de ska utvisas till.

Det Sverige nu gör mot dessa tonåringar är en skändlighet som saknar motstycke. Redan Migrationsverkets långa handläggningstider är ett mentalt övervåld som tärt hårt på pojkarna. Den situationen har vi som arbetar med dem ändå kunnat hantera så länge vi kunnat tro att deras asylansökningar ska behandlas rättssäkert utifrån seriös kunskap om säkerhetsläget i Afghanistan och omutlig respekt för de principer FNs barnkonvention fastslår. Den successivt hårdnande asylpolitiken berövar oss nu - handledare, lärare, familjehem, gode män mfl - de verktyg vi behöver för att kunna ge trygghet och hjälpa pojkarna må väl. Svåra depressionstillstånd och självmord ökar snabbt bland de ensamma afghanska flyktingbarnen.

Om Sverige tvångsutvisar dessa unga gör vi oss skyldiga till en humanitär katastrof. Vi berövar tiotusentals unga framtidshopp och tron på möjligheten till ett värdigt liv i ett demokratiskt land. I stället låter vi dem fyllas med uppgivenhet och bitterhet. Kanske skickar vi dem att möta sin död. Kanske tvingas de först att bli soldater i någon av dessa terrorarméer dom sliter sönder deras del av världen.

Om vi i stället låter dem stanna har vi gett dem hopp och tro på möjligheten att med fredliga och demokratiska medel bidra till världen. Vi har just nu en möjlighet att utbilda flera tiotusentals ungdomar med bittra erfarenheter i de bästa av svenska värderingar. Hjälper vi dessa ungdomar att förverkliga sina drömmar har vi skapat en jättebrigad av världsförbättrare. Jag kan inte acceptera att mitt land ska hjälpa de afghanska krigsherrarna att slutföra den massförstörelse av unga liv som de här modiga, kloka och varmhjärtad barnen lyckats undkomma.

Jag kräver att Sverige ger de ensamkommande flyktingbarnen permanent uppehållstillstånd genast.

Till Ali, Resa, Erfan, Umeed, Mohammad, Nusrat, Adaani, Mortaza, Mahmoud Amir och många flera.
Med kärlek.

Massmedia uppmanas återge denna text med angivande av författare.

Kontakt  Ingrid Eckerman  ingrid at eckerman.nu  070 55 73 193